Herrejävlar. Den frasen har jag hört till leda bara nu på morgonen och allt bottnar i att jag har försökt få tag på rätt myndighet så att June kan komma in i systemet och förhoppningsvis även få sin vaccinationsspruta. På vårdcentralen sa dom att jag skulle kontakta barnavårdscentralen. Jag ringde dit och fick ett inspelat meddelande i örat som sa: ”Jag sitter i sammanträde nu, återvänder 09.30″. Jag ringde igen 09.31 och möttes av samma röst men denna gång löd den; ”Jag har gått hem för dagen men lämna namn och nummer…” Nu började det att fresta på en smula på mina nerver eftersom jag ju inte hade väntat mig att personalen skulle gå hem igen i samma stund som dom kommit. Det blåstes dock faran över då jag en stund senare blev uppringd av nyss nämnda bvc men inte blev jag klokare för det. Nu fick jag istället veta att June skulle till barnmottagningen för en genomgång och det skulle hon tydligen ha gjort redan förra veckan. Jag har ju ingen större erfarenhet av hur man gör när det kommer in ett barn i familjen och några upplysningar om detta har jag ju heller inte fått. Man måste alltså sitta och ringa runt till alla tänkbara myndigheter som uppbringas kan och ta reda på sånt själv, något jag finner en smula märkligt. Nåväl, just nu sitter jag och väntar på att det ska ringas upp från barnmottagningen för även där var det ju en telefonsvarare. Vart tog alla forntidens människor med lite servicekänsla vägen? Lite extra kuriosa i sammanhanget är att jag kollade i telefonkatalogen efter befintliga nummer men ingenstans står det vart man ska ringa för att komma direkt till bvc eller barnmottagningen. Efter mycket letande hittade jag till slut numret till växeln och då var det ju givetvis; ”Det är många som ringer nu men vi tar strax emot ditt samtal” , SUCK!!  Förhoppningsvis kan jag ju lösa detta nu när dom ringer upp mig så att June kommer in i rullorna men jag vågar inte ropa hej förrän bäcken har sinat, än kan det hända mycket som kan sätta käppar i hjulet för oss och jag är en obotlig pessimist då det gäller kontakter med myndigheter oavsett om det gäller kommun, stat eller landsting.

June  har nu anpassat sig helt och hållet verkar det som, det kommer ett nytt svenskt ord ur hennes mun varje dag och man blir förvånad över hur snabbt hon snappar upp det nya språket. I morgon är jag ledig och har redan nu bestämt att jag kommer att stänga av min telefon när jag kommer hem i kväll för att dom planerna inte ska kunna ändras. Under morgondagen har jag tusen och en saker att göra så jag hinner inte jobba helt enkelt. Eftersom det är skadeståndsutbetalning (andra kallar det lön)  i morgon så ska det bland mycket annat åkas iväg och handlas mat och köpas tågbiljetter. Innan dess ska dock räkningarna inbetalas via internet för att utröna hur mycket eller hur lite pengar det sedan blir kvar att spendera. Min förhoppning är att det ska räcka till en tvättmaskin och det är var som står överst på min önskelista.  Förvisso har vi en jättefin tvättstuga med fyra stora maskiner och två tumlare men man får i bästa fall bara en tid i veckan och det är lite för lite. Lägg sen till att vi ju bor på tredje våningen utan hiss och att min rygg inte pallar så värst mycket bärande och dessutom som kronan på verket så har vi en liten primadonna som gärna byter kläder ett par gånger om dagen. Det blir med andra ord en hel del tvätt och eftersom vi nu ändå har plats för en tvättmaskin och det finns uttag för den så varför inte skaffa en? Jag såg i ett av alla dessa otaliga reklamblad att det säljs en hyfsat bra maskin på El-giganten för 3000:- och om det nu inte är ett av deras vanliga bluffmetoder, ja ni vet; ”Nej tyvärr, den är slutsåld men vi har den här istället, bara 7800:-…” så kommer jag  nog att köpa den. Dessutom hade vi tänkt att ta med oss June och gå till öppna förskolan för att hon ska få en chans att träffa andra barn i hennes egen ålder. Jag hoppas och tror att det bara är att gå dit men det skulle inte förvåna mig det minsta om man måste boka in tid för det också, förmodligen i så fall på ett telefonnummer som man själv måste snoka rätt på. Hoppet kvarstår dock att det ska gå smidigt och att dom faktiskt släpper in henne i lokalen.Med anledning därav så är det inte så svårt att inse varför jag varken kan eller ens vill jobba i morgon.

När jag har fått mitt samtal från barnmottagningen så ska vi bege oss iväg till den skola som Katay ska gå för att lära sig svenska. Jag har fått höra att det ska startas en ny kurs efter nyår och jag hoppas att hon kan få börja på den. Innan dess borde deras personnummer ha kommit och dom borde vara inne i systemet vilket ju är en förutsättning för att hon ska få börja. Jag ska dessutom ställa June i kö för en dagisplats och enligt de uppgifter jag har fått ska den maximala väntetiden vara tre månader, det är ju förvisso en alldeles för lång tid men med lite flyt kanske det ordnar sig lite snabbare. Jag har också fått höra att Katay eventuellt kommer att få betalt för att gå i skolan och om så är fallet vore det underbart. Än så länge klarar  jag av att försörja min familj men man vet ju aldrig hur det blir framledes, jag är ju beroende av att mina arbetskamrater är sjuka och lediga men även dom har ju sina familjer att ta hand om och är lediga alldeles för lite. Jag hörde på Karlavagnen i går kväll att det var någon som förordade 35 timmars arbetsvecka och det skulle åtminstone jag uppskatta om det blev verklighet, bara lönen är densamma så. Kunde dom sen sänka pensionsåldern till 50 vore det ännu bättre, då skulle vi bli fem eller sex stycken kvar på jobbet, skapligt hög medelålder eller vad säger ni? Men tack för att ni väntat på att bloggen skulle ta slut, jag tar strax emot era kommentarer.

Väderläget: +6, lite mulet men inget regn än så länge, ja jävlar.

 

För närvarande velar jag som den där berömda åsnan mellan två hötappar och jag vet varken ut eller in. Ska jag eller ska jag inte? Är det verkligen välbehövligt eller kan jag lägga pengarna på annat? Kommer det att funka rent praktiskt? Vad jag svamlar om är alltså om jag ska skaffa bredband med telefoni eller om jag ska ge fan i det. I dagsläget har jag ett mobilt bredband som förvisso fungerar men som till och från är jävligt segt och som dessutom går fram och tillbaka mellan våra datorer likt en spårvagn på linje 3 i Norrköping. Lika obekvämt som det är att åka spårvagn, lika surt är det att inte kunna vara uppkopplad på två datorer samtidigt. Katay har ju sina kontakter hon vill tjöta med på det gutturala språk som kallas thailändska, jag har mina bloggar att skriva och min mafia-wars att spela och June vill spela sina klä-på-dockor-spel och allt detta helst samtidigt. Så häromdagen fick jag ett brev vari det stod att Bredbandsbolaget kommer till stan med ett specialerbjudande till oss som är boende inom det här området. Man bjuder på det första tre månaderna och kan erbjuda både telefoni och bredband och det ska alltså vara fullt möjligt att koppla upp mer än en dator med den utrustning dom tillhandahåller. Bara detta faktum att dom första tre månaderna är ”gratis”, som det ju så vackert heter, är ju av godo ity jag har tre månaders uppsägning på mitt mobila bredband. Andra fördelar är ju att man faktiskt har en telefon man kan ringa på utan att det kostar skjortan i abbonemangsavgifter och annat, dessutom kan man ju rena sitt samvete med att ringa till sina polare som man kanske inte har gjort på ett tag. Hela saken tål att funderas på men jag har inte så mycket tid på mig, dom är bara på plats mellan 12.00-16.00 idag, i skrivande stund är detta bara en timme bort. En annan fördel med att ha telefon är att  om man faktiskt har en dito samt ett litet kort som man köper billigt av sin kompis kan man ringa till Thailand och prata hur länge som helst för endast den låga summan av vad ett lokalsamtal kostar. Och tro mig mina vänner, när det ska pratas med Thailand så blir samtalen långa, dom har ju trots allt ett mycket längre och bredare alfabet än vad vi har. Det troligaste blir nog att jag signar upp mig för en ny uppkoppling men jag måste först få lite kött på benen så det blir till att pallra sig dit och ta del av informationen. Min polare Henke i Huskvarna har den här typen av uppkoppling och så vitt jag vet är han nöjd med det, fortsättning lär följa.

Mina båda damer har nu anpassat sig allt mer till det svenska levernet och June har inlett sin charmoffensiv mot allt och alla. I går var vi nere på stan och skulle kolla upp lite praktiska saker angående hennes kommande dagisvistelse och Katays skolgång med mera. Bland annat var vi inne hos kommunen där jag pratade med en mycket trevlig och tillmötesgående receptionist som gav mig en hel del svar på mina frågor. När vi gick därifrån kopplade June på det stora leendet, vinkade med sin lilla hand och sa hej då på klingande ren svenska till henne bakom disken. Jag är inte säker men jag tyckte mig skymta en liten tår i ögonvrån hos henne när vi gick ut, receptionisten alltså, inte June. En annan av Junes stora nöjen är ju att prova kläder i tid och otid och det är inte utan att man bävar en smula redan nu när man tänker på hur det ska bli när hon kommer in i tonåren. Hon har bland mycket annat fått en klänning till skänks av ett par av mina kompisar som av olika anledningar hade råkat hamna i en annan garderob än den som hon vanligtvis tömmer en gång om dagen. När hon fick syn på den så skulle den provas direkt och det var ju inte tal om annat än att hon till den var tvungen att byta allt från strumpor till underkläder också. Slutresultatet blev bedårande och bildbevis på detta ser ni nedan, jag är bara tvungen att lägga in den på henne. Just nu har hon den på sig igen och jag ger mig fan på att hon skulle sova i den också om hon bara fick och kunde men det har vi dock satt stopp för, nån måtta får det ju vara. På onsdag ska det bli kul att se hur hon reagerar,  vi ska gå till öppna förskolan för första gången och jag hoppas att det kommer att finnas andra barn i hennes ålder där. Jag tror att hon skulle må bra av att träffa lite andra barn och inte bara umgås med oss gamla stofiler. Jag fick också ett annat tips som jag ska prova på och det är att skaffa en radio som hela tiden får stå på lite i bakgrunden. Jag tror det var Radio Dalarna som köpte in och gav bort en massa radioapparater till invandrare inom deras sändningsområde. Studier har visat att man lär sig prata svenska mycket snabbare och att man dessutom lär sig rätt uttal utan att egentligen vara medveten om det, det skadar ju inte att försöka i alla fall.

Det är en märklig men skön känsla att faktiskt ha haft ledigt i hela två dagar på raken och meningen är att jag ska vara ledig även i morgon, dock har jag fårr en indikation på att så inte blir fallet. Som vanligt så ringde som från jobbet och frågade om jag ville jobba i dag men jag sa ifrån, dels för att jag när dom ringde fått i mig några öl men också för att vi ikväll ska åka ut till Tom och Min för lite käk och allmänt skitprat. Däremot lovade jag att jag kunde ta en sväng i morgon om det skulle bli aktuellt, i så fall blir det att köra tågersättning till Linköping och det är en bra körning som inte är så ansträngande. Till veckan sen har jag fått fyra dagar varav dom två första är i tvätthallen, det är nu inte så illa som det låter, det är rätt skönt med lite omväxling och jag har samma usla lön för det jobbet men jag slipper ju att oroa mig för väder, vind och vilda djur. Sen har jag mitt ordinarie tretimmarspass på torsdag och en heldag på fredag men sen ska jag faktiskt vara ledig hela nästa helg också eftersom vi ska på fest. Får man inte gå på personalfesterna så får man ju passa på att gå på fester som inte den övriga staben får gå på, en liten men dock ljuvlig hämnd.

Väderläget: +9, blå himmel och solsken, ja jävlar.

Här ser ni min söta lilla prinsessa...visst är hon bedårande?

Jahaja, så var det dags för en Stenmark igen, den lilla ordvitsen syftar på en av de största stjärnor vi har haft i Sverige men för er som inte var födda då kan jag meddela att han var en man som alltid, nåja, nästan i alla fall, var port-rätt. Det var tider det när man till och med avbröt lektionerna för att kolla på när han störtade utför branterna, man brukade säga att hela Sverige stod stilla när Stenmark var i farten. Och nej, han är inte släkt med ”jag-kommer-inte-hem-ikväll-Stenmark. Nu blev det en jädrans massa snack om honom helt plötsligt och allt detta bara för att jag ville framhäva en ordvits, inte ens en bra sådan men där ser man vilka friheter man kan ta sig när man är bloggskribent. Dagens porträtt är ett känt namn som alla ni som läst min blogg förut känner igen, någon som alltid skriver en kommentar och som troget följt bloggen ända sedan den startade. Jag pratar givetvis om Mamma Mu eller i vardagligt tal, morsan. Här får ni som genom ett trollslag lära er lite mer om personen som döljer sig bakom den pseudonymen. Håll till godo.

 

 

Porträttet!

Namn: Lillian Lindqvist.

Ålder: 68 år snart.

Familj: Make Bo en son Kenneth 2 döttrar Jeanette och Jessica.

Yrke: Pensionär tidigare busschaufför, egen företagare, receptionchef mm.

Fritidssysselsättning: Dator, trädgård, skriva, inredning samt familjen

Favoritmat: Kyckling, ägg i alla former,och inte minst skaldjur.

Favoritdryck: Julmust, gott vin.

Favoritfilm: Pretty Woman.

Lyssnar på: Är allätare av musik allt från psalmer, hårdrock, musikaler till opera.

Favoritbok/ böcker: Kriminalromaner just nu har jag läst flera böcker av Helene Tursten och börjat på Mari Ljungstedt´s ”i denna ljuva sommartid”.

Nämn tre författare du gillar: Helene Tursten, Kerstin Ekman och Håkan Nesser.

Nämn tre personer du beundrar: Nelson Mandela. Bo min man som står ut med mig och Kim Andersson.

Den årstiden gillar jag mest: Hösten med alla sina underbara färger även våren då jag kan påta i trädgården.

Älskar: Min familj med barn och barnbarn. Hundar, katter, blommor och bilkörning.

Hatar: Orättvisor, småaktighet.

Vill ändra på: Vill gärna se att vi kan få en ny regering.

Röstar: Rött.

Framtidsutsikter: Få vara tillräckligt frisk så jag får se mina barnbarn växa upp och få det bra.

Nämn tre goda egenskaper hos dig själv: Generös, glad och lite smårolig.

Nämn tre mindre goda egenskaper hos dig själv: Surrig, pratsam och kommer inte på något mer

Detta visste vi inte om dig: Har tagit guldmärke i pistolskytte, har gjort egna möbler en gång i tiden.

Vad skulle du göra om du var miljonär: Betala alla mina skulder, ge barnen en bra del av millen, skänka bort till behjärtansvärda ändamål t. ex barncancerfonden

Vilken historisk person skulle du vilja vara, död eller levande: Margaretha Krook.

Nu har det gått fem dagar sedan jag fick hem min familj och jag har aldrig mått bättre, inte vad jag minns i alla fall. Både Katay och June verkar ha anpassat sig redan nu till den svenska hösten och deras jet-lag är ett minne blott. För June har det aldrig varit några problem men Katay hade ett par dagar då hon var lite sömnig. Jag var ju ledig onsdag och torsdag i samband med att dom båda kom hit men sen var det full fart på det igen på fredagen och lördagen. Jag har ju förut nämnt att jag blev lite sur på min chef eftersom han gav mig nattpasset i lördags och inte blev det bättre av att det var dimmigt som fan hela kvällen/natten. Det var som att köra omkring inne i ett mjölkpaket och när man är medveten om det ymniga beståndet av hjortar och annat otyg längs vägarna fick man köra på helspänn, beredd på att allt kunde hända. Desto bättre blev det inga incidenter och det enda jag egentligen såg av vildmarksinnevånarna var tre rådjurs svaga konturer i dimman men dom befann sig på sidan om vägen och utgjorde ingen riktig fara. Men väl hemkommen på söndagsmorgonen var det svårt att komma ner i varv och klockan blev närmare 05.00 innan jag sansat mig så pass att jag kunde krypa till kojs.  Jag skrev en lapp till Katay att hon skulle väcka mig klockan 11.00 men den lappen visade sig bli överflödig eftersom June inte alls ville att pappa skulle sova när det fanns så mycket bus att hitta på. Vid 9.30 var det omöjligt att värja sig så det var bara att kliva upp och den bedriften belönades med ett stort, varmt léende och ett oändligt antal pussar. Det blev förvisso lite segt under dagen men trots det förlöpte den rätt snabbt ändå och framåt eftermiddagen åkte vi hem till Göran och hans fru Kitima där Katay skulle prova ut lite kläder. Hon har blivit övertalad att delta i thai-dansen som ska hållas om två veckor. Thailändarna här i byn ska fira Loi Kratong, dvs den högtid när man skänker en tanke till sina döda anhöriga och sin tacksamhet till vattnet. Den här festen hålls varje år men det blir ju första gången vi deltar, åtminstone i Sverige och det kommer att vara mycket folk där, både vuxna och barn. Det kommer att bli mycket god mat och troligen någon god kolsyrad dryck till densamma, drycken får man dock ta med sig själv men det gör ju inget, lite får man ju offra sig. Hela kalaset kostar bara 250:- per familj och det får man väl ändå anse vara ganska billigt, jag ser verkligen fram emot det i alla fall.

Den här veckans första tre dagar börjar med småskvättar på jobbet, till på köpet samma jävla tjänst tre dagar i rad vilket givetvis inte är så kul. När jag kom tillbaka i morse efter dagens sväng frågade min chef om jag ville köra ytterligare en sväng senare under eftermiddagen och han såg rent häpen ut när jag sa nej. Häpenheten övergick sedan till surhet då jag lämnade in en lapp till honom på vilken det stod att jag inte kan jobba den helgen vi har thai-festen samt att jag dessutom tar ut åtta dagars ledighet över jul. Jag vet inte om han hade räknat med mig under julhelgen men i ärlighetens namn så skiter jag i det. Jag känner att jag inte får någon uppskattning alls för att jag ställer upp så pass mycket som jag gör så det känns inte mer än rätt att ta lite ledigt. Visst kommer det att bli ett litet ekonomiskt avbräck men å andra sidan får jag mina skattepengar i December så jag anser mig själv ha råd med det. Jag har varit och kollat tågtider nu och det blir dessvärre lite dyrare än vad jag trodde från början men smidigheten i att åka tåg överväger ändå min fundering om att ta bilen. Dessutom har ju June aldrig åkt tåg nån gång förut i sitt unga liv så det kan ju bli en kul grej för henne också. Så fort löningen dimper ner den 25:e ska jag gå ner till Resecentrum och köpa biljetterna, förmodligen har dom stigit ytterligare några kronor då men jag har inget annat alternativ eftersom dom ju faktiskt ska betalas när man hämtar dom.

Både Katay och June har börjat snappa lite svenska redan, ja Katay lärde sig ju lite när hon var här men June kunde ju i stort sett inget mer än några få ord. Pappa och Mamma kunde hon förvisso och dessutom kunde hon räkna till tio om man hjälpte henne. När jag var på väg hem från jobbet så skrev jag ett sms på svenska till Katay där jag bad henne slänga på lite kaffe, mest för att kolla om hon förstod vad jag skrev. Den omisskännliga doften av kaffe mötte mig i dörren och det gladde mig att hon lyckats klura ut vad jag ville. Jag satt med min kopp vid köksbordet när jag fick för mig att kolla om June hade något minne av hur man räknade. Gissa om mina hakor flög i backen då hon satte igång och räknade till tio utan att härma mig, dessutom satte hon den klockrent. Katay brukar blanda ihop nio och tio men June satte dom, inte bara en utan flera gånger. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, hon är en smart liten flicka, inte bara söt. På den korta tid hon har varit här har hon redan lärt sig att säga; God morgon, God natt, sov gott, Tack så mycket och Kan jag få en kaka till, inte illa för en 4½-åring. Fortsätter det i den här stilen kommer hon att prata flytande inom bara ett par månader. Så fort dom ar fått sina personnummer ska jag ställa henne i kö till dagis och när hon väl kommer in där lär det gå fort för henne att lära sig. Katay brukar alltid säga att hon pratar för mycket, det ska bli spännade att se om det gäller med det svenska språket också.

Väderläget: + 6, mulet och dimmigt men just nu uppehåll, ja jävlar.

Så här i slutet av veckan när orken tryter och kylan är påträngande kan det ju vara på sin plats med ett nytt personporträtt igen. Denna gång är det min mycket gode vän Mike som blottar sig lika ohämmat som vanligt för er kära läsare. Nu ska det tydliggöras att Mike inte är den som står i ett gathörn i lång beige rock och blottar sig för småflickor, vad jag menar är att han blottar sitt inre. Jag som har läst hans bok förstod direkt vad jag menade men ni andra som ännu inte fått tillfälle till det, där har ni årets julklapp, det är bara att gå in på Svartbok.com och beställa den. Den är värd varenda spänn, jag lovar. Jag vet att jag kan anses var en smula tjatig om detta men det får jag vara, dels är det min blogg, dels är han min vän och sist men inte minst vill jag att ingen ska behöva gå miste om en av 2000-talets bästa svenska böcker, så är det bara. Nej, jag har inga royalties på försålda exemplar även om det kan tyckas som att så skulle vara fallet men som sagt, den är väl värd att läsa.  Men istället för att läsa min skrift får ni nu istället ta del av hans, samtidigt vill jag passa på att önska er en trevlig helg och tänk för all del inte på mig som ska jobba natt i morgon…

 

Porträttet!

Namn: Mike Larsson

Ålder: 42

Familj: Jennifer, min syster Maria, min morsa Bia, och farsan Börje

Yrke: Inget yrke, jag är konstnär

Fritidssysselsättning: Dricka kaffe, skriva, se konstig film, läsa wikipedia, skapa, hårdfika

Favoritmat: Just nu – Korv Stroganoff

Favoritdryck: Kaffe och tjeckiskt öl

Favoritfilm: Magnolia och Mad Max (1an och 2an)

Lyssnar på: Punk, New wave, Goth, 60:tals psykedelia

Favoritbok/ böcker: Grendel av John Gardner

Nämn tre författare du gillar: William S Burroughs, Clive Barker och HP Lovecraft

Nämn tre personer du beundrar: Har inga såna böjelser, no idols

Den årstiden gillar jag mest: Våren & hösten

Älskar: Jennifer

Hatar: Det finns några, mest politiker dock

Vill ändra på: Folks sätt att tänka, kill all rational thoughts!

Röstar: Jag röstade rött senast, men nu 2010 vet jag inte – Alla politiker ljuger

Framtidsutsikter: Bra, har ju nyss gett ut en bok… Efter det vet man aldrig

Nämn tre goda egenskaper hos dig själv: Kreativ, Snäll och Intresserad

Nämn tre mindre goda egenskaper hos dig själv: Trött jämt, dåligt självförtroende och arg

Detta visste vi inte om dig: Att jag känner mig osvensk, passar inte in här

Vad skulle du göra om du var miljonär: Bosätta mig utomlands (Berlin)

Vilken historisk person skulle du vilja vara, död eller levande: Vincent van Gogh

Nu är mitt liv komplett i och med att min fru och min dotter är på plats här i Västervik och allt känns bara så förjävla bra. Jag hade ett pirr, modell större i maggropen när jag kom till Arlanda men det visade sig att dom fjärilar jag hade  där var av glädje och förväntan. Jag väntade i runt en kvart men sen fick jag se dom båda komma ut genom dörren och det som hände sen är värt att notera. Jag hörde en välbekant röst som ropade; Kenneth!!! och sen kom June farandes som ett jehu och slängde sig runt halsen på mig och ja, då kom det en tår i ögonvrån. Det var lite av en deja vû upplevelse eftersom hon ju gjorde samma sak när jag kom till Thailand förra gången men jag kan garantera att det är en häftig sådan som jag gärna upplever om och om igen. Jag hade med mig en täckjacka som jag svepte om henne och den kom väl till pass eftersom det bara var en grad varmt i Stockholm och det blåste smådjävlar. Det blev lite protester när jag blev tvungen att släppa ner henne på backen men tro mig, det är mer eller mindre en omöjlighet att bära ett barn samtidigt som man ska bära sammanlagt 40 kilo resväskor. Som väl var så var ju bilen varm så de tog bara en kort stund att få igång blodcirkulationen igen, trafiken hade lagt sig något och vi tog oss igenom Stockholm utan att behöva köa. Strax innan Södertälje somnade June och strax efter somnade Katay, längre tid än så behövdes inte för att allt skulle vara som vanligt igen. Dom båda sov i stort sett hela vägen hem och ingen kan klandra dom för det, jag vet ju själv hur seg man är när man har varit ute och rest mer än ett halvt dygn. Vi tog oss i alla fall hem utan några större incidenter.

Väl på hemmaplan gick Katay runt och spanade in sina nya domäner och hon gillade vad hon såg, det var i alla fall vad hon sa. När June såg sitt rum var hon väl måttligt imponerad men sen fick hon syn på alla kassarna med kläder som stod där inne och då blev det annat ljud i skällan. Till min stora förvåning tog hon tag i Katay som fick hjälpa henne in i duschen, helt frivilligt alltså. Jag häpnade förstås men Katay berättade att hon var så ivrig att prova alla sina nya kläder och därför ville hon duscha. Då pratar vi alltså om samma barn som man med mer eller mindre milt våld fick tvinga in i duschen när vi var i Thailand. Jag vill återigen passa på att tacka för kläderna som ni skänkte oss, det hon provade under gårdagen passade perfekt och hon var som en liten solstråle hela kvällen, mer än vanligt alltså. Lite senare under kvällen när June bestämt sig för vad hon skulle ha på sig så åkte vi ut till Micke och Bea för att lämna tillbaka bilen. Vi avnjöt en riktigt god thailändsk middag med ris, kyckling och grönsaker och stannade sedan kvar ett tag till så att damerna fick prata av sig, barnen leka av sig och jag och Micke koppla av oss en smula. Micke skulle börja jobba klockan 4 nu i morse så vi sa tack och hej vid 21-tiden. Det verkar som om båda två har kommit in i europeisk tid redan nu för det tog bara 20 minuter sen vi kom hem innan June hade somnat och Katay följde efter 10 minuter senare. Själv hade jag ju varit igång sedan 03.30 och dessutom kört närmare 70 mil så även jag somnade ovaggad i går kväll kan jag lova.

June somnade i sin egen säng men i morse vid 5.30 vaknade hon och var lite ledsen så Katay följde med henne till sitt rum igen. Hon somnade om men bara för att en timme senare vakna igen men då lät hon mamma sova och kom och väckte mig istället. Jag kan lova er att det inte finns något bättre sätt att bli väckt på än när June står vid sängkanten och tittar på en med sina rådjusrögon och när hon sedan upptäcker att man är vaken får man ett varmt leende som sträcker sig från öra till öra. Vi lät mamma sova och hade sen lite morgonmys i soffan framför tv:n, dessvärre var dom svenska barnprogrammen inget för henne så hon letade fram en film hon ville se istället. Kalla det intuition eller något annat men något måste jag ha haft i bakhuvudet då jag laddade ner några barnfilmer på den gamla goda tiden, innan FRA och Pirate Bay-domen. Nu plockade hon fram en riktig gammal goding, ”Trolltyg i tomteskogen”, en film som jag själv är barnsligt förtjust i och det står jag för. Enda skillnaden är att jag nu har ett fullgott alibi att titta på den vilket jag kanske inte hade riktigt på samma sätt förut, det finns många fördelar med att ha en liten i huset.

I dag ska det ske en hel del måste-göra-saker. Först måste vi till Skatteverket för att fixa personnummer till mina damer, efter det ska vi tvärs över gatan till Socialförvaltningen för att utröna hur vi ska göra med Katays skola och Junes dagis eller vad det nu blir. Jag vet egentligen ingenting om vilket förfarande som är det rätta men jag hoppas att jag kan få svar på de flesta av mina frågor under dagen. Nästa steg blir sedan att uppsöka familjerätten för att förbereda alla papper som måste till för den kommande adoptionen, dock vet jag inte om jag ska göra det idag eller om jag tar det i morgon. Jag jobbar bara på förmiddagen i morgon så jag kommer att ha tid till det om jag vill, kan och orkar, det lär väl visa sig. När allt sedan är klart för dagen ska vi till Willys och handla upp oss på sånt som Katay av olika anledningar måste ha i köket, gissa hur mycket jag ser fram emot att få börja äta kryddstark mat igen. Trots att dom bara varit här knappt ett dygn än så börjar redan lägenheten att få lite thailändsk struktur, doften av nykokt ris sprider sig i lägenheten och allt börjar bli som vanligt igen, precis som jag vill ha det.  Jag kan stolt meddela att herr bloggskribenten  numera är en mycket lycklig man, inte ens det faktum att det är höst, på väg mot vinter, kan få mig att dra mungiporna neråt.

Väderläget: + 3, gråmulet och regnet hänger i luften, men vem bryr sig? Ja jävlar.

Skymningen faller så sakteliga över Västervik och i takt med att det blir allt mörkare blir även mina ögonlock tyngre och tyngre. Jag hade ett sånt där snortidigt pass igen i morse, började 4.55 och det hör ju ändå inte till ovanligheterna. Däremot är det mindre vanligt att jag har problem med att sova på nätterna, natten mot idag var den första sen jag fick hem min Tempur-madrass, som det varit lite problem. Jag gick och la mig vid 22.00 och somnade runt 23 bara för att 20 minuter efter midnatt vakna pigg som en knöttlärka (ni behöver inte slå upp det, det finns ingen sådan fågel, jag har hittat på den bara). Jag låg sen och vred mig som en kålmask fram till 2-tiden innan jag lyckades somna om igen och när väckarn började bröla i morse var det ytterst nära att jag ringt mig sjuk. Jag hade känslan av att ha halva Sahara i ögonen och det är ju inte den bästa starten på dagen om man säger så. Till råga på allt elände så hade jag sett fel på mitt schema, jag trodde att jag skulle köra till Oskarshamn men det var det inte utan färden gick till Kalmar. Att jag överhuvudtaget tog mig dit utan några incidenter får väl snarast ses som ett mirakel. Nu brukar ju sällan en olycka komma ensam så bara för att spä på det hela ytterligare så ösregnade det och vägen syntes knappt, det var lite som att köra i en tunnel där det saknas ledljus. Det började i alla fall ljusna lite efter att jag passerat Påskallavik, med betoning på lite då. Som väl är så fanns det nybryggt kaffe i Kalmar så efter ett par koppar var jag redo att åka hem igen. Regnet fortsatte att ösa ner men nu gick det i alla fall att se vart man var på väg, alltid något. Jag fick en liten överraskning då jag åkte hem då det plötsligt tutade till i min lur att jag fått ett sms. Jag trodde det var från min nervösa hustru men det visade sig vaar ett meddelande som berättade att mina vinterdäck anlänt till busstationen. Jag skulle ju ändå ner dit med mina passagerare så jag passade på att hämta dom samtidigt, det gäller ju att passa på när man har ett fordon som man kan lasta i. Inom parentes kan man väl säga att det var första gången jag kände att jag hade någon form av löneförmån om man nu bortser från att vi får åka gratis inom länet men då endast i tjänsten. Alla åker ju ändå vare sig dom är lediga eller jobbar men det är nog det enda som vi chaufförer egentligen har gemensamt, förutom dålig lön och usla arbetstider. Jag har väldigt svårt att tänka mig att någon kontrollant skulle bötfälla oss bara för att vi är civila men med KLT kan man ju aldrig veta.

Direkt efter avslutat arbete åkte jag hem till Micke i Gunnebo för att hämta hans bil som jag tjatat till mig att få låna. Jag blev kvar en liten stund men eftersom jag har en hel del att stå i idag så blev jag tvungen att dra mig hemåt rätt snart. Innan jag drog iväg hann jag dock med att bli bjuden på middag i morgon kväll tillsammans med min familj, nog märks det att han är gift med en thailändska alltid. Jag åkte direkt till Jet och insåg att Micke varit smart eftersom nålen var nere på reserven och jag fick i närmare 50 liter soppa. Det kostade över en femhundring men å andra sidan så slipper jag ju betala ytterligare en tusing för bilhyra. Jag tänker dessutom fylla upp den innan jag lämnar tillbaka den, det är väl det minsta man kan göra när han är så sjysst och lånar ut den till mig. När jag tankat färdigt och var på väg hemåt så började det pirra lite i magen, nu är det ju så påtagligt nära innan dom kommer och det var precis som om resan började redan då. Jag ska ju ge mig iväg vid 4.30 i morgon och det känns förbannat skönt att veta att jag kan dra direkt, utan några stopp på nån bensinmack eller vid nån bankomat. Sträckan mellan Västervik och Norrköping kommer att tillryggaläggas med största möjliga försiktighet, det kryllar av vilt längs vägen och Vägverket vägrar konsekvent att sätta upp viltstängsel. Däremot är dom jävligt pigga på att bygga 2-1 väg och helst ska det också göras samtidigt på alla diverse omöjliga och möjliga vägsträckor. Hela Västerviks kommun är som ett enda stort jävla  vägbygge just nu och det sinkar ju trafiken ytterligare, det är ju synd bara att dom inte kan bygga dubbelfiligt istället för den skit som håller på med nu. Ännu lurigare blir det nog att köra förbi Stockholm, jag anländer dit vid värsta rusningen och även om man inte ska köra igenom Stockholm så lär det vara en och annan bil ute på vägarna. Jag kommer att tänka på den lilla pojken som frågade sin far; ”Pappa, vad är rusningstid? Pappan svarar, rusningstid min son,  är den tid på dagen då trafiken står helt stilla” Klok fader han hade den pojken.

I skrivande stund är det nu bara 2½ timme kvar innan planet lyfter från Suvanaphum i Bangkok med mina brudar ombord. Åtminstone hoppas jag att dom är ombord men jag skulle väl ha fått besked annars. Dom flög första etappen från Khon Kaen ner till Bangkok och Katay lovade att skicka ett sms när dom var framme, än så länge har jag inget fått men jag hoppas verkligen att allt gick vägen och att dom hamnade på rätt plan.  Jag måste erkänna att jag är lite nervös för att något ska gå fel, har dom biljetterna med sig? Passen? Hittar dom till rätt gate? Ja och så vidare, jag snackade lite tidigare i kväll med Buddha så jag hoppas att han hjälper dom att hitta rätt. Eftersom jag är så jäkla trött så hoppas jag att jag får sova ordentligt i natt, jag vill helst vara utvilad när jag ska åka så pass långt. Jag misstänker dock att jag kommer att vara en smula spänd, åtminstone tills dess jag kommer till Arlanda och ser dom komma ut från passkontrollen. Det enda som jag egentligen har att oroa mig för nu är om jag ska lyckas hålla tårarna borta när jag träffar dom i morgon, jag skulle inte satsa några större pengar på att så blir fallet. Men nu har jag undvikit allt för länge att sätta igång med städningen så jag måste ta itu med det.  När nästa blogg kommer har jag förhoppningsvis min familj hos mig och ni kan ju bara gissa hur mycket jag ser fram emot det.

Väderläget: +5, fyra nyanser av grått och regn, ja jävlar.

PS! Precis nu fick jag ett sms från Katay där det stod; Allt är under kontroll och vi ses i morgon, JA JÄVLAR!!! DS!

Nyss hemkommen från gymmet så ids jag inte skriva någon blogg idag. Som väl är så har jag ju några trogna läsare som gärna ställer upp på att porträtteras på den här sidan, det tackar jag för. I dag har turen kommit till Vargen,  en av mina polare som jag har känt i många år, jag vet faktiskt inte riktigt hur länge det är men det torde nog röra sig om 20 nånstans. Så läs nu och ta del av hans liv allt medan jag går och tar en dusch istället, det är välbehövligt. Hade jag haft några krukväxter så skulle dom förmodligen ha dött av den odör jag nu sprider omkring mig. För övrigt är det nu bara 32 timmar och 20 minuter kvar tills dess min fru och dotter landar på Arlanda, men vem räknar…:-)

 

Porträttet!

Namn: Kent Persson

Ålder: 43

Familj: Gift med Camilla, döttrarna Nova och Liwa

Yrke: Mätnigsingenjör, men numera produktchef för programvara inom geodesi

Fritidssysselsättning: Köra MC, fotografering, vandra eller åka långfärdsskridskor gärna tillsammans med goda vänner.

Favoritmat: Grillat över kolgrill i de flesta former

Favoritdryck: Maltwhisky men bra viner gjorda på Primitivodruvan är inte att förakta heller (fast ska jag vara ärlig så måste det bli riktigt gott kaffe…)

Favoritfilm: Sagan om ringen serien

Lyssnar på: Det mesta men har svårt för hipphopp

Favoritbok/ böcker: Liftarens guide till galaxen

Nämn tre författare du gillar: Douglas Adams, Alexandre Dumas, Jan Guillou

Nämn tre personer du beundrar: det blir svårt det, men en person som kan stava till tisdag även om han stavar det fel….

Den årstiden gillar jag mest: Alla utom november som för övrigt kan strykas ur kalendern

Älskar: Min familj, våra motorcyklar och mitt jobb

Hatar: Det är ett starkt ord som man ska akta sig för… men dåligt kaffe ska man också passa sig noga för…

Vill ändra på: Så mycket att det inte ryms här

Röstar: Det kan du vara säker på att jag gör

Framtidsutsikter: Goda

Nämn tre goda egenskaper hos dig själv: Envis, gott lokalsinne, empatisk

Nämn tre mindre goda egenskaper hos dig själv: envis… ja ni förstår själva

Detta visste vi inte om dig: Har blivit lurad vilse i Köpenhamn av sin far och litar inte på någon vad gäller vägbeskrivningar sedan dess.

Vad skulle du göra om du var miljonär: förmodligen jobba ännu mera

Vilken historisk person skulle du vilja vara, död eller levande: Anders Bure (den svenska kartografins fader) eller möjligen Oden om han nu funnits

Hur konstigt det än kan låta så har jag en ledig dag i dag och jag htrodde ju i min enfald att jag skulle få vara ledig hela helgen men som vanligt så trodde jag fel. Jag fick mitt schema för nästa vecka i går och då slängde chefen in söndagen också och jag jobbar 11.00-21.55. Det är förvisso en bra tur för man har så gott som hela dagen betald men å andra sidan måste man börja en halvtimme innan för att hinna med att tvätta bussarna innan man ska iväg på den första svängen. Men jag ska i ärlighetens namn säga att jag just nu är lite sur på min chef och det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Jag brukar alltid ställa upp och jobba, även om dom ringer i svinottan och det har bara hänt vid två eller tre tillfällen att jag sagt nej, det tycker i alla fall jag är att ställa upp. Nästa lördag har vi personalfest på jobbet och ja sa till min chef att jag gärna vill gå på den, det är ju alltid kul med lite festligheter och man kan passa på att få lite socialt umgänge för ovanlighetens skull. Jag sa åt honom att jag visst kunde jobba men i så fall ville jag ha ett dagpass så att jag kunde gå, mina mungipor for neråt då jag fick mitt schema och upptäckte att han satt mig på nattbussen till Totebo nu igen. Vi är i runda tal ett 40-tal chaufförer och så sätter han det på mig igen. Det är tacken det för att man ställer upp på sitt företag. Som väl är så är Katay inte främmande för att flytta på sig, det har hon ju visat inte minst genom att hon kommer hit så vi får väl se hur det blir framöver. Jag har ju beskrivit Västervik som en vacker liten stad och där småstadsmentaliteten flödar men det behöver ju inte betyda att man gillar den för det. Vi har nu cirka två år på oss att bestämma oss för var vi vill bo i framtiden, jag kommer givetvis att lyssna på Katays argument men jag vet också att hon lyssnar på mina. Jag kan ju i vilket fall som helst inte leva på förhoppningar om att få ett fast jobb och utsikterna till ett sådant är väldigt små i den här hålan. Dessutom vet jag inte om jag har någon större lust att ställa upp så pass mycket som jag har gjort när jag inte ens får någon credit för det. Dessvärre får man ju bita i det sura tills dess det dyker upp något annat, den här jävla lågkonjunkturen ska väl ändå inte fortsätta i all evighet.

Eftersom jag ju ända fram till i går eftermiddag trodde att jag hade en ledig helg så hade jag planerat in att gå till ishallen på söndag förmiddag, det är allmänhetens åkning då och jag tänkte kolla om mitt knä håller. Det var rätt många år sen jag åkte skridskor nu men jag gillar det verkligen. Jag köpte mig ett par begagnade griller när jag bodde i Huskvarna och fick i efterhand reda på att dom en gång i tiden tillhört Anders Husko som spelade i HV ända fram tills för bara något år sen. Jag har träffat honom några gånger och det är allt igenom en genomsympatisk herre och en förbannat duktig hockeyspelare. Nu har jag ju svårt att tro att det skulle ha någon större inverkan på mitt eget åkande men det är ju om inte annat en kul grej, lite jag-mötte-Lassie, typ. Nu blir det ju dessvärre svårt att hinna med eftersom åktiden är mellan 9.30 -10.40, i och för sig kan man ju ha uniformen i bilen och svida om på jobbet efteråt men det känns ändå som det blir lite stressigt. Alternativet är att åka upp till jobbet lite senare i kväll och tvätta två av dom fyra bussar jag har i morgon men förra gången jag gjorde det uppskattades det inte av min chef , eventuellt gör jag så ändå. På så vis köper jag mig lite tid i morgon och behöver inte komma inspringandes med andan i halsen. Om mitt knä håller för skridskoåkning så tänkte jag ha det som ett komplement till promenaderna. Det är lite roligare att åka omkring på isen än att gå omkring på regnvåta gator och det ger en hel del i motionsväg. Man har möjlighet att åka ett par gånger i veckan och med mina arbetstider borde det väl gå att pricka in åtminstone någon av dem. Det viktigaste är väl ändå att jag håller igång på det ena eller andra sättet men det är ju alltid roligt med lite variation.

Den här dagen hade jag tänkt ägna åt lite lägenhetsvård, sätta upp lite fler tavlor, städa och lite annat, den mulna dagen inbjuder till dylik sysselsättning. Jag fick ett litet bakslag dock när jag skulle sätta upp den tavlan som jag ärvde av min morfar, den med medaljerna i. Jag har haft den magasinerad hos morsan och dessvärre har ett par av medaljerna lossnat så jag måste försöka öppna den och sätta fast dom igen. Tavlan är rätt gammal så det vill till att man är jävligt försiktig och jag är inte riktigt hundra på att jag klarar av det. I värsta fall får jag väl lämna in den till nån ramverkstad som kan hjälpa mig men kan jag undvika fler onödiga utgifter så gör jag gärna det. Jag skulle dessutom sätta upp en krok i taket så att jag får upp min plafond, det visade sig ju vara gips och med anledning därav så köpte jag molly-plugg. Det slutade med att en av pluggarna ligger inne i plattan och den andra halvvägs in i taket men även den på väg att försvinna in i gipset. Eftersom det kan bli en kostsam historia om jag skulle ha fortsatt mitt håltagande så gick jag förbi vaktmästeriet på hemväg från gymmet i går. Jag förklarade mitt dilemma och en av vaktisarna lovade att komma och kika på det under gårdagskvällen när jag var på jobbet.När jag kom hem var det fixat men dessvärre satt det en ögla istället för en krok i taket men jag tror jag har några krokar liggandes någonstans så det är bara att byta ut den. Allt mer upptäcker man fördelarna med att bo i en hyreslägenhet, är det nåt som pajar är det bara att ringa så får man det fixat, det gillar jag. Har man dessutom en hel knippa tummar mitt i handen så är det dessutom välbehövligt.

Väderläget: + 6, gråmulet med regn i luften, ja jävlar.

Som ni alla kan se har jag nu fått en ny banner (ja, det kallas visst så) och jag är riktigt nöjd med den, stort tack för det Tessan. Hon kunde ha gjort så mycket mer men eftersom den domän jag tillhör vill ha betalt för alla ändringar man gör som inte ingår i deras repertoar så nöjde vi oss med den här. En annan, i mitt tycke, rätt kul grej är den ni ska få ta del av här nedan. Jag har under årens lopp samlat på mig rätt många kompisar och tänkte nu på detta sätt delge även er vilka några av dom är. Jag vill poängtera att detta är helt frivilligt och ingen som inte vill behöver inte heller ställa upp. Men jag kan redan nu förvarna mina kompisar att en förfrågan kommer även till er, om inte annat nu. Detta är egentligen bara ett test men slår den väl ut så kommer jag då och då att publicera det. För egen del tycker jag att det är rätt kul att få reda på saker och ting som  man kanske inte visste innan. Jag kallar den kort och gott för porträttet och först ut är min gamla polare Wiweca som jag nu lyckats återuppta kontakten med efter år av frånvaro, ofrivillig dock eftersom vi tappade bort varandras adresser. Det blir ju tyvärr så ibland när man måste fixa till sin dator. Som vanligt vill ja ha feedback på vad ni tycker om min idé och gärna också vad ni tycker om den nya bannern. När dessa porträtt publiceras så frångår jag min vana att beskriva väderläget på samma sätt som jag undvek det med kåserierna. Håll till godo med detta första.

Porträttet!

 

Namn: Wiweka Howell

Ålder: 50

Familj: Sambo Greg, sonen Ian, barnbarn Elias, mamma Inga

Yrke: Receptionist

Fritidssysselsättning: Läsa böcker, odla ekologiskt, spela musik (spela själv).

Favoritmat: Pasta i alla varianter

Favoritdryck: Röda sicilianska vinet Raccolto

Favoritfilm: Gladiator

Lyssnar på: Det mesta, men helst irländsk/skotsk/walesisk/bretonsk folkmusik

Favoritbok/ böcker: Sagan om ringen-trilogin

Nämn tre författare du gillar: Isaac Bashevis Singer, Paulo Cuelho, J R R Tolkien

Nämn tre personer du beundrar:

Den årstiden gillar jag mest: Våren

Älskar: Min familj, mina vänner, mina djur

Hatar: Sociala, etniska och ekonomiska orättvisor

Vill ändra på: Snedfördelningen/rovdriften av jordens resurser

Röstar: Rött

Framtidsutsikter: Hoppas kunna bidra med något vackert till mänskligheten

Nämn tre goda egenskaper hos dig själv: Generös, empatisk, hjälpsam

Nämn tre mindre goda egenskaper hos dig själv: Snarstucken, stolt, häftigt humör

Detta visste vi inte om dig: Att min förfader var kung av Wales (Hywel Dda; Howell the Good)

Vad skulle du göra om du var miljonär: Låta det mesta gå till Läkare utan gränser.

Vilken historisk person skulle du vilja vara, död eller levande: Cicero