Skymningen faller så sakteliga över Västervik och i takt med att det blir allt mörkare blir även mina ögonlock tyngre och tyngre. Jag hade ett sånt där snortidigt pass igen i morse, började 4.55 och det hör ju ändå inte till ovanligheterna. Däremot är det mindre vanligt att jag har problem med att sova på nätterna, natten mot idag var den första sen jag fick hem min Tempur-madrass, som det varit lite problem. Jag gick och la mig vid 22.00 och somnade runt 23 bara för att 20 minuter efter midnatt vakna pigg som en knöttlärka (ni behöver inte slå upp det, det finns ingen sådan fågel, jag har hittat på den bara). Jag låg sen och vred mig som en kålmask fram till 2-tiden innan jag lyckades somna om igen och när väckarn började bröla i morse var det ytterst nära att jag ringt mig sjuk. Jag hade känslan av att ha halva Sahara i ögonen och det är ju inte den bästa starten på dagen om man säger så. Till råga på allt elände så hade jag sett fel på mitt schema, jag trodde att jag skulle köra till Oskarshamn men det var det inte utan färden gick till Kalmar. Att jag överhuvudtaget tog mig dit utan några incidenter får väl snarast ses som ett mirakel. Nu brukar ju sällan en olycka komma ensam så bara för att spä på det hela ytterligare så ösregnade det och vägen syntes knappt, det var lite som att köra i en tunnel där det saknas ledljus. Det började i alla fall ljusna lite efter att jag passerat Påskallavik, med betoning på lite då. Som väl är så fanns det nybryggt kaffe i Kalmar så efter ett par koppar var jag redo att åka hem igen. Regnet fortsatte att ösa ner men nu gick det i alla fall att se vart man var på väg, alltid något. Jag fick en liten överraskning då jag åkte hem då det plötsligt tutade till i min lur att jag fått ett sms. Jag trodde det var från min nervösa hustru men det visade sig vaar ett meddelande som berättade att mina vinterdäck anlänt till busstationen. Jag skulle ju ändå ner dit med mina passagerare så jag passade på att hämta dom samtidigt, det gäller ju att passa på när man har ett fordon som man kan lasta i. Inom parentes kan man väl säga att det var första gången jag kände att jag hade någon form av löneförmån om man nu bortser från att vi får åka gratis inom länet men då endast i tjänsten. Alla åker ju ändå vare sig dom är lediga eller jobbar men det är nog det enda som vi chaufförer egentligen har gemensamt, förutom dålig lön och usla arbetstider. Jag har väldigt svårt att tänka mig att någon kontrollant skulle bötfälla oss bara för att vi är civila men med KLT kan man ju aldrig veta.

Direkt efter avslutat arbete åkte jag hem till Micke i Gunnebo för att hämta hans bil som jag tjatat till mig att få låna. Jag blev kvar en liten stund men eftersom jag har en hel del att stå i idag så blev jag tvungen att dra mig hemåt rätt snart. Innan jag drog iväg hann jag dock med att bli bjuden på middag i morgon kväll tillsammans med min familj, nog märks det att han är gift med en thailändska alltid. Jag åkte direkt till Jet och insåg att Micke varit smart eftersom nålen var nere på reserven och jag fick i närmare 50 liter soppa. Det kostade över en femhundring men å andra sidan så slipper jag ju betala ytterligare en tusing för bilhyra. Jag tänker dessutom fylla upp den innan jag lämnar tillbaka den, det är väl det minsta man kan göra när han är så sjysst och lånar ut den till mig. När jag tankat färdigt och var på väg hemåt så började det pirra lite i magen, nu är det ju så påtagligt nära innan dom kommer och det var precis som om resan började redan då. Jag ska ju ge mig iväg vid 4.30 i morgon och det känns förbannat skönt att veta att jag kan dra direkt, utan några stopp på nån bensinmack eller vid nån bankomat. Sträckan mellan Västervik och Norrköping kommer att tillryggaläggas med största möjliga försiktighet, det kryllar av vilt längs vägen och Vägverket vägrar konsekvent att sätta upp viltstängsel. Däremot är dom jävligt pigga på att bygga 2-1 väg och helst ska det också göras samtidigt på alla diverse omöjliga och möjliga vägsträckor. Hela Västerviks kommun är som ett enda stort jävla  vägbygge just nu och det sinkar ju trafiken ytterligare, det är ju synd bara att dom inte kan bygga dubbelfiligt istället för den skit som håller på med nu. Ännu lurigare blir det nog att köra förbi Stockholm, jag anländer dit vid värsta rusningen och även om man inte ska köra igenom Stockholm så lär det vara en och annan bil ute på vägarna. Jag kommer att tänka på den lilla pojken som frågade sin far; ”Pappa, vad är rusningstid? Pappan svarar, rusningstid min son,  är den tid på dagen då trafiken står helt stilla” Klok fader han hade den pojken.

I skrivande stund är det nu bara 2½ timme kvar innan planet lyfter från Suvanaphum i Bangkok med mina brudar ombord. Åtminstone hoppas jag att dom är ombord men jag skulle väl ha fått besked annars. Dom flög första etappen från Khon Kaen ner till Bangkok och Katay lovade att skicka ett sms när dom var framme, än så länge har jag inget fått men jag hoppas verkligen att allt gick vägen och att dom hamnade på rätt plan.  Jag måste erkänna att jag är lite nervös för att något ska gå fel, har dom biljetterna med sig? Passen? Hittar dom till rätt gate? Ja och så vidare, jag snackade lite tidigare i kväll med Buddha så jag hoppas att han hjälper dom att hitta rätt. Eftersom jag är så jäkla trött så hoppas jag att jag får sova ordentligt i natt, jag vill helst vara utvilad när jag ska åka så pass långt. Jag misstänker dock att jag kommer att vara en smula spänd, åtminstone tills dess jag kommer till Arlanda och ser dom komma ut från passkontrollen. Det enda som jag egentligen har att oroa mig för nu är om jag ska lyckas hålla tårarna borta när jag träffar dom i morgon, jag skulle inte satsa några större pengar på att så blir fallet. Men nu har jag undvikit allt för länge att sätta igång med städningen så jag måste ta itu med det.  När nästa blogg kommer har jag förhoppningsvis min familj hos mig och ni kan ju bara gissa hur mycket jag ser fram emot det.

Väderläget: +5, fyra nyanser av grått och regn, ja jävlar.

PS! Precis nu fick jag ett sms från Katay där det stod; Allt är under kontroll och vi ses i morgon, JA JÄVLAR!!! DS!

Nyss hemkommen från gymmet så ids jag inte skriva någon blogg idag. Som väl är så har jag ju några trogna läsare som gärna ställer upp på att porträtteras på den här sidan, det tackar jag för. I dag har turen kommit till Vargen,  en av mina polare som jag har känt i många år, jag vet faktiskt inte riktigt hur länge det är men det torde nog röra sig om 20 nånstans. Så läs nu och ta del av hans liv allt medan jag går och tar en dusch istället, det är välbehövligt. Hade jag haft några krukväxter så skulle dom förmodligen ha dött av den odör jag nu sprider omkring mig. För övrigt är det nu bara 32 timmar och 20 minuter kvar tills dess min fru och dotter landar på Arlanda, men vem räknar…:-)

 

Porträttet!

Namn: Kent Persson

Ålder: 43

Familj: Gift med Camilla, döttrarna Nova och Liwa

Yrke: Mätnigsingenjör, men numera produktchef för programvara inom geodesi

Fritidssysselsättning: Köra MC, fotografering, vandra eller åka långfärdsskridskor gärna tillsammans med goda vänner.

Favoritmat: Grillat över kolgrill i de flesta former

Favoritdryck: Maltwhisky men bra viner gjorda på Primitivodruvan är inte att förakta heller (fast ska jag vara ärlig så måste det bli riktigt gott kaffe…)

Favoritfilm: Sagan om ringen serien

Lyssnar på: Det mesta men har svårt för hipphopp

Favoritbok/ böcker: Liftarens guide till galaxen

Nämn tre författare du gillar: Douglas Adams, Alexandre Dumas, Jan Guillou

Nämn tre personer du beundrar: det blir svårt det, men en person som kan stava till tisdag även om han stavar det fel….

Den årstiden gillar jag mest: Alla utom november som för övrigt kan strykas ur kalendern

Älskar: Min familj, våra motorcyklar och mitt jobb

Hatar: Det är ett starkt ord som man ska akta sig för… men dåligt kaffe ska man också passa sig noga för…

Vill ändra på: Så mycket att det inte ryms här

Röstar: Det kan du vara säker på att jag gör

Framtidsutsikter: Goda

Nämn tre goda egenskaper hos dig själv: Envis, gott lokalsinne, empatisk

Nämn tre mindre goda egenskaper hos dig själv: envis… ja ni förstår själva

Detta visste vi inte om dig: Har blivit lurad vilse i Köpenhamn av sin far och litar inte på någon vad gäller vägbeskrivningar sedan dess.

Vad skulle du göra om du var miljonär: förmodligen jobba ännu mera

Vilken historisk person skulle du vilja vara, död eller levande: Anders Bure (den svenska kartografins fader) eller möjligen Oden om han nu funnits

Hur konstigt det än kan låta så har jag en ledig dag i dag och jag htrodde ju i min enfald att jag skulle få vara ledig hela helgen men som vanligt så trodde jag fel. Jag fick mitt schema för nästa vecka i går och då slängde chefen in söndagen också och jag jobbar 11.00-21.55. Det är förvisso en bra tur för man har så gott som hela dagen betald men å andra sidan måste man börja en halvtimme innan för att hinna med att tvätta bussarna innan man ska iväg på den första svängen. Men jag ska i ärlighetens namn säga att jag just nu är lite sur på min chef och det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Jag brukar alltid ställa upp och jobba, även om dom ringer i svinottan och det har bara hänt vid två eller tre tillfällen att jag sagt nej, det tycker i alla fall jag är att ställa upp. Nästa lördag har vi personalfest på jobbet och ja sa till min chef att jag gärna vill gå på den, det är ju alltid kul med lite festligheter och man kan passa på att få lite socialt umgänge för ovanlighetens skull. Jag sa åt honom att jag visst kunde jobba men i så fall ville jag ha ett dagpass så att jag kunde gå, mina mungipor for neråt då jag fick mitt schema och upptäckte att han satt mig på nattbussen till Totebo nu igen. Vi är i runda tal ett 40-tal chaufförer och så sätter han det på mig igen. Det är tacken det för att man ställer upp på sitt företag. Som väl är så är Katay inte främmande för att flytta på sig, det har hon ju visat inte minst genom att hon kommer hit så vi får väl se hur det blir framöver. Jag har ju beskrivit Västervik som en vacker liten stad och där småstadsmentaliteten flödar men det behöver ju inte betyda att man gillar den för det. Vi har nu cirka två år på oss att bestämma oss för var vi vill bo i framtiden, jag kommer givetvis att lyssna på Katays argument men jag vet också att hon lyssnar på mina. Jag kan ju i vilket fall som helst inte leva på förhoppningar om att få ett fast jobb och utsikterna till ett sådant är väldigt små i den här hålan. Dessutom vet jag inte om jag har någon större lust att ställa upp så pass mycket som jag har gjort när jag inte ens får någon credit för det. Dessvärre får man ju bita i det sura tills dess det dyker upp något annat, den här jävla lågkonjunkturen ska väl ändå inte fortsätta i all evighet.

Eftersom jag ju ända fram till i går eftermiddag trodde att jag hade en ledig helg så hade jag planerat in att gå till ishallen på söndag förmiddag, det är allmänhetens åkning då och jag tänkte kolla om mitt knä håller. Det var rätt många år sen jag åkte skridskor nu men jag gillar det verkligen. Jag köpte mig ett par begagnade griller när jag bodde i Huskvarna och fick i efterhand reda på att dom en gång i tiden tillhört Anders Husko som spelade i HV ända fram tills för bara något år sen. Jag har träffat honom några gånger och det är allt igenom en genomsympatisk herre och en förbannat duktig hockeyspelare. Nu har jag ju svårt att tro att det skulle ha någon större inverkan på mitt eget åkande men det är ju om inte annat en kul grej, lite jag-mötte-Lassie, typ. Nu blir det ju dessvärre svårt att hinna med eftersom åktiden är mellan 9.30 -10.40, i och för sig kan man ju ha uniformen i bilen och svida om på jobbet efteråt men det känns ändå som det blir lite stressigt. Alternativet är att åka upp till jobbet lite senare i kväll och tvätta två av dom fyra bussar jag har i morgon men förra gången jag gjorde det uppskattades det inte av min chef , eventuellt gör jag så ändå. På så vis köper jag mig lite tid i morgon och behöver inte komma inspringandes med andan i halsen. Om mitt knä håller för skridskoåkning så tänkte jag ha det som ett komplement till promenaderna. Det är lite roligare att åka omkring på isen än att gå omkring på regnvåta gator och det ger en hel del i motionsväg. Man har möjlighet att åka ett par gånger i veckan och med mina arbetstider borde det väl gå att pricka in åtminstone någon av dem. Det viktigaste är väl ändå att jag håller igång på det ena eller andra sättet men det är ju alltid roligt med lite variation.

Den här dagen hade jag tänkt ägna åt lite lägenhetsvård, sätta upp lite fler tavlor, städa och lite annat, den mulna dagen inbjuder till dylik sysselsättning. Jag fick ett litet bakslag dock när jag skulle sätta upp den tavlan som jag ärvde av min morfar, den med medaljerna i. Jag har haft den magasinerad hos morsan och dessvärre har ett par av medaljerna lossnat så jag måste försöka öppna den och sätta fast dom igen. Tavlan är rätt gammal så det vill till att man är jävligt försiktig och jag är inte riktigt hundra på att jag klarar av det. I värsta fall får jag väl lämna in den till nån ramverkstad som kan hjälpa mig men kan jag undvika fler onödiga utgifter så gör jag gärna det. Jag skulle dessutom sätta upp en krok i taket så att jag får upp min plafond, det visade sig ju vara gips och med anledning därav så köpte jag molly-plugg. Det slutade med att en av pluggarna ligger inne i plattan och den andra halvvägs in i taket men även den på väg att försvinna in i gipset. Eftersom det kan bli en kostsam historia om jag skulle ha fortsatt mitt håltagande så gick jag förbi vaktmästeriet på hemväg från gymmet i går. Jag förklarade mitt dilemma och en av vaktisarna lovade att komma och kika på det under gårdagskvällen när jag var på jobbet.När jag kom hem var det fixat men dessvärre satt det en ögla istället för en krok i taket men jag tror jag har några krokar liggandes någonstans så det är bara att byta ut den. Allt mer upptäcker man fördelarna med att bo i en hyreslägenhet, är det nåt som pajar är det bara att ringa så får man det fixat, det gillar jag. Har man dessutom en hel knippa tummar mitt i handen så är det dessutom välbehövligt.

Väderläget: + 6, gråmulet med regn i luften, ja jävlar.

Som ni alla kan se har jag nu fått en ny banner (ja, det kallas visst så) och jag är riktigt nöjd med den, stort tack för det Tessan. Hon kunde ha gjort så mycket mer men eftersom den domän jag tillhör vill ha betalt för alla ändringar man gör som inte ingår i deras repertoar så nöjde vi oss med den här. En annan, i mitt tycke, rätt kul grej är den ni ska få ta del av här nedan. Jag har under årens lopp samlat på mig rätt många kompisar och tänkte nu på detta sätt delge även er vilka några av dom är. Jag vill poängtera att detta är helt frivilligt och ingen som inte vill behöver inte heller ställa upp. Men jag kan redan nu förvarna mina kompisar att en förfrågan kommer även till er, om inte annat nu. Detta är egentligen bara ett test men slår den väl ut så kommer jag då och då att publicera det. För egen del tycker jag att det är rätt kul att få reda på saker och ting som  man kanske inte visste innan. Jag kallar den kort och gott för porträttet och först ut är min gamla polare Wiweca som jag nu lyckats återuppta kontakten med efter år av frånvaro, ofrivillig dock eftersom vi tappade bort varandras adresser. Det blir ju tyvärr så ibland när man måste fixa till sin dator. Som vanligt vill ja ha feedback på vad ni tycker om min idé och gärna också vad ni tycker om den nya bannern. När dessa porträtt publiceras så frångår jag min vana att beskriva väderläget på samma sätt som jag undvek det med kåserierna. Håll till godo med detta första.

Porträttet!

 

Namn: Wiweka Howell

Ålder: 50

Familj: Sambo Greg, sonen Ian, barnbarn Elias, mamma Inga

Yrke: Receptionist

Fritidssysselsättning: Läsa böcker, odla ekologiskt, spela musik (spela själv).

Favoritmat: Pasta i alla varianter

Favoritdryck: Röda sicilianska vinet Raccolto

Favoritfilm: Gladiator

Lyssnar på: Det mesta, men helst irländsk/skotsk/walesisk/bretonsk folkmusik

Favoritbok/ böcker: Sagan om ringen-trilogin

Nämn tre författare du gillar: Isaac Bashevis Singer, Paulo Cuelho, J R R Tolkien

Nämn tre personer du beundrar:

Den årstiden gillar jag mest: Våren

Älskar: Min familj, mina vänner, mina djur

Hatar: Sociala, etniska och ekonomiska orättvisor

Vill ändra på: Snedfördelningen/rovdriften av jordens resurser

Röstar: Rött

Framtidsutsikter: Hoppas kunna bidra med något vackert till mänskligheten

Nämn tre goda egenskaper hos dig själv: Generös, empatisk, hjälpsam

Nämn tre mindre goda egenskaper hos dig själv: Snarstucken, stolt, häftigt humör

Detta visste vi inte om dig: Att min förfader var kung av Wales (Hywel Dda; Howell the Good)

Vad skulle du göra om du var miljonär: Låta det mesta gå till Läkare utan gränser.

Vilken historisk person skulle du vilja vara, död eller levande: Cicero

Jag kan garantera att det inte var någon höjdare att kliva upp klockan 03.00 i morse för att ge sig iväg till jobbet, det är tamejfan inte mänskligt att ha såna arbetstider. Förvisso så slutar jag ju redan 09.30 men hur pigg och alert är man när man kommer hem tror ni? Inte alls kan jag meddela. Jag pratade en stund med min hustru men sedan var jag tvungen att sluta eftersom bokstäverna på tangentbordet började hoppa omkring. Jag lade mig på soffan för att vila en stund och vaknade lika trött två timmar senare, ett sånt här morgonpass, eller nattpasss snarare, sitter i hela dagen. Men nu kan man ju inte ligga och slappa hela dan så jag tog mig i kragen och for iväg en sväng ner på stan. Jag var tvungen att försöka få tag på en gipskrok som jag kan sätta i taket, jag behöver den till en plafond som jag har införskaffat. Det fanns redan ett hål i taket men ingen krok och när jag försökte skruva dit en annan upptäckte jag att innertaket endast bestod av en tunn gipsplatta så den enda möjligheten är en molly-plugg. Jag lyckades få tag på en och ämnar sätta upp lampan lite senare denna afton. Jag har nu avslutat en sammanlagd arbetsperiod på 13 dagar i sträck men i morgon ska jag vara ledig. Just nu sitter jag och njuter av den tystnad en avstängd telefon kan skänka och jag tänker inte dra igång den förrän tidigast i morgon förmiddag. I kväll ska jag efter lampbestyren är avklarade ta mig ett glas ”Down by the river”, ett vitt vin som dom rekommenderade nere på systemet. Lite busigt känns det allt att ta ett glas så här mitt i veckan men jag tycker faktiskt att jag gjort mig förtjänt av det, sådeså.

Så kom dom då till slut, de första snöflingorna för denna säsong. Det började redan i morse men då var det bara, som man säger uppe i Norrland, lite ”flister”. Det innebär, för den som inte begrep det innan, att det kommer några små flingor som man knappat ser men som man ändå påtagligt känner av. Framåt kvällningen skulle det visst komma in ett ymnigare snöfall och på sina håll skulle det kunna bli 5-6 centimeter, tjo-fucking- hoo vad roligt det ska bli… INTE!  De goda nyheterna i sammanhanget är att det skulle smälta bort redan under morgondagen, hoppas kan man ju alltid.  Jag kunde nästan se hur Katay började huttra när jag berättade det och det är ju förståeligt eftersom det var runt 25 grader hos henne. Hon är lite nervös inför resan hit, inte så mycket för själva flyget men för hur June ska bete sig. En 4½ åring har mycket spring i benen och det kommer säkert att bli jobbigt för Katay att hålla henne sysselsatt de timmar det tar att flyga. Man ska ju inte måla fan på väggen men risken finns att det är två väldigt trötta tjejer jag hämtar upp på Arlanda. Sen tillkommer det ju dessutom en 4 timmars bilfärd hem igen men där är jag inte orolig, det räcker ibland med att nämna att vi ska ut en sväng med bilen för att Katay ska börja gäspa och detsamma gäller June. Jag hoppas i alla fall att det ska gå bra, på alla plan, och i dom dessutom.

Inom en snar framtid kommer det att ske en smärre förändring på min blogg, inte textmässigt dock, jag kommer att fortsätta skriva på samma sätt som förut. Men designen kommer att ändras om lite och det bottnar i att en god vän till mig behöver designa en blogg och sedan ha som referensmaterial. I dagsläget vet jag inte hur lång tid det kommer att ta men jag är ganska säker på att det kommer att bli bra, när det väl är ändrat så är det upp till er läsare att bedöma hur det står till med den saken. Det är ganska kul att man får utseendet på bloggen ändrat utan att man behöver lägga ner någon större möda på det själv, inte för att jag är lat utan helt enkelt för att jag inte vet hur man gör. Det tog ju över ett år innan jag kom på hur man skulle lägga in bilder och jag vet att jag borde göra det lite oftare men jag är så dålig på att ha med mig kameran när jag ska nånstans. Jag får försöka ta mig i kragen inom det området vartefter men jag lovar ingenting, det är säkrast så.

Hur otroligt det än kan låta så håller jag mig envist fast vid det löfte jag gav mig själv om att komma i lite bättre form än vad jag var innan, jag varvar gymmet med långa, snabba promenader och det känns faktiskt riktigt gott. Jag har hittat ett program som jag kör på gymmet och det tar ungefär en timme att genomföra det, i vanliga fall så promenerar jag ju sedan hem för en välbehövlig dusch men idag tog jag faktiskt bilen. Jag har en mindre känning av en förkylning och då är det inte direkt hälsosamt att gå med relativt tunna kläder i en isande kylig vind, det finns inget omklädningsrum på gymmet så man måste ha på sig träningskläderna redan när man går dit. Det har blåst som fan de sista tre dagarna och idag var det ju dessutom snö med i bilden så jag gjorde mina ärenden och for sedan till gymmet med bilen. I morgon tänkte jag kompensera det genom att ta en extra lång promenad, jag ska ta med mig min kompis hund hade jag tänkt och se vem av oss som är tröttast när vi kommer tillbaka, jag sätter en femma på mig själv. Jag hoppas bara på att vädret ska bli skapligt och jag tänker inte gå en meter förrän snön har smält bort, nån måtta får det väl ändå vara.

Väderläget: + 1 och snön yr omkring i blåsten, ja jävlar.

I morse när väckarklockan började bräka i den annars så fridfulla och tysta lägenheten var det mycket nära att den åkt ut genom fönstret. Dels för att jag inte hade någon som helst lust att jobba idag men framförallt för att det spelades Kent, i mitt tycke det sämsta skit Sverige någonsin producerat i musikväg. Jag hörde på radion att medlemmarna i skitbandet tvingade journalisterna att åka till Berlin för att få en intervju med dom, jag hoppas att ingen åkte, tig ihjäl dom istället är mitt förslag. Det var ju inte mycket annat att göra än att kliva upp men lusten infann sig inte överhuvudtaget, kliva upp i ottan för att sen jobba tre timmar börjar bli allt mer påtagligt trist och min önskan om att hitta ett annat jobb med mer normala arbetstider växer sig allt starkare. Jag hade i alla fall bestämt mig för att gå till gymmet efter jobbet och detta såg jag konstigt nog fram emot, förmodligen är det väl min arbetskamrats öde som ligger och pockar i bakhuvudet. Jag har kommit igång rätt så rejält med att träna nu och jag var till och med och lyfte skrot i lördags på min tretimmarsrast. Det visade sig vara en lyckträff att gå dit i lördags eftersom jag stötte på en kille som vare sig sa ditt eller sa datt men han hette i alla fall Anvar. Han kom från Palestina och hade bott i Sverige i 6 år, just nu var han arbetslös och passade därför på att gymma lite i brist på annan sysselsättning. Vi kom i samspråk och blev riktigt bra kompisar på den timme jag spenderade där. Det blev helt plötsligt mycket lättare att träna när man hade någon att prata med och dessutom fick jag ju hjälp när det blev dags för skivstången. Det är lite vanskligt att bänkpressa om man inte har någon annan i lokalen som kan hjälpa till om man skulle råka tappa eller inte orka få upp stången igen. Anvar tränade med några fler kilo på stången och jag ville ju inte var sämre jag så jag bet ihop och körde på hans vikter också. Det fick ju till följd att jag även i dag var tvungen att köra på samma vikt men jag insåg att jag nog inte får lägga på så mycket till förrän om ett par veckor och då endast om det är fler som är där och tränar. Vi skulle ha bytt telefonnummer men av någon anledning så glömdes det bort men jag lär nog springa på honom igen, han är ju ledig om dagarna och verkade inte ha något emot att träna när jag har tid. Idag plågade jag mig själv en halvtimme på crosstrainern och när jag väl klev av den kändes det som om det brann i benen, jag misstänker att det kommer att kännas ett par sdagar men då vet man ju å andra sidan att det har gett resultat. Jag har som målsättning att gymma varannan dag och att promenera minst en gång om dagen, något jag har hållit än så länge, utom i går då jag tog en day off, men det tog jag igen med råge idag istället. Jag hoppas bara att min vilja håller i sig så att jag inte lessnar om ett par månader men jag har ju en bra morot och den får jag väl plocka fram när det känns som tyngst att gå iväg.

Väl hemkommen från jobbet idag fick jag ett sms från min kompis Björn i Fagerhult. I morse, klockan 06.24 ploppade hans fru Annah ur sig en liten dotter på 49 centimeter, vägandes 3250 gram. Stort grattis båda två till ert nya heltidsarbete, bra jobbat. Nu har deras familj blivit stor, Björn har en sen förut och Annah har två och nu har dom alltså en gemensam, helt uppenbart har dom för lite att göra på sina arbeten och på sin fritid men det problemet är ju löst nu. Jag fick mig också en pratstund med min hustru under förmiddagen men det blev inte så länge eftersom hon skulle iväg på sitt avskeds/jag-har-fyllt-år party. Just nu lär det vara full fart i Roi-Et och jag önskar verkligen att jag kunde vara där, jag får väl hitta på något åt henne när hon väl kommer hit istället. Både hon och jag räknar dagarna nu och för hennes del är det nu bara 8 dagar medan det för mig är 9. Hon och June åker ju den 10:e på kvällen och rent mentalt lär jag göra detsamma, jag hoppas verkligen att jag kan sova några timmar på natten innan eftersom det ju är en del mil att köra. Min jobbarkompis var ju bussig och lånade ut sin bil till mig och jag ska hämta den den 10:e, åka till Jet-macken och tanka den full. När det väl är gjort kan man ju kanske säga att resan är påbörjad men egentligen startar den inte förrän vid 04.30 på onsdagen. Ja, jag vet att jag är tidigt ute men jag ska ju trots allt köra över 30 mil och dessutom genom Stockholm i rusningstrafik så då är det bättre att komma iväg i tid. Dessutom vet man ju inte ett skit om hur väglaget är eller kommer att bli och jag kommer hellre fram 1 timme för tidigt än 1 sekund för sent. Efter en resa på 15 timmar vill man ju gärna att den som ska hämta upp en verkligen är på plats, det är ju bara att gå till sig själv. Dock kan man inte vara allt för tidig på Arlanda eftersom parkeringsavgiften är 80:-/timmen men man kan ju stanna utanför och ta en kopp kaffe eller nåt medan man väntar.

Tiden fram till dess att det är dags att hämta dom kommer jag att ägna åt att finjustera det sista så att allt är tip top när dom väl kommer hem. Det mesta är redan gjort men det är nån hylla som ska upp och införskaffande av lite lampor samt lite annat småkrafs som måste göras, inget av större dignitet i alla fall. När sen Katay har anlänt kommer vi att ha en hel del att göra för att få allting att  bli som hon vill ha det, hon är ju rätt kort i rocken så jag måste ju helt enkelt anpassa mig till hennes önskemål.

Väderläget: + 5, mulet och det blåser halv storm, ja jävlar.

Tamejfan fick jag inte mina pengar tillbaka, det tog förvisso fyra dagar men idag fanns dom på kontot. Tio minuter efter att jag konstaterat att dom fanns där så var dom borta igen men den här gången fick jag i alla fall vad jag hade beställt utan att behöva redovisa hela mitt liv.  Till på köpet blev det billigare att beställa dom direkt från Finnair, jag sparade 400:- på det, inte så illa. Jag kan utan att överdriva allt för mycket meddela att glädjen var stor när jag såg att dom elektroniska biljetterna landat i min inbox. Nu är dom vidarebefordrade till Thailand och jag antar att jag får en bekräftelse på detta i natt eller i morgon. Min fru skulle visst fira sin födelsedag kombinerat med sin avskedsföreställning denna afton så hon lär vara lite upptagen men hon brukar ringa ibland när hon är lite på örat. Det är så jävla skönt att det löste sig så pass smidigt i alla fall, jag var ju inne på att försätta hela jävla e-dream i konkurs men nu kan jag glömma det bolagets existens, åtminstone tills nästa gång jag behöver biljetter. Det gäller ju verkligen att komma ihåg att man INTE ska köpa något  därifrån. Det är svårt att tänka sig att det faktiskt bara är 12 dagar kvar innan dom kommer, det är nästan så jag måste nypa mig i armen för att försäkra mig om att jag inte drömmer. Nu är det bara en liten detalj som återstår och det är att se till att dom kommer på rätt plan när dom ska flyga inrikes. Det plan som går från Roi-Et kan man inte alltid lita på, det brukar ställas in titt som tätt men det finns ju ett alternativ och det är ju att dom åker buss till Khon Kaen och flyger därifrån. Jag vill minnas att det går ett rätt sent och då behöver dom inte vänta så länge innan det blir dags att borda jumbon som ska ta dom till Finland. Förhoppningsvis kan vi lösa det dom närmaste dagarna. På ett eller annat sätt måste dom ju ta sig till Bangkok och med tanke på att dom reser med 20 kilo var i bagaget så är det smidigast att flyga. Det mesta dom kommer att ha med sig tillhör Katay eftersom vi bestämt att köpa det June behöver här, det enda som egentligen hon har med sig är favoritleksakerna. Hon är väldigt förtjust i Barbie men jag tror inte att hon har någon, ingen äkta i alla fall, hon har i alla fall, med tindrande ögon, sagt  till sin mamma: ”När vi kommer till Sverige så ska pappa köpa en Barbie till mig”. Jag antar att pappa kommer att göra henne till viljes men jag avvaktar nog till efter jul med det, ett litet rykte surrar om att det kommer att bli något åt det hållet i julklapp åt henne.

Julen ja, den tillhör ju inte direkt min favorit men jag måste nu försöka lägga det åt sidan eftersom jag har som ambition att skola in June en smula i svenska traditioner,  framförallt då hur viktigt det är med fars dag. Det kan ju vara nyttigt för henne att kunna lite grann om Sverige då hon börjar skolan, hon har förvisso två och ett halvt år på sig men det är bäst att börja i tid. Jag hoppas att hon ska kunna lära sig trivas här i det karga nord men även om hon kommer att frysa lite så har vi ju i alla fall möjlighet att kunna ge henne en bra start i livet. Vi kommer aldrig att tillåta henne att glömma sin thailändska, svenska språket kommer hon med allra största sannolikhet att lära sig på ett par månader och dessutom kommer hon att kunna en hel del engelska eftersom det är det språk hennes föräldrar pratar med varann. Det är ju inte kattskit direkt att vara trespråkig redan innan man börjar skolan. Har hon sen bara lite intresse så kommer hon säkert att lära sig ytterligare ett språk i skolan och när hon sedan är klar med sin skolgång kan hon ju söka jobb på vilken ambassad som helst. Hon är en smart liten böna och jag hoppas och tror att hon kommer att gå långt här i livet, eftersom hon ju inte har min gener i sig kan det ju mycket väl bli så.

Trots att jag var uppe redan vid 03.30 i morse så känner jag mig inte särskilt trött, jag antar att jag är alldeles för speedad för tillfället. Jag håller i alla fall i mina promenader och idag ställde jag kosan mot sjukhuset för att hälsa på min arbetskamrat. Han mådde bättre idag men  uppvisar symptom som gör att han troligen aldrig mer kommer tillbaka i arbete. Han har ingen känsel alls i vänster sida av kroppen och har lite trubbel med närminnet, det kanske inte är så lämpligt att sätta honom bakom ratten i en buss då. Men han var positiv och målmedveten i sin träning och jag försökte peppa honom så gott jag kunde, stroken har i alla fall inte tagit bort hans humor. Jag har för avsikt att besöka honom åtminstone en gång i veckan tills dess att han blir utskriven. Det är väl det minsta man kan göra för en arbetskamrat, dessutom ger det mig ju anledning att promenera, nytta med nöje kallas det visst. Och för alla er som nu sitter där ute och funderar, jodå, jag har träningsvärk redan i dag, till och med i en del muskler jag inte ens visste att jag hade så nåt rätt måste jag ju ha gjort…. Vi gör nu här en liten paus så att ni kan gotta er åt detta till fullo…. Hur jag gör i morgon har jag ännu inte bestämt, jag har ett sånt där knepigt pass när jag jobbar från 11.00 till 21.00. Lite segt att träna på morgonen och lite för sent för ett  kvällspass, eventuellt tar jag en day off och tar igen det på söndag istället. Jag ska i alla fall ta en promenad på min långrast i morgon, det måste jag ta mig tid till.Jag avslutar nu med att önska er alla en trevlig allhelgonahelg, min kunde i alla fall knappast bli bättre, inte själsligen i alla fall. Vad gör väl lite träningsvärk och taskigt väder när man dels har solsken i sitt hjärta och dels har en egen liten solstråle som bara är 12 dagar bort.

Väderläget: + 3, mulet men det skulle visst bli minusgrader till natten, ja jävlar.

 

Återigen vill jag höja ett varningens finger för det förbannade skitföretaget e-dreams som påstår sig vilja sälja resor, bullshit, snuva dig på pengar möjligen. Efter att ha hållit på och mailbombat puckona som jobbar där fick jag till slut ett svar i går kväll som ju faktiskt lät jävligt positivt. ”Jodå, pengarna är på väg men det kan ta mellan 48-72 timmar innan dom är tillbaka på kontot”. Så idag efter avslutat förvärv kollade jag banken men inte fan fanns där några pengar. Hem direkt och 10 minuter senare var nästa mail ett faktum, från min dator till deras. Svaret jag fick denna gång gjorde mig bara ännu mer deprimerad, förvisso fanns det med en skärmdump som tydligt visar att pengarna mycket riktigt ska återbetalas men den här gången fick jag reda på att gängse praxis är 72 timmar men…det kan ta ända upp mot 10 dagar innan dom kommer in. Återigen fick mitt tak en påhälsning eftersom det var där jag slog i när jag flög upp igen, vad blir det nästa gång? 10 månader? Jag blir så förbannat frustrerad när det håller på att jävlas hela tiden, tänk att lyckan kan vända så jävla snabbt. Ena dagen är allt frid och fröjd och man är övertygad om att man får se sin fru och dotter väldigt snart igen och i nästa ögonblick håller man på att gå upp i limningen när ett jävla skitföretag gör allt dom kan för att sätta käppar i hjulet för mig. Jag är spyless på det här nu och vill bara ha igen mina pengar så jag kan köpa biljetten på ett ställe där dom faktiskt vill sälja den. Men i ärlighetens namn så tror jag att det kommer att dra ut på tiden, om jag nu någonsin får tillbaka dom.

I går körde jag ett abbonnemang igen och den här gången ställdes kosan till Vimmerby dit kommunens alla bambatanter skulle åka. Dom är så pass många så jag fick åka i två omgångar med en timmes rast mellan turerna. Vid första rasten träffade jag på en annan chaufför från Oskarshamn och när jag berättade att jag tänkte ta en promenad så hängde han med. Det blev en relativt rask men lång promenad i den kyliga höstluften och det var riktigt behagligt. Det är ju alltid lättare att knata om man har någon att prata med under tiden. På rast nummer två däremot så gick jag in på mässan dit jag skjutsat mina tanter och det visade sig vara en matmässa. Det bjöds på mat och dryck i alla dess former och det delades ut gratisprov i parti och minut. När jag gick ut till bussen igen så hade jag med mig en bärkasse med allehanda fynd, bland annat en cd-skiva med Pettson och Findus-sagor (bra julklapp) en burk kolsyrat vatten, en limpa, lite olika pålägg, två kilo mandelpotatis mm. Allt gratis är gott. Lite senare under kvällen hade jag som ambition att städa lite men av någon outgrundlig anledning sköt jag upp det hela tiden. Jag kom på att jag fortfarande inte fått tag på den snubben som hade nyckeln till gymmet så jag ringde honom igen på vinst och förlust. Den här gången lyckades jag haffa honom på mobilen och dammsugandet kunde skjutas upp ytterligare en timme. Dock tog jag verkligen itu med städandet när jag kom hem igen men inte förrän efter Simpsons och Scrubs. Jag får nog passa mig att dammsuga sent på kvällarna för den dammsugare jag köpte låter som ett reaplan precis innan start, men den funkar bra i alla fall.

Idag jobbade jag 3 timmar på morgonen och när jag väl kommit över den värsta ilskan över de uteblivna pengarna tog jag en snabb promenad upp till gymmet. Det var ett ypperligt tillfälle att bli av med lite ilska och till min glädje så finns det en sandsäck och handskar där uppe. Jag körde lite varierande program på dom olika maskinerna och avslutade hela det timslånga passet med att dunka mig trött på säcken och sedan stressa ner på roddmaskinen. När pulsen gått ner till normal nivå igen blev det en promenad hem igen i samma raska takt och det var då fan nödvändigt, är man genomsvettig bör man ha bråttom när temperaturen ligger på bara ett par ynka plusgrader. Det kändes i alla fall skönt efteråt när jag väl hade duschat  men jag lär väl få en sjuhelvetes träningsvärk i övermorgon. Nu gör ju inte det så mycket eftersom jag ju som vanligt ska jobba igen men jag ska bara köra på stan, vilket är en öken, men inte så särdeles fysiskt ansträngande. I morgon däremot blir det inte kul, jag börjar 05.15 men jag måste åka hemifrån redan vid 04.20 eftersom jag ska till Totebo nu igen. Det innebär i praktiken att jag måste upp redan 03.40 och det är fan inte kul kan jag berätta. Min fosterbror Micke kan nog intyga detta från den tiden när han var bagare och han är, eller åtminstone var, mycket mer morgontrött än vad jag är.

Den vakna läsaren har nog redan sett att det numera finns ytterligare en länk på min blogg, den går till min polare Mikes sida/förlag där man också kan beställa hans precis nyutgivna bok. Gå in och köp den, den är förbannat bra, jag lovar! Jag vill, som jag sagt förut , inte avslöja något ur den men vill du ha en läsupplevelse utöver det vanliga så kan jag varmt rekommendera den. Den kommer att ta dig med på en fantastisk mental resa och kommer inte att göra någon oberörd när ni väl kommit fram till slutet. Missar du den tycker jag synd om dig, så jävla bra är den faktiskt. Det enda som återstår av denna afton är att hämta tvätten från källaren, bevittna två episoder av Simpsons och sedan krypa ner till kojs och hoppas på att man inte är allt för trött när man vaknar i morgon bitti. Vägen ut till Totebo kräver att man är på sin vakt, hela tiden men i och med att älgjakten nu är avslutad så kanske det blir lite lugnare på vägarna, åtminstone vid den tiden.

Väderläget: +5, lite mulet men risk för frost till natten, ja jävlar.

 

Just nu är jag så förbannad så jag nästan skakar och anledningen stavas e-dream! Ska ni någon gång beställa en flygbiljett via internet så gör det definitivt INTE på detta skitföretag! Jag gjorde dessvärre det i går och satt sen och väntade på att min elektroniska biljett skulle komma. Vid 14-tiden blev jag yvungen att ge mig iväg till jobbet spå det var med spänd förväntan jag startade datorn när jag kom hem igen strax innan 22.30. Jodå, det fanns ett mail från dom men inte det som jag förväntade mig. Istället var det en uppmaning om att jag skulle faxa in följande: kopia på mitt pass, kopia på mitt kreditkort, fram och baksida?!? Kopia på Katays och Junes pass, deras namn (som man redan uppgett när man beställde biljetten) samt en referens som kunde styrka att det var jag som betalat den.  Jag flög mer eller mindre i taket och skrev svar direkt. Jag annullerade biljetten och krävde att pengarna skulle återbetalas till mitt konto direkt nu på morgonen. Tror ni att så blev fallet? Inte fan, däremot fick jag ett mail som bekräftade att biljetten var annullerad men inte ett ljud om när jag skulle få tillbaka mina pengar. Dom var ju jävligt snabba att dra dom från mitt konto men att skicka tillbaka dom är visst inte lika bråttom. Jag svarade även denna gång direkt och sa att det var bara att skicka pengarna direkt. Efter en liten stund fick jag ytterligare ett mail och nu var det en massa telefonnummer som jag förväntades ringa i ärendet. Nu blev Åberg en smula irriterad så jag skrev: ” Ok, let’s make this clear; I DON’T HAVE A PHONE!!!, I’ve told you this before in a mail. I want to have an answer on my question. When do you pay back my money, is that so hard to answer?” Fortfarande har jag inte fått något svar så nu skcikar jag ett mail i halvtimmen och sista timmen innan jag går till jobbet blir det ett i kvarten. Det rör sig om nästan 9000:- och jag har fan i mig inte råd att lägga ut lika mycket i väntan på att pengarna ska betalas tillbaka. Händer det inget snart så spricker allt, då år jag inte hit min familj förrän tidigast nästa månad. Det som ändå grämer mig mest är att jag i går var i kontakt med Finnair och hade jag bara varit lite förutseende så hade jag kunnat beställa biljetten direkt därifrån men så långt tänkte jag dessvärre inte. Det är ju så förbannat typiskt att man ska drabbas av ett bakslag nu, när allt det andra som man oroat sig mest över, flutit på så bra. Man lär sig av sina misstag men detta kan bli det mest dyrköpta jag någonsin gjort men för att undvika det i framtiden säger jag ytterligare en gång: ANVÄND INTE E-DREAM NÄR NI SKA KÖPA BILJETT PÅ NÄTET!!!!

Katay är just nu i Bangkok tillsammans med sin kompis Noi för att stämpla passen och dom ska åka hem senare i kväll. Det troliga är nog att dom redan är på väg med tanke på tidsskillnaden. Jag hoppas bara att dom inte åkte helt i onödan men dom har ju ett visum som täcker över två år så det borde väl finnas en möjlighet att få hit dom innan det går ut i alla fall.  Som jag sagt innan så ska vi upp en vecka över jul till Sälen och i min ilska över uteblivna mail så bestämde jag mig för att ta en rask promenad och kosan ställdes till resecentrum. Jag kollade lite och fick reda på att om vi tre tar tåget till Malung och sedan hem igen en vecka senare så kommer det att kosta runt 2000:-. Jag tycker inte det är så farligt och man slipper då snö, halka och kyla och kan bara luta sig tillbaka i sätet och njuta av färden. Det finns dock en liten nackdel och det är att det är många byten men det var inte så lång väntan mellan dom så det ska nog funka. Mig veterligt blir det första gången June åker tåg också så det kan ju bli extra spännande för henne. Hon kommer att få vara med om en hel del omvälvande saker den första tiden i Sverige, flyga, nytt språk, kallt, snö, tåg, jag hoppas hon kommer att gilla det. Jag känner ju en enorm press på mig, jag tar hit dom från sitt hemland och måste nu göra allt som står i min makt för att ta hand om dom på bästa möjliga sätt. Det kommer nog inte alltid bli så lätt men jag ska göra vad jag kan i alla fall, mycket mer än så kan man ju inte göra.

Nu är det två timmar kvar innan jag börjar jobba så det börjar bli dags att skicka iväg ett mail igen. Som vanligt så jobbar jag ju på min lediga dag och i kväll ska jag till Kalmar igen. Som jag sagt innan så är det ju en rätt bra sväng att köra men den här årstiden när det blir mörkt redan vid 17-tiden är det inte fullt så roligt. Ännu värre lär det väl bli när snön faller men det får man ju ta då, ingen mening med att oroa sig redan. Jag har just nu fullt upp med att oroa mig över andra saker så jag behöver ju inte lägga extra börda på axlarna. Min hustru är utbildad massör och så fort hennes jetlag gått ur kroppen ska jag ta hennes tjänster i anspråk, det kan jag behöva nu när axlarna är i jämnhöjd med öronen.

Väderläget: + 8, lite mulet men solen gör tappra försök att tränga igenom på några ställen, ja jävlar.

Nyss hemkommen från en relativt jobbig dag på arbetet och jag är nu en smula seg efter att ha tillbringat i stort sett hela dagen med att städa bussar och dessutom köra skiten efteråt. Min ordinarie arbetstid denna dag var 11.00 -21.40 men eftersom man börjar passet med att tanka och städa fyra bussar så åkte jag iväg lite tidigare. Tiden är så knapp att man nästan inte hinner med annars och om man ändå gör det så innebär det att man sitter och är genomsvettig när man kör den första turen. Nu fick jag i alla fall en halvtimme på mig och hann med att både tvätta av mig och ta en kopp kaffe, en dag som denna är det välbehövligt med lite uppiggande. En söndag i Västervik brukar innebära en dag av stiltje och den här var inget undantag, man kan inte låta bli att undra vart allt folk håller hus. Troligen är det väl så att urinvånarna här i stan super hejdlöst på fredag och lördag för att sedan sitta hemma och slicka sina sår under söndagarna, vad vet väl jag. Det mesta i mitt arbete går ju numera på ren rutin men det kommer nog att ta ett tag innan jag kommer in i det här med vintertid igen. När jag kom tillbaka till stan efter den första turen tittade jag på klockan och fann till min häpnad att den inte var mer än 17.10. Utanför bussrutan var det rena rama natta och alla synintryck utanför på de regnvåta vägarna fick nåt spöklikt över sig. Såna här dagar vill man egentligen bara krypa ner under täcket och inte bry sig ett dugg om världen utanför men ska man ha råd att betala sina räkningar så är det ju dessvärre ingen bra ide. Trots att jag har något väldigt positivt at se fram emot om bara ett par veckor så kan jag inte rå för att jag sjunker ner i min numera allt för välkända melankoli. Jag och hösten kommer helt enkelt inte överens eftersom den jäveln först ska ta fram tungsinnet i mig och när det är på topp så drar den sig tillbaka och lämnar över till vintern som ju är ännu jävligare. Helt uppenbart måste det vara så att jag är född på fel sida jordklotet, det måste ha blivit en miss i planeringen någonstans.

Morgondagen, eller troligen idag, beroende på när man läser bloggen, men låt oss för enkelhetens skull säga måndagen då, kommer i alla fulla fall att ha en stor betydelse för mig och min familj.  Katay ska ringa ambassaden för att undersöka vilken tid dom kan få komma dit och få sina stämplar i passet, om allt går som vi har tänkt oss och framförallt hoppas på så åker dom till Sverige den 11:e November. Det mest smidiga för som båda är att ta ett plan från Khon Kaen rätt skapligt den 10: e, åka in till ambassaden, få sina stämplar och sedan bege sig ut till flygplatsen igen för att invänta nattplanet till Helsingfors. Hon ska ringa dit det första hon gör i morgon och är det sen bara grönt så bokar jag biljetten åt dom på förmiddagen. När sen det väl är klart så kommer jag troligen att gå omkring med ett fånigt litet flin på mina läppar tills dess att dom dimper ner på Arlanda, då kommer flinet att bytas ut mot ett leende av sällan skådat slag. Rent mentalt i mina dagdrömmar har jag redan spelat upp hela scenariot flera gånger om, vi får väl se hur nära verkligheten jag kommer när det väl är dags. Känner jag June rätt, och det anser jag mig göra, så lär jag ha fullt upp med att bära både henne och deras resväskor ut till bilen, hon lär inte släppa taget om min hals annat än med milt våld. Men den dagen lär jag ändå vara så pass upprymd att jag nog kan bära henne ända hem till Västervik om det skulle behövas. Jag har inte träffat henne på över fem månader nu och jag längtar så det värker efter henne. Givetvis längtar jag lika mycket efter Katay men dom flesta vet ju själva hur barn kan förvrida huvudet på en och Katay har jag ju ”bara” varit ifrån i tre månader. Jag misstänker att det kommer att bli rätt trångt i vårat sovrum tills dess June accepterar att hon faktiskt har ett eget sovrum, det kommer att bli en helt ny erfarenhet för henne. I dagsläget delar hon säng med Katay och min svärmor och de perioder då min svärfar super håller dom sig där inne mest hela tiden så att nu få en helt egen yta att stoja runt på kommer förhoppningsvis att bli en positiv upplevelse.

I väntan på att dom ska komma har jag ytterligare ett projekt jag måste klara av men det är ett projekt som jag inte skulle byta bort för allt smör i Småland. Min gode vän Mike, ja ni vet han som snart kommer med sin debutbok, har skickat det första exet till mig och jag är salig. Det är en av dom bästa jag någonsin fått förmånen att sätta tänderna i och då ska ni veta att jag kunde läsa redan innan jag började ettan. Jag vill inte avslöja för mycket men vartefter kommer det att ligga en presentation på hans hemsida, där kan man också beställa boken och vill ni ha en läsupplevelse utöver det normala så rekommenderar jag varmt att ni går in på den sidan och köper den. Adressen är: svartbok.com. Jag kommer snart att lägga in en länk till den sidan från bloggen, jag ska bara skaffa tillstånd först.   Som den vaksamme läsaren förmodligen redan har upptäckt har jag lagt till ytterligare en länk härifrån, den går till Jennifers blogg, Mikes fru alltså. Även hon har en konstnärlig ådra då det gäller att skriva och på hennes sida får man ta del av hennes alster, gör gärna ett besök där med. Nu skulle man ju kunna tro att jag höjer dom båda till skyarna bara för att dom råkar tillhöra min närmaste bekantskapskrets men så är inte fallet. Dom skriver båda så jävla bra att det vore en skam att inte länka till deras sidor, nu är det upp till er att bedöma om jag har rätt eller fel.

Jag kan stolt meddela att jag, ända sedan jag lovade detta, faktiskt har varit ute och motionerat minst en halvtimme varje dag. Jag försöker att undvika allt för mycket fett och har verkligen gått in för att äta lite sundare. Förhoppningsvis kommer det att ge goda resultat på sikt men i motsats till alla andra gånger jag har fått för mig att ändra mina vanor så ska jag denna gång skynda långsamt. Tar jag det bara i min egen takt så kommer det förhoppningsvis att ge resultat vartefter. Eftersom jag gör detta i förebyggande syfte så kommer jag alltså att leva längre  och har sålunda gott om tid på mig. Tro är ju något som ska kunna förflytta berg men i detta fall räcker det med att förminska Åberg.

Väderläget: + 7, mulet och dimmigt och regnet hänger i luften, ja jävlar.