Den här helgen kommer dessvärre att gå till historien, inte med anledning av min blogg eller så men med anledning av det mediadrev som till sist hann ifatt och fällde sitt byte. Jag kommer också att minnas den här helgen av andra anledningar som jag återkommer till lite senare men åter till nu till min inledning. En av mina kompisar spydde galla över att jag, i hans ögon, på ett nedlåtande sätt kritiserar både folkmordsministern och den av moderaterna köpta Lena Mellin på borgarblaskan Aftonskvallret, jo hon stavar sitt namn med två L, fint ska det vara. Våra åsikter går isär rejält i ämnet och han har sagt att han inte ens orkar läsa vad jag skriver längre, så nu har jag alltså en tappad läsare. Detta hindrar dock inte mig i mina fortsatta skriverier, jag tänker fortsätta i samma stil oavsett hur många ömma tår jag än trampar på, vi har yttrandefrihet i Sverige och varför skulle inte jag utnyttja den när dom köpta journalisterna gör det? Trots att mina sympatier ligger inom Vänsterpartiet så kan jag inte annat än beklaga det faktum att man lyckades få bort Juholt från sin post. Han var och är en skicklig politiker som till och med kunde få vår statsminister att bli förbannad, tvär och sur, all heder åt det. I modernt tid, eller åtminstone i den tid jag har varit intresserad av politik har det i mina ögon bara funnits två politiker som varit mer arrogant än vår egen statsminister. Dom jag pratar om är givetvis Göran Persson, ja ni vet han wanna be diktatorn som var början till slutet för Socialdemokraterna, under hans ledning började det gå utför. Den andra är vår egen folkmordsminister som även han kunde vara så jävla arrogant att man nästan hade lust att spy. Han är också den enda statsminister som blivit offentligt utbuad vilket ju i alla fall tyder på en viss verklighetsförankring från de människor som var med och buade. Varje gång jag tittar på en partiledardebatt på tv eller lyssnar via radion så inser jag att jag själv aldrig skulle kunna bli partiledare eller heltidspolitiker. När lögnerna och arrogansen flödar över skulle jag aldrig kunna hålla mig, jag skulle helt sonika klappa till vederbörande med en uppmaning om att bete sig som vanligt folk. Det skulle troligen inte vara den bästa reklam man kan göra för sitt parti så jag nöjer mig med att följa debatterna på avstånd istället, det är nog lugnast så. Det enda som är positivt i sammanhanget med turbulensen kring Juholt är att vi inom Vänsterpartiet får allt fler medlemmar, så sent som i förrgår lyckades jag värva en av mina polare som tog steget över till oss, känn dig varmt välkommen Mårten! Det som gäller nu framöver är att få över väljarna från dom andra överkörda småpartierna, förr eller senare lär väl deras medlemmar vakna och inse att det faktiskt inte är någon bra idé att dansa i änden av ett marionettsnöre. Så fort ni fått upp ögonen är även ni varmt välkomna över till oss.

 

 

Den här helgen var den första lediga sedan jag gick över på ett fast schema, första helgen som jag faktiskt kunnat njuta av ledigheten utan att ha dåligt samvete över utebliven inkomst.
För att fira detta på något sätt så tog jag under gårdagen ett par öl tillsammans med Andreas som kom hit på visit.
Från början var det tänkt att vi skulle gå hem till dom men eftersom nu hans dam var lite krasslig så tog vi det hemma hos oss istället.
Det blev en trevlig kväll med mycket skratt, många öl och vi hann till och med att trycka i oss varsin pizza, ja, ja, ja bantningen har spruckit…igen!
Min polare Tezzan skrev i sin blogg om hur alla andra skriver i sina om viktminskning, bantningstips, dieter och annat som 99% av dom inte sedan kan hålla sig till, detta fick mig att fundera.
Hon har ju givetvis rätt och bara därför ska jag fortsättningsvis inte skriva något mer om brustna drömmar och idealvikter som jag ju ändå aldrig kommer att uppnå.
Tack Tezzan för att du fick mig att vakna, ibland måste man få upplysning från någon som är visare än en själv.
Det fina i kråksången är ju också att man genom att inget säga inte heller behöver stå till svars för något som man inte kan hålla, det passar mig bra som ju har goda ambitioner men svårt för att ro dom iland.
Dock, vill jag framhärda, är jag fortfarande efter 74 dagar fortfarande snusfri, det verkar faktiskt som om jag kommer att klara det trots att suget fortfarande finns där, det kan man ju skryta med lite i alla fall.
I ärlighetens namn så måste jag erkänna att jag inte trodde att jag skulle klara det, när man snusat i så många år kan det vara ett rent helvete att sluta och det var det också.
Min dotter har ju dock ett väldigt stort inflytande på mig och det är till största del för hennes skull som jag håller mig ifrån det men även en hel del viljestyrka.
Jag önskar att jag hade samma styrka då det gäller annat i livet men var sak har ju sin tid, man kanske inte ska försöka allt på en och samma gång, det blir gärna pannkaka av alltihop då.

 

 

Kommande vecka är en av hårdaste på mitt schema, börjar innan klockan 6 varje morgon, den sammanlagda tiden blir runt 45 timmar och sträcker sig från morgon till kväll.
Min belöning kommer dock till helgen då jag har fyra dagars sammanhängande ledighet och börjar alltså inte jobba förrän på onsdag igen, det är ju inte kattskit direkt.
Nu vet jag i och för sig inte om det blir så, jag har sagt till på jobbet att jag kan gå in och jobba extra om det skulle behövas och risken är ganska stor att det blir så.
Vi har inte så många timanställda kvar och till och med pensionärerna har gjort sitt återinträde igen så det kan nog bli en del om man har tur.
Jag behöver samla på mig lite komp eftersom jag inte kan spara mer än en vecka av semestern varje år, jag kan ju behöva några dagar extra när vi ska åka till Thailand igen…när fan det nu blir.
Men den dagen den glädjen, nu gäller det att ladda batterierna så man orkar med nästa vecka, med andra ord finns det ju ingen anledning att dröja sig kvar vid datorn, allt väsentligt som borde sägas är redan sagt.
Avslutningsvis vill jag bara skänka en tanke till en av mina forna polare Pia från Örnsköldsvik som drabbats av cancer, hon ska till Umeå och påbörja behandlingen till veckan,
Krya på dig min vän, jag tänker på dig och håller tummarna för att allt ska gå bra.

 

 

Väderläget: + 1,5  mulet och lite snöblandat regn, ja jävlar.

Jag är egentligen inte någon slags gammaldags romantiker som kör med tända ljus, soft musik och hela kitet för att charma min hustru, ingen kan direkt anklaga mig för det. Men häromdagen tänkte jag bryta mönstret en smula och köpte sålunda en rätt vacker bukett som jag tänkte överraska min fru med, det gäller ju att vara oförutsägbar. Jag överlämnade buketten till henne, sade några väl valda ord och försökte se så cool ut som möjligt, till svar fick jag en blick som såg en smula undrande ut. ”Vad har du hittat på för dumheter nu då?” , sade kära hustrun och såg allt mer misstänksam ut. ”Inget, svarade jag sanningsenligt, jag ville bara överraska med några blommor, det är ju inte allt för ofta du får det av mig.” ”Hmm…”svarade hon men fann väl ingen större anledning att gå vidare i ämnet men hon betraktade mig en smula under lugg. ”Det ska fan göra sig till och köpa blommor, sa jag och försökte se sårad ut, dyrt var det också, nästa gång köper jag en låda öl istället så kan vi dela på den istället” ”Köp whisky istället blev svaret” Nej, min fru är inte så romantisk hon heller så det jämnar väl ut sig i längden, dessvärre är det ju så att hon också gillar whisky men hon är rätt bra för övrigt. Jag har funderat lite fram och tillbaka på just det här med att köpa grönsaker till sin käresta, egentligen är det ett jävla slöseri med pengar. En vecka efter att hon fått dom är dom ju döda och måste slängas, helst när dottern inte är närvarande eftersom hon har en viss tendens till att vilja spara det vissna skräpet. Nä, då är det bättre att köpa whisky istället, det kan vi ju glädjas åt båda två och den enda egentliga likheten med blommorna är ju att man ibland kan känna sig en smula vissen dan efter. Dessutom slipper vi ju plocka skräp i dotterns rum vilket ju alltid är tacknämligt, åtminstone det skräp som kommer från växtriket, det andra får vi plocka lika förbannat. Jag antar att min dotter är som alla andras döttrar i den åldern, det vill säga att hon fullkomligt älskar att skräpa ner i sitt rum men lika fullkomligt avskyr att städa. Jag brukar till och från hota med att allt som ligger på golvet hamnar i dammsugaren om hon inte snabbar på att plocka upp det. Det brukar då bli en hel del tandagnisslan men när man tar fram dammsugaren ur skåpet blir det en jävla fart inne i hennes rum. Nu är det ju en fysisk omöjlighet att få in alla hennes leksaker i dammsugaren men än så länge vet hon ju inte det och det är lite så vi vill ha det.

 

 

Min fru var i förra veckan uppe på el-giganten och inhandlade en dator av märket Toshiba, det var ett misstag, eller fler än ett egentligen.
För det första inhandlades den ju på nyss nämnda gigant och det brukar som regel vara relativt dumt att göra så, ryktet är ju inte det allra bästa om man säger så.
För det andra så var det alltså en Toshiba och det är nu ett märke jag aldrig mer tänker införskaffa, oavsett viken form av elektronik det än gäller.
Redan då hon startade upp den första gången märktes det att något inte var som det skulle, den laggade och hade sig ungefär på samma sätt som Windows 95 gjorde på sin tid.
Den har hållit på så här nu och oavsett vad vi än tar oss till så blir det ingen skillnad, utom i går, då jävlar blev det skillnad!
Plötsligt när hon satt och spelade kom ett av alla dessa förbannade undantagsfel som är synonymt för windows, problemet är bara att efter att den blå rutan kom upp är det tji hopp i helvete (norrländskt uttryck) att få igång den igen.
När man köper en dator i dag så får man inte med någon skiva utan man förväntas gå ut på nätet och ladda hem sina filer istället, man undrar ju lite till mans hur man ska bära sig åt om man inte har den uppkopplad till nätet.
Det förekommer ju faktiskt även om det inte är så vanligt, men grejen är i alla fall att hon alltså inte hunnit ladda hem några filer och nu står vi alltså här med arslet i hacklådan.
Så for giganten öppnar denna dag ska vi bege oss dit för att utröna om det går att få ordning på det, min förhoppning är att jag helt enkelt kan skjuta till en tusenlapp och köpa en annan dator som är mer att lita på men jag betvivlar starkt att dom går med på det.
Grannen som bor snett under mig jobbar faktiskt där uppe men det är en klen tröst eftersom han och hans sambo just nu är i Thailand, lyckas jag inte där uppe i dag så får jag väl prata med honom när dom kommer hem igen.
Usch, det är så jävla tråkigt när sånt här händer, helt nya prylar önskar man ju att det ska fungera men det verkar som om hon har köpt ett måndagsexemplar…igen!
Både min fru och jag brukar alldeles för ofta pricka in att köpa just det exemplar som inte är riktigt hundra, det är en förmåga som vi båda nog helst hade varit utan, jag lovar.
Det ser ut att kunna bli en spännande förmiddag och jag hoppas verkligen att jag kan hålla mitt humör i schack, jag ska i alla fall försöka.

 

 

Jag har ju den senaste tiden klagat lite på SFI, den undermåliga utbildning som min hustru tvingas gå på trots att den är totalt värdelös.
Jag har fått svar på mina insändare från rektorn på hennes skola men inget av de svar jag fått har varit särskilt tillfredsställande, det verkar som om hon bara skrivit av dom direkt från läroplansboken.
Byråkratisvenskan som hon använder sig utav styrker bara min teori om att dom är mycket väl medvetna om att utbildningen är passé men inte vågar säga något av rädsla för repressalier.
Hon avslutade sin förra insändare med att konstatera att för hennes del var ärendet avsluta och det fanns inget mer att säga, åtminstone inte offentligt.
Privat var jag däremot välkommen att sitta ner med henne och diskutera det hela, det lockar, det ska jag inte sticka under stol med men för familjefridens skull är det nog bäst att jag avstår.
Det hade i och för sig varit kul att ta en debatt med rektorn och med hjälp av det material jag har samlat på mig trycka ner henne i skoskaften.
Min fru vill dock inte att jag håller på och bråkar med dom, hon tror att det slår tillbaka på henne och även fast jag försökt övertyga henne om att det inte blir så tror hon mig inte.
Det är en  viss skillnad mellan Thailand och Sverige men det är svårt att övertyga henne om att det inte fungerar på samma sätt i de båda länderna, en del ränder sitter allt för djupt förankrade.

 

 

Väderläget: -1, mulet och nordliga vindar, ja jävlar.

 

Ibland ter sig livet en smula orättvist om ni frågar mig, anledningen till detta påstående grundar sig i att jag under gårdagen pratade med en polare på telefon och han berättade för mig att han också slutat snusa och i samband med det gått ner 5 kilo i vikt! I och för sig hade han varit sjuk och det var väl också största anledningen till att han gått neråt men ändå, jag blir lite avis ändå, inte på sjukdomen men på nedgången. På den egna fronten är det en ständig kamp mot sötsuget som eskalerat i en allt snabbare takt sedan jag slutade snusa, gårdagen på jobbet var nog den värsta jag någonsin genomlevt. Jag tuggar tuggummi så att käken snudd på går ur led men trots det så skriker hela kroppen efter mer och mer sött och nu börjar jag så smått fundera på om jag inte lider brist på något av alla dessa otaliga ämnen man har i kroppen. Det kan fan inte vara normalt att gå omkring och vara sugen på en massa godis dagarna igenom, framförallt inte när jag ju anstränger mig så hårt för att gå ner i vikt. Jag har förvisso inte fallit för frestelsen än men ibland är det farligt nära, en inköpsresa till godisbutiken i Gunnebo är nära förestående. Dagen till ära är jag i alla fall ledig och min hustru är hemma även hon, det underlättar faktiskt i och med att jag ju faktiskt inte kan ge mig iväg och inhandla godis, hur gärna jag än vill. Jag har drabbats av ytterligare ett litet men dock bakslag då mitt ena knä har gett upp och antagit formen av…tja, handboll är väl det närmaste jag kan komma i liknelse. Det hämmar mig i nästan allt jag tar mig till men framförallt i min strävan att vara ute och promenera minst en halvtimme varje dag. Jag försöker att ignorera smärtan men det fungerar helt enkelt inte, jag måste nu vila knät i form igen och efter det får jag väl försöka komma igång igen i mindre skala. Det sura i det hela är att det denna gång är vänster knä som bråkar och det gör ju inte det hela mycket bättre, det borde väl räcka med ett kan man ju tycka men det tycker tydligen inte den gamla kroppen. Men det kunde ju har varit värre, man kunde ju ha varit Moderat.

I veckan som gått fick vi ju en ny partiledare i Jonas Sjöstedt, inte mitt förstaval men jag tror att det kommer att bli bra i alla fall.
Tacknämligt, åtminstone i mina ögon, är att det i alla fall inte blev delat partiledarskap. något som jag varit emot redan från första dagen det kom som förslag.
Jag lyssnade på Sjöstedts första tal på tuben och jag blev faktiskt en smula imponerad, jag hade i stort sett aldrig hört honom tala innan så jag gick in i det med öppna ögon men jag blev positivt överraskad.
På sikt är jag övertygad om att vi kommer att höja oss både medlemsmässigt men också rent politiskt, det som gäller för oss alla nu är att vi hjälps åt att värva väljare från båda blocken.
Jag har ju efterlyst lite mer rock ‘n roll i partiet men jag har inte fått något gehör alls för den önskan, vi har inte ens haft något styrelsemöte på ett par månader nu vilket känns en smula underligt.
I kväll ska jag dock på ett möte i partilokalen men det är Kulturgruppen som ska samlas för att försöka börja tråckla ihop den kommande solidaritetsdagen i slutet av Mars.
Vi började ju spåna om det här för ganska länge sen och alla tyckte vi väl att det var gott om tid och ingen anledning till att stressa på det hela, nu är vi 2½ månad ifrån och inget är planerat ännu.
Jag vet av erfarenhet att det är en helvetes massa saker som ska gå i lås så jag hoppas att vi kommer ganska långt i kväll, vi måste helt enkelt börja jobba med det här nu.
Stämningen i gruppen är väldigt bra så jag hoppas och tror att det kommer att bli bra i slutändan i alla fall.
Vi är alla ganska ivriga att få till en gala som folk kommer att prata om flera månader efteråt och då i positiva ordalag.
Det kommer väl troligen att bli så att politiken får stå åt sidan lite för min del medan jag jobbar med galan, tiden räcker liksom inte riktigt till men jag ska försöka så gott jag kan att ägna mig åt båda.
Det blir en hektiskt period framöver men det kan ju kanske få mig att tänka på något annat än sötsaker, inget ont som inte för något gott med sig.

På lördag ska det hållas en demonstration i Stockholm mot vår folkmordsminister, ja ni vet han med den blåa blod och oljebesudlade kavajen.
Det verkar som om han är livrädd för att de båda fängslade journalisterna ska komma hem och berätta för omvärlden om Lundin Petroleums inblandning i Etiopien.
Hade jag kunnat hade jag själv varit på plats i Stockholm men nu kan jag bara delta rent mentalt med en stark förhoppning om att allt fler människor får upp ögonen för vad det är för typ av folk vi har invalda i riksdagen.
Att Sverige som demokratiskt land håller sig med en utrikesminister som drar ner landet i smutsen med statsministerns goda minne är för mig en gåta, hur är det ens möjligt?
I och för sig så blir man ju inte förvånad i och med att det handlar om moderaterna, Reinfeldt är ju ingen stark ledare och är troligen livrädd för folkmordsministern, vad finns det annars för anledning till att han inte reagerar?
Jag hoppas, även om det inte är särdeles troligt, att åtminstone något mediabolag finns på plats under manifestationen och rapporterar om vad som verkligen händer.
Dessvärre är det väl så att borgarbrackorna som styr tidningarna helt och hållet går i Reinfeldts ledband och skriver det som han önskar ska komma fram, titta bara på drevet mot Juholt.
Min styvfar sa några kloka ord om just detta, samma mediahets pågick mot Palme på sin tid eftersom borgarna var livrädda för honom.
Hans kunskap, politiska skicklighet och förmåga att debattera gav borgarna skrämselhicka och drevet gick, dock utan att dom lyckades få bort honom, till det krävdes en mördare, lejd eller inte, det lär vi aldrig få veta.

Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och gratulera min gode vän Sachiko som idag fyller 38 år. Ja må hon leva i minst hundra år till. Ha en underbar dag kära polarinna, du är bäst!

Väderläget: +5 och all snö har smält bort, tjo hooo…ja jävlar.

Åter på hemmaplan efter att ha vistats uppe i Sälen ett par dagar över nyåret och självklart blev det ju mer eller mindre snöstorm när vi skulle åka hemöver igen, det hör till på något vis. Strax innan vi kom fram till Filipstad så slutade det dock snöa och övergick istället till ett mer ihållande regn som sedan höll i sig hela vägen hem till Byhåla. Vi stannade till I Hallsberg för att få oss lite till livs, det blev en pizza för mig och kebab i olika former till mina brudar, smakade faktiskt helt ok. Efter maten letade vi rätt på den thaibutik som skulle finnas där och vi hittade den ganska enkelt. Enkelt är också det ord man först finner när man ska beskriva affärens varuutbud. Det fanns liksom ingenting men det fanns å andra sidan ganska gott om just det, vi hittade dock lite grejer att köpa med hem men nästa gång vi åker hem från Sälen så inte fan stannar vi till i Hallsberg igen, riktigt så god var inte pizzan. I Byhåla var det ingen snö alls vilket ju är tacknämligt och det var inga som helst problem att ta sig in på gården för att lasta ur bilen. Jag fick springa tre gånger upp och ner i trappan med all packning och den sista färden uppåt höll på att ta knäcken på mig, jag började ana en och annan uggla i mossen om att en viktkontroll mest troligt skulle peka på ett nytt personligt rekord…igen. Vid sänggåendet på kvällen så konstaterade jag just detta faktum, jag passade på när hustrun stod i duschen och tur var väl det, hon hade nog blivit en smula förundrad om hon hört mitt dämpade skrik av ångest och förfäran. Jag har ju nu kommit upp i den ”farliga” åldern, jag närmar mig de 50 och då ska man ju tydligen vara i riskzonen för allt som landstinget kan uppbringa i sin FASS, mer eller mindre i alla fall. Nu vet jag inte hur mycket man ska tro på diverse olika forskningar och artiklar men jag vet i alla fall med säkerhet att det är farligt att släpa på allt för många kilon och framförallt så många som jag släpar på just nu. Jag trodde ju i min enfald att jag skulle få bättre hälsa när jag slutade snusa, det fick jag säkert också men det togs igen direkt eftersom jag ju istället började gå upp i vikt allt mer. Jag har i skrivande stund hållit upp med snuset i snart två månader och på den tiden har jag i snitt gått upp ett kilo i veckan men nu får det fan i mig vara stopp på det. Jag bestämde mig direkt efter den, redan på förhand, nederlagstippade vägningen att påbörja den långa och krokiga väg som på sikt leder till viktminskning och den här gången får jag tamejfan inte ge upp. Om jag ska ha en chans att se min dotter växa upp så måste jag bli mindre omfångsrik, det finns liksom inget annat alternativ. Det är ju rent förbannat synd att det inte är lika lätt att gå ner som det är att gå upp, i så fall hade det ju varit ett rent nöje att banta. Dom följande månaderna kommer i alla fall definitivt inte att bli kul, minst 20 kilo måste bort.

 

 

Trots övervikt och vintermånad så finns det ju ändå en del att glädjas åt, mitt fasta arbete som startar på måndag är ju givetvis i topp, en tryggad framtid är ju inte att förakta.
Nummer två på listan är min nya bil som jag är riktigt nöjd med, det är nog första gången i mitt liv som jag har haft en så pass fräsch bil och jag ska göra vad jag kan för att hålla den i det skicket.
I vanliga fall brukar jag bara se en bil som något nödvändigt ont som man inte behöver ta hand om så noga, kolla oljan och tanka, that’s it liksom.
Men den här ska jag faktiskt försöka både serva, hålla efter och tvätta när det är behövligt, i och med att jag börjar på schema så kommer jag ju inte att jobba i tvätthallen något mera men jag får väl muta den som är där.
Nåt annat som är rätt kul är att jag faktiskt fick svar på min insändare som jag skrev om SFI, svaret i sig var ju inte så kul att läsa, mera som ett standardsvar vilket bara triggade mig att skriva ytterligare en replik på den.
Jag vet inte om och när den kommer in men jag ska följa utvecklingen och se om jag den här gången kan få svar på mina frågor och inte bara mer svammel från skolans rektor.

Vill ni läsa min insändare kan ni gå in på:  http://www.vt.se/opinion/torget/?articleid=6237999

Svaret jag fick kan ni läsa om ni går in på:  http://www.vt.se/opinion/torget/?articleid=6247271

Min hustru är måttligt förtjust i att jag lägger mig i, hon är lite rädd att det ska slå tillbaka på henne, jag försöker dock lugna henne med att det inte är någon fara men skulle det visa sig att hon får skit för min artikel så lovar jag dyrt och heligt att det kommer att ta hus i helvete.
Jag kan vara ganska giftig i mitt sätt att uttrycka mig i skrift men jag kan också använda samma sorts ord men med en helt annan ton även i tal, det finns det nog några i min bekantskapskrets som kan styrka.
Vi har ju trots allt yttrandefrihet i det här landet än så länge, regeringen skulle säkert ta bort den om dom bara kunde men trots att 98% av dagspressen är blå så kommer det aldrig att fungera att tysta oss människor.
Alla vi som skriver bloggar och annat har ju olika sätt att uttrycka sig på, det är bara individen själv som bestämmer hur han eller hon vill  använda sin konstnärliga kreativitet.
Jag tänker i alla fall fortsätta mitt skrivande så länge jag vill, kan och orkar, jag fick i veckan statistik från WordPress om hur många som läser mina alster och siffrorna var, i mina ögon, rätt så imponerande, det finns ju liksom ingen anledning att sluta skriva då
Jag vill med anledning av just det tacka alla er läsare för att ni följer min blogg och min förhoppning är att ni fortsätter med det även under 2012, jag ska försöka underhålla den så gott jag kan.

 

 

Väderläget: +-0, klarblå himmel och en skinande sol, ja jävlar.

Jorå, jag tog mig upp till Sälen precis som planerat men nästa gång ska jag nog se till att inte jobba innan. Jag klev upp klockan 04.45, jobbade mellan 5.55 – 11.10 och sedan körde jag 53 mil på raken med bara ett mindre stopp för att pinka och inta någon form utav föda. Födan i fråga blev en korv i baguette på en OK/Q8 mack och vad man än nu tycker om en sån lär dom aldrig hamna i Michelinguiden. I och för sig så räcker en sådan korv ganska länge, jag slutade inte rapa upp den förrän sent på eftermiddagen dan efter att jag kommit hit, mycket valuta för den pengen om man säger så. Jag hann inte mycket mer än att komma hit innan det började bli frysgrader, ett fenomen som alltid inträffar när jag åker till Sälen. Det kan ha varit 4 – 5 plusgrader i ett par veckor men så kommer jag på visit och hela väderleken ställs på ända, det slår liksom aldrig fel, tyvärr. Jag är ju ingen större fan av vare sig snö, kyla eller is så det hela är väl ett litet hyss från Buddha så att jag inte ska tro att jag ska slippa frysa när ingen annan slipper. I morse när jag slog upp mina rödsprängda var det -17 och det är tamejfan ingen rolig temperatur att vakna upp till, förvisso var ju detta utomhus men ändå. Fördelarna, som jag ser det, med det klara och kalla vädret är att det nog kommer att beskådas en hel del fyrverkerier denna afton, mor och far bor ju på den västra sidan av älven och just i detta avseendet är det förhoppningsvis bara av godo. Det brukar smällas av en hel del bomber under kvällen och håller bara vädret i sig får vi nog uppleva en hel del vackra färger helt gratis, det passar en snålvarg som mig. Jag hade i och för sig tänkt köpa några raketer själv men jag gick till bolaget och köpte en låda öl istället, blåa burkar är ju också vackra att titta på även om dom kanske inte smäller lika högt som en fyrverkeripjäs. I gengäld så lär man väl vakna i morgon med någon form av baksmälla så det kanske jämnar ut sig i slutändan i alla fall.

 

Jag har nu utfört mandomsprovet på min nya bil och jag måste erkänna att jag blir allt mer förtjust i den, det är skillnad som natt och torsdag att köra den om man jämför med det andra vraket jag hade.
Trots vinterdäck så är den både tyst och bränslesnål, tanken rymmer 50 liter och mätaren står mellan halv och kvarts nu, dock blir det svårt att se exakt hur mycket den dragit eftersom jag blev tvungen att starta och låta den stå och gå en stund.
Det här med att värna om miljön är inte direkt praktiskt genomförbart när man bor i ett köldhål där det är ett måste att värma upp bilen så att inte skinkorna fryser fast i sätet.
Det gäller ju att vara lite förutseende, jag menar tänk om man blir gammal och hamnar på en instution som handhas av Carema, det är nog fan inte roligt att ligga i pissvåta blöjor utan någon hud på skinkorna,  det har i alla fall jag svårt att tänka mig.
Jag hade egentligen tänkt ägna ett par rader åt att bespotta folkmordministern och alla andra jävla puckon i regeringen men jag ids inte, jag när istället en förhoppning om att den väckarklocka det svenska folket så väl behöver snart ska börja ringa.
Det är inte val förrän 2014 och ska vi tillåta nuvarande regering att härja och förstöra fram tills dess så lär det inte finnas så mycket kvar av Sverige, vi behöver ett uppvaknande.
Personligen så börjar ju nästa år i en positiv anda för mig i och med att jag ju fått fast jobb, jag hoppas bara att det blir så även för alla andra.
Vi behöver verkligen få njuta av ett Sverige där vi inte har några riskkapitalbolag inom vården, ökad klyftbildning eller legitima mördare på ministerposter.

 

Det är nu snart två månader sedan jag slutade snusa och just idag är suget värre än någonsin vilket jag har svårt att förstå, jag trodde i min enfald att abstinensen skulle vara borta nu men så är det helt uppenbart inte.
Dock har jag inga som helst planer på att börja igen nu när jag äntligen lyckast sluta, min dotter är oerhört stolt över att vara den som ligger bakom mitt slutsnusande.
Hon berättar för alla och envar, vare sig man vill lyssna eller inte, att det är på hennes initiativ som pappa slutat lukta illa i munnen.
Faktum är ju att det faktiskt är sant, det var inte förrän hon började beklaga sig över mitt nikotinbegär som jag verkligen på allvar funderade på att sluta, att jag sedan dessutom lyckades får man ju se som en bonus.
Som väl är så fick jag en fantastiskt fin julklapp av min syster och svåger, två rekorderliga bitar torkat, salt älgkött, jag lovar, det finns inget som slår den smaken.
Nu när abstinensen är på topp har man ju en fullgod anledning att plocka fram en liten bit att smaska på, redan vid första tuggan njuter man i så stora drag att allt annat får vika åt sidan.
Som tur är så är vare sig min hustru eller dotter så förtjust i köttet så jag får behålla det för mig själv, å andra sidan så kräver ju inte jag min del när dom båda äter fisk så det går väl på ett ut.
Så innan jag börjar dregla allt för mycket här så ämnar jag nu avsluta detta års sista blogg med att önska alla er, mina kära läsare i den stora vida världen, ett riktigt Gott Nytt År.
Väl mött igen 2012.

Väderläget: – 14, klart och soligt och frisk luft, ja jävlar.

Lite slö, lite slapp men absolut inte likgiltig inför sina läsare är vad herr skribenten varit den senaste tiden, det är tyvärr inte alltid så lätt att hinna med att både jobba och skriva. Nu har dock lugnet lägrat sig över det åbergska hemmet då hustru och dotter är på väg upp till Sälen där det ska firas jul med mina päron. Själv ska jag hålla mig på hemmaplan i ytterligare en vecka och fördriva tiden med att arbeta och kanske rent av ta ett varv med dammsugaren om nu andan skulle falla på. Tanken är att jag ska möta upp mina nära och kära innan nyår men få nu inga idéer, min granne ska vara hemma hela tiden och han har lovat att titta till min lägenhet, dessutom har jag inget att stjäla ändå. Det blev en smula tråkigt denna morgon då jag vinkade av mina brudar på tåget då dottern, som ju är lite känslig, var mer eller mindre otröstlig för att inte pappa skulle följa med. Jag vet inte om det har framgått av tidigare bloggar men hon är verkligen en pappas flicka och även om det är jättemysigt kan det ibland bli lite enerverande. Det har funnits stunder då hon blivit ledsen för att jag har låst in mig på muggen men den tiden är tack och lov förbi nu, försök själv att sitta och stånka när det står någon utanför dörren och kräver att få bli insläppt. Jag blev i alla fall tvungen att lämna tåget eftersom det hade en benägenhet att gå i tid men det var med ett stänk av vemod som jag rullade hemåt. Inte blev det väl bättre av att dottern ringde en halvtimme senare och hulkade i telefonen så det inte ens gick att höra vad hon sa, till slut gick det över i alla fall och senast jag hörde något från dom så var dom på väg mot Sala. Dom beräknas komma fram 15.45 i eftermiddag och så fort hennes idoler farmor och farfar kommer i blickfånget så kommer saknaden av pappa vara borta, det vet jag. Jag har blivit lovad ett telefonsamtal när dom väl anlänt, vid just den tidpunkten är jag på jobbet men jag ska nog bryta mot allt vad lagar och förordningar heter och svara i alla fall, lite rebellisk måste man ju få vara ibland. När jag sen väl kommer upp ska vi fira lite julafton del två, vilket i praktiken innebär att mor och styvfar får ytterligare en julklapp och min dotter ytterligare ett tjog. Kära hustrun och jag gjorde gemensam sak och inhandlade därför en fritös som julklapp åt oss själva, är man nu en gång överviktig så måste man ju se till underhålla det. Vi har provat den flera gånger och dom räkor som jag blev bjuden på i går var nåt rent förjävla goda, det kan nog lätt bli en vana att äta mer sånt.

 

Den känsla som kom över mig i går kan närmast beskrivas som euforisk, åtminstone nästan, min chef kallade fram mig till luckan och sköt över ett anställningskontrakt som jag fick skriva under.
När signaturen väl var på plats kändes det bara så ini helvete bra, efter fyra år på lösen har jag nu äntligen fått ett schema.
Det sträcker sig ända fram till slutet av April och nu är det bara att börja skicka inbjudningar till fester och annat som händer innan April är slut, jag ska noga besvara dom alla.
Jag kan lugnt och stilla plocka fram mitt schema och säga; ”jorå, jag kan komma då” eller ”nej,tyvärr just den dagen jobbar jag men helgen därpå är jag ledig”
Detta kan i mångas ögon te sig en smula banalt men för mig är det inte det, att kunna strukturera upp sina dagar och sitt liv är guld värt efter fyra år av kaos.
Naturligtvis föll ju inte det nya schemat alla mina kollegor på läppen men annat var ju inte heller att vänta.
Det finns ju några gnällnissar som är livrädda för förändringar och som menar på att det bara blir sämre och sämre för busschaufförerna.
Det har dom kanske rätt i men dom har inget för att komma med det snacket till mig, inte i det här skedet i alla fall när jag fortfarande är så pass glad över att ha fått ett fast jobb. Kom igen om ett år eller två så kanske jag är likadan.
Jo, jag vet, jag är inte världens mest positiva människa men jag är i alla fall karl nog att kunna erkänna det och är i alla fall inte sämre än att jag kan värdesätta det som faktiskt är bra för mig och andra.
Nu vet jag i alla fall att jag kommer att ha råd att betala mina lån och räkningar, ha mat för dagen på mitt bord, se till att min fru och min dotter är hela och rena och har tak över huvudet, det är det enda som räknas för min del.

 

Det finns en hel del politiska inlägg jag skulle kunna skriva efter den senaste veckans övertramp från regering och folkmordsminister,  det mesta är redan skrivet men det finns ett ord som jag bara måste nämna och det är ordet VAKNA!!
Detta ord är riktat till den del av den svenska befolkningen som ännu inte insett att vi har en regering som våldtar oss alla dagligen.
Att vi har en utrikesminister som med blodbesuslade händer stillatigande tittar på när två svenska medborgare oskyldigt döms i Etiopien.
Att nyss nämnda regering är beredd att ställa upp med hundratals miljoner till eurodrabbade krisländer medan man inte lyfter ett finger för att rädda kvar fabriken i Trollhättan.
Förre centerledaren, tillika förre näringsministerns våta dröm har nu gått i uppfyllelse, SAAB försvinner, det skulle inte förvåna mig det ringaste om det jävla aset kör Opel…var det någon som sa något om muta?
Det är tamejfan skamligt att dom jävlarna ska få hålla på så här, ingen har frågat vare sig mig eller någon annan om vi tycker det är rätt eller fel att skeppa iväg pengar till länder som inte har vett att hålla i dom.
Pengar som dessutom är av en sådan valuta som vi i Sverige har valt att stå utanför, vi hade en folkomröstning herrar politiker, minns ni det?
Varför i helvete ska vi, som var intelligenta nog att säga nej, köras över av ett gäng inskolade politiker utan verklighetsförankring?
Nej fy fan, låt oss alla nu ge ett och samma nyårslöfte, vi måste enade se till att den här regeringen inte får fullfölja sina mål med att skövla Sverige till undergång.
Vi är på väg utför och vi måste sätta stopp, innan det är för sent!

 

Med detta önskar jag nu alla mina läsare en riktigt God Jul, hoppas ni får en bra julhelg med många klappar och god mat.
Detta gäller dock inte regeringen, er önskar jag det rakt motsatta och kan rekommendera er att fira jul i någon av Caremas instutioner.

Väderläget: -2, kallt i luften och snö på backen, ja jävlar.

…skaldade en gång Ulf Lundell och det är bara att hålla med, kanske inte hela staden men åtminstone ett av stadens företag benämnt, satans, jävla, förbannade, helvetes, jävla Q-park! Jag har ju inte direkt stuckit under stol med vad jag anser om detta företag den senaste tiden men till alla er som inte har mig som polare på facebook följer här en redogörelse. Vi kom till Norrköping i måndags, min gamla hemstad som jag tillbringat 15 år i men som numera inte ger mig något, utom ett eller annat grått hår eftersom det ju alltid händer något konstigt när jag är där. Vi parkerade fordonet på den stora parkering som finns i anslutning till Migrationsverket, vilket ju alltså var platsen vi skulle till. 10:- timmen eller 50:- för ett helt dygn, stod det på biljettautomaten, det sved en aning i plånboken men till slut valde jag i alla fall alternativ nummer två och stoppade sålunda in fem guldtior och fick min biljett. Sura utgifter förvisso men i alla fall billigare än att få parkeringsböter, tänkte jag mitt dumma fån utan att ägna en tanke åt att jag ju faktiskt befann mig i Norrköping, home of satans, jävla, förbannade helvetes jävla Q-Park! Själva ärendet på M-verket tog inte mer än en timme och sedan hade jag i min enfald givit mitt samtycke till att gå runt på stan och shoppa loss lite. Det vill säga, jag titta på medan fru och dotter rusade runt i alla butiker som inte finns hemma i Byhåla. Mitt i värsta rusningen så stämde jag möte med min gamla polare Mike som kom upp till Spiralen för att återlämna min bok som han hade bläddrat i ett halvår ungefär utan att ha kommit till slutet. Vi pratade bort en halvtimme allt medan fru och dotter fortsatte sitt gedigna sökande bland alla fynd man kan hitta så här i juletid…öhh..uhh…hmm.. Till slut tröt även orken hos mina brudar och vi drog oss så sakteliga ner mot fordonet för att förbereda hemresan, det blev trots allt inte så tungt att bära, bara två kassar. Dom båda kassarna höll dock på att få sig en flygtur då jag kom ner till bilen och finner att det sitter en böteslapp på 400:- på bilen. Jag trodde det var ett skämt men efter att ha vecklat ut remsan kunde jag konstatera att det var rätt registreringsnummer och att mitt brott bestod i att inte ha mitt parkeringstillstånd synligt. Detta fann jag nu en smula märkligt eftersom nyss nämnda P-bot satt under vänster vindrutetorkare, alltså ca 30 centimeter från den plats där mitt parkeringstillstånd var beläget, fullt synligt ska tilläggas. Vi det här laget var jag nu…låt oss säga en smula irriterad och min hand skakade en aning då jag tog foton med vad jag kallar mitt nya pingisracket men som min hustru kallar för Iphone. När jag dokumenterat det hela ringde jag upp satans, jävla, helvetes, förbannade, jävla Q-Park men deras kontorstider var inte riktigt i symbios med resten av världen, tur var väl kanske det eftersom jag troligen annars hade kramat sönder racketen. Jag har nu skickat in en bestridan och i den begärt att få ta del av det foto som satans, jävla, helvetes, förbannade, jävla Q-Park påstår sig ha knäppt på min bil, det ska bli synnerligen intressant att se vilken vinkel det är på det kortet. Jag var ju förutseende nog att åka upp till polisen i Norrköping för att dokumentera det hela och polisen som jag pratade med skakade bara på huvudet och undrade även han vad det var som stod på. Handläggningstiden för detta ärende är två till fyra veckor, dock hoppas jag få se fotot innan dess, men det lär väl knappast vara troligt. Det ska i alla fall bli väldigt intressant att höra vad dom har att skylla på, det torde bli antingen inkompetens eller en blind P-vakt, nåt annat kan i alla fall inte jag se att det skulle bero på.

 

 

Om man bortser från den lilla incidenten med satans, jävla…ja ni fattar, så var resan till Norrköping en trevlig sådan.
Vi fick ett väldigt bra mottagande på Migrationsverket, vi hade pluggat lite innan och var nu beredda på att få de mest konstiga frågor men av det blev det intet.
Frugan var inne hos handläggaren i 10 minuter och sedan blev det min tur, jag fick några frågor typ, Är ni fortfarande gifta? Ska ni fortsätta vara det? Vart ska ni fira jul?  Sen var det klart.
Vi fick ett muntligt löfte om att det inte skulle bli några som helst problem med frugans permanenta uppehållstillstånd och efter att ha tagit ett foto och lämnat sina fingeravtryck var det klart.
Allt som allt tog det knappt en timme och redan i dag så kom min frus bevis på att hon nu får stanna här i form av ett litet id-kort som hon måste visa upp tillsammans med sitt pass om vi ska någonstans.
Vi fick dessutom reda på att hon redan nästa år kan ansöka om svenskt medborgarskap och även fast det inte är något vi diskuterat så finns det många fördelar med just ett sådant.
Vi, eller rättare sagt hon, får ta ställning till det när den dagen väl kommer, rent generellt gör det väl varken till eller från men av praktiska skäl kan det kanske vara en god ide, vi får se hur det blir.

 

 

I går var jag upp till Holmgrens och hämtade min nya bil, det blev en Golf av 99 års modell.
Det andra fordonet är ännu inte sålt utan står just nu uppe på jobbets parkering och skäms lite för sig själv, det kan han gott göra.
Jag har dock en intressent på den men hur seriöst det är vete fan, det visar sig väl, jag skickade ett svarsmail åt honom tidigare idag men har ännu inte hört något därifrån.
Han bor i alla fall i Norrköping så det vore ju inte mer än rätt om den hamnade där, det är ju en smula ironi i det hela.
Jag åkte i alla fall upp till Junes skola i går för att hämta henne och på väg ut från skolan fick jag för mig att jag skulle skoja med henne lite.
Jag tittade mig lite förvånat omkring och sa, men var är min bil nu då? Hon flinade bara lite och gick sen direkt fram till den nya bilen och sa med självklarhet, här är den pappa.!
Hon visste förvisso att jag skulle byta bil men jag hade inte talat om för henne vilken sort det var eller ens när jag skulle byta, lika förbannat så visste hon.
Hon är lite skum ibland min dotter, det har hon inte ärvt av mig.
Nu håller vi tummar och tår och allt annat löst för att jag blir av med min andra bil, jag liksom inte råd att ha två bilar, nån måtta får det ju ändå vara på det hela.

 

 

Väderläget: +3, regn och blåst men ingen snö…än,  ja jävlar.

Det tog fyra år men nu har min timanställning börjat sjunga på sista versen, den sjunger både högt och tydligt att nu är det äntligen dags för lite mer struktur i det åbergska livet. Jag var upp på jobbet i dag och fick beskedet om att jag nu fått en av tjänsterna som var utannonserade, jag fick dessutom den jag ville ha vilket gör att jag slipper det där förbannade pendlandet som jag ju bävat så mycket inför. Från och med den 9/1 så kommer alla mina arbetspass att utgå från vårt garage här i stan, ajöss med alla resor till Totebo, Överum och Misterhult och välkommen alla andra pass som ingår i ett heltidsarbete. Som det ser ut i dagsläget så kommer jag bara att jobba var tredje helg framöver, det kommer att kännas underligt men man kan kanske gå in och jobba lite extra om abstinensen bliver allt för svår, har i och för sig lite svårt att tro att det skulle inträffa men man vet ju aldrig. Jag antar att jag nu får äta upp en del av de saker jag hasplat ur mig under årens lopp angående busschaufförsyrket men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig. Ett fast arbete i den tid vi lever i nu under moderat (van)styre är trots allt inte att förakta, räkningar har vi väl alla och jag ser nu en större möjlighet att kunna betala av mina. Bara vetskapen om att jag snart faktiskt kan svara på om jag är ledig just den dagen eller helgen får mig att bli varm inombords, i vanliga fall brukar jag ju alltid be att få återkomma nästkommande fredag för att kunna ge svar men det slipper jag nu. Jag tvivlar i och för sig på att inbjudningarna kommer att öka lavinartat bara för det, det är ju trots allt Västervik jag bor i men förutsättningarna finns ju i alla fall.

Som ni ju vet så är jag ju inte så särdeles förtjust i det fordon jag har som i folkmun kallas bil men som i min mun kallas något helt annat, av förklarliga skäl tänker jag inte tänker nämna vad i det här forumet.
Vi kan väl helt enkelt nöja oss med att vi har en del olika åsikter i benämningsfrågan och sedan lämna den därhän, ok?
Jag är dock inte ensam i min lilla familj att tycka illa om den så för att om inte annat försöka skrämma den till underlydnad så tog vi en sväng i den under gårdagen för att visa att det minsann finns andra fordon som är mer gemytliga än just detta.
Undermeningen gick helt förbi även denna gång, den fortsatte med att låta femmans växel hoppa ur och ha sig och gav väl fullständigt fan i att den kan få en ny ägare om den inte sköter sig.
Vi ställde den på en avskild parkeringsruta där den kunde stå och skämmas medan vi gick runt inne på Holmgrens och tittade på lite andra alternativ.
Bilförsäljaren kom emot oss med samma leende som bilförsäljare världen över lägger upp, sträckte fram sin hand och hälsade oss välkomna dit.
Trots att jag ju vet att alla dessa säljare är skolade så kom jag ändå att känna en viss sympati för denne man som ju faktiskt var trevlig på fler sätt än bara ge-mig-pengar-och-dra-sen-åt-helvete-sättet.
Jag sa som det var, att en bil vill jag ha men den får fan inte vara dyr för det har jag inte råd med, han snappade direkt och visade mig i tur och ordning en Nissan och sedan en Golf som båda låg inom den ram jag hade tänkt mig.
Nissan var förvisso väldigt fin och välskött men lite för stor för mig, tyckte jag och skulle just nämna detta till kära hustrun men fann mig själv pratandes  för döva öron eftersom hon stod och glodde in genom rutorna på Golfen.
Den ska vi provköra, sade hon med all den pondus hon kunde uppbringa, vis av erfarenhet så fann jag det lönlöst att svara emot.
Vi fick nyckeln av säljaren och gav oss iväg, jag har väl aldrig varit någon större fan av just Golf men denna tilltalade mig på ett oroväckande sätt, jag fick känslan av: vill ha vill ha vill ha…
I dag var jag nere på banken och pratade ekonomi och det slutar nu med att jag ska hämta vår nya bil på onsdag efter avslutat arbete.
Jag har numera till salu en SEAT Cordoba ’98 med trasigt centrallås, enväxellåda som spottar ur femman när man släpper på gasen. I gengäld har den 4 splitt nya året runt däck, är skattad och besiktigad ändra fram till september och går alltså att köra med.
Jag hade tänkt mig 7500:- men priset kan ju diskuteras om det finns något intresse från någon, jag är öppen för förslag.

Hur ska man då sammanfatta dom här senaste omtumlande dagarna?
Tja… själva ordet omtumlande tar väl i stort sett upp det mesta, samma dag jag har hållt upp med snuset en hel månad köper jag en ny bil och får besked om fast jobb.
Sa jag inte en gång för inte allt för länge sedan att just detta med treenighet har nåt särskilt över sig?
Detta gäller alltså både goda och tråkiga nyheter men i just det här fallet är det ju idel positivt, förutsatt att jag får sälja fordonet bara, jag har definitivt ingen användning för två bilar.
Jag får väl skylla på lyckorus eller nåt eftersom jag i går också blev med Iphone, något jag med facit i hand nog kunde ha varit utan.
Ruset ifråga fick mig en smula omtöcknad så jag hörde mig själv tacka ja till det ”fantastiska” erbjudandet från den slipade försäljaren.
Såna här moderniteter tilltalar mig egentligen inte alls men lika förbannat står jag nu där med en som jag knappt vet hur man startar.
Frugan däremot är ju rekorderligt varm i kläderna, hon har ju haft sin i några månader, och hon visar den ena finessen efter den andra och jag glömmer dom i lika snabb takt som jag får dom förevisade.
Jag är lite av den gamla stammen och anser sålunda att en telefon ska man kunna ringa på och ta emot samtal, det är ju liksom det den är till för…
På den här nya kan jag inte ens få min blåtand att fungera vilket alltså gör min hörsnäcka oduglig. Den funkade alldeles utmärkt på den gamla telefonen är bara en av de fraser jag muttrat i ren frustration denna dag.
Min fru har idag varit en smula opasslig efter att ha inmundigat en del för mycket under gårdagen hemma hos sina kompisar för att fira/sörja att slutproven är gjorda, besked om hur det gått kommer till veckan.
Men så fort hon piggnade till det allra minsta började hon bearbeta min nya lur, med lite tur kanske jag rent av får leka med den lite själv innan den här dagen är till ända, fan tro’t.

Väderläget: +5, blåsigt som fan men inget regn eller snö, ja jävlar.

Baxnar är ordet, det är det man gör, man baxnar tamejfan när man i lugn och ro sitter där på morgonkulan och slötittar på panelen i morgonsoffan. SVT har ju dessvärre den dåliga smaken att ha med Fredrik Virtanen som en av medlemmarna i panelen och det är väl knappast någon hemlighet att han inte direkt tillhör dom mest lysande stjärnorna på journalisthimlen. Det spelades en snutt från en musikvideo som indirekt handlar om Carl Bildt, det nämns bland annat att han är folkmordsmiljonär, vilket jag självklart håller med om. men absolut inte herr Virtanen. Han flög i taket och blev så upprörd att han började stamma, det framgick med pinsam tydlighet vilket parti som ligger honom närmast om hjärtat. Dom andra paneldeltagarna, Johan Norberg och Anna-Charlotta Gunnarson, var både sakliga och pålästa i ämnet emedan Virtanen till och med förnekade att den blaska han jobbar för skulle ha haft en artikel om just detta. Man kan inte anklaga Virre för att vara särdeles påläst då han inte ens läser vad hans kollegor skriver, det är väl vådan av att vara alldeles för egotrippad och mediakåt som han ju faktiskt är. Bara man syns och hörs själv så spelar det liksom ingen roll vad övriga pöbeln på redaktionen gör, trots att dessa är bra mycket mer insatta i saker och ting än vad man själv är. Enligt Virtanen är Carl Bildt mer eller mindre en idol och fan ta den som pratar illa om honom. Som avslutning på sitt försvarstal hävdade han dessutom att den här låttexten är ett hot mot det fria ordet. Hur menar han då? Om man väljer musik som uttrycksmedel och använder en sanningsenlig text för att belysa ett problem, är inte det att till fullo nyttja det fria ord som vi faktiskt har i det här landet? Jag skulle vilja vända på det och istället säga att just detta är ett utmärkt exempel på hur man kan uttrycka sig för att sprida ett budskap. Detta är alltså mina högst personliga åsikter och jag skulle vilja lämna ett litet råd till Virre, ta reda på vad som är rätt och fel innan du börjar försvara dina idoler offentligt, du kan ju börja med att läsa din egen tidning.

 

 

Medan vi ändå är igång och Åberg är irriterad så fortsätter vi i samma stil, denna gång vänder jag dock ilskan mot landstinget i Sörmland.
Det har väl knappast undgått någon om Evert Stefanssons öden och äventyr med nyss nämnda landsting, karl’n sitter i rullstol med två amputerade ben och fick avslag på sin ansökan om permobil med motiveringen ”Osäkert om funktionsnedsättningen är bestående.”!?!?
Men alltså, hallå…vad fan är det frågan om? Inte ens jag, som hade underkänt i biologi, tror att ben ska växa ut igen, just den dagen var jag faktiskt i skolan.
Men landstinget tror alltså att ben som amputerats växer ut igen bara sådär, det är ju fantastiskt vad vetenskapen gått framåt  så fall.
Ska man tolka deras motivering så finns det ju faktiskt en chans att han om bara några månader, kanske år, ska hoppa upp ur stolen, pigg och alert och kanske rent av springa ett maraton eller nåt.
Man kan ju inte annat göra än stillsamt undra om det sörmländska landstinget och Förnedringskassan har slagit sina påsar ihop, generellt sett så agerar dom ju på samma människofientliga sätt.
Som väl är för Stefansson finns det nu en vardagshjälte som jag vill ge en stor eloge, Tord Knutsson på företaget Eloped, han lånar helt sonika ut en elmoped till honom tills dess att det löst sig, om det nu gör det.
Tord Knutsson, jag tror inte det är någon större risk att du läser detta men om du gör det, vet med dig att du är guld värd!
Artikeln om Evert finns att läsa här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14013511.ab

 

 

På det stora hela blir man snudd på deprimerad av allt skit som händer i det land jag börjar tappa förtroende för allt mer.
Det som grämer mig mest är den förbannade flathet som genomsyrar oss alla.
Vi pratar om hur dåligt regeringen sköter sig, vanvården av våra gamla, den ständigt ökande klyftan mellan fattig och rik, men inte en enda jävel lyfter ett finger för att försöka få till stånd en ändring.
Jag börjar rent av lessna på politik överhuvudtaget, jag gick ju med i Vänsterpartiet för att vara med och slåss och påverka men det händer liksom ingenting.
Vi har våra möten där vi diskuterar ekonomin och vad som hänt i de olika nämnderna men inget mer än så, det finns liksom ingen gnista, inget engagemang.
Visst, vi jobbar på vårt håll för att få till vår solidaritetsdag men även om nu det har politisk bakgrund så är det ju ändå inget som kan få det moderata styret på fall.
Möjligen kan vi reta upp en eller annan men mycket mer än så blir det inte och jag tycker det är lite tråkigt.
Politik på högre nivå står i skarp kontrast mot den lokala och man kommer inte ens i närheten av de debatter man ser på tv.
Byhåla styrs av en moderat vid namn Harald Hjalmarsson och han uttrycker sig till och från väldigt plumpt, bland annat hyllar han idén att fattiga människor ska ta emot allmosor från frivilligorganisationer.
Jag väntade mig en anstormning från vårt håll när detta uttalande blev känt men jag väntade förgäves, inte ett skit blev sagt och det hela rann ut i sanden, precis som det brukar göra.
Ja, jag är kritisk mot oppositionen, inte minst mitt eget parti och jag efterlyser lite mer jävlar anamma, hur ska vi kunna få till en förändring av det politiska klimatet om vi bara stillatigande står och tittar på?

 

 

Väderläget: +5, grått och mulet, ja jävlar.

Min älskade dotter springer just nu omkring, jo det är sant, hon kan inte gå normalt utan springer, hoppar eller studsar hela tiden, med ett glatt leende på sina läppar. I hennes lilla mun finns det nämligen en tand som är lös och hon är omåttligt stolt över detta faktum och än mer lär det nog bli när den väl tappas. I dagsläget sitter den nog inte mycket mer än i ett par skinnflikar men det är nog bara en tidsfråga innan den lossnar helt och hållet, ytterligare en milstolpe i hennes liv. Det hela känns en smula märkligt då det ju faktisk är samma dotter som för bara ett litet tag sen blev nedsövd för att ta hand om de övriga tänderna men då var det ju lite annorlunda. Hon har i alla fall gett intryck av att inte vilja sövas ner ytterligare en gång så nu är det mycket mer frenesi i tandborsten på kvällarna vilket ju är ett steg i rätt riktning. Just det här med att tappa sina tänder är stort för ett barn, jag minns till och med själv när jag tappade några av mina. Jag har till och med ett svagt minne av att ha hjälpt en ”kompis” att bli av med sina, dock lite i förtid men ändå… Detta är förhoppningsvis preskriberat nu så kanske ska vi låta det falla i glömska ånyo, det är nog lugnast så. Jag kan mycket väl förstå att min dotter är glad över att bli av med sitt garnityr för att lämna plats åt nya, själv är jag dock inte lika glad åt den lilla men molande tandvärk jag har just nu. Det är nog dags att ta sig en sväng till tandläkaren snart igen men jag har dessvärre inte råd med det just nu, det har varit lite för lite på jobbet för att ens tänka tanken. Förvisso har det varit en hel del dagar men timmarna har inte varit så många, vilket också med all tydlighet visade sig i lönekuvertet. Den enda månad man inte vill ha sämre lön torde ju vara just November då det ju ska köpas julklappar och annat, förhoppningsvis blir det lite annorlunda framöver. Jag har nu sökt den nya tjänsten och nu återstår det bara att börja bita på naglarna fram till den 8:e December då sista ansökningsdag är. Jag borde rimligtvis ha en ganska god chans att få åtminstone en av dem men jag är alldeles för luttrad för att ropa hej innan jag har beskedet svart på vitt. Ett litet käckt tjena får duga så länge.

 

I lördags körde jag VIK:s J-20 lag till Norrahammar där det skulle spelas hockey mot HC Dalen, botten mot toppen.
För VIK var det mer eller mindre ett omöjligt uppdrag att ro iland den här matchen, möta serieledarna med bara 12 man varav en av dom ringts in trots att han slutade med hockey för ett år sen är ju inte lätt.
Dalen fick in en puck redan efter 40 sekunder och man trodde ju att det skulle vara kört redan från start men VIK kom igen och lyckades till slut peta in en puck.
Denna puck var nu den enda som petades in också allt medan Dalen till slut satte puck nummer 15 i kassen och förnedringen var ett faktum.
Nu hör det till saken att den så kallade domare som dom grävt upp ur något dike någonstans nog borde ha stannat kvar där. Trots flaskbottnar till glasögon var han i det närmaste att likna vid en cyklop, jag har aldrig sett maken till enögd domare förut.
Det är rent förjävligt att det får vara så fruktansvärt dålig standard på domarna vid en J20 match, till och med folk från det andra laget höll med mig när vi diskuterade igenom hans agerande.
När matchen var över var jag på väg för att erbjuda honom mina läsglasögon men en av VIK:s spelare avrådde mig från det med motiveringen att han redan fått sitt arvode.
Det var i alla fall i mitten av den första perioden som det hände, jag satt strax bakom speakerbåset och bevittnade tragiken på plan när det blev ett hopslag.
Pucken kom i en hiskelig fart mot mitt håll och mina instinkter sa mig direkt att jag skulle knipa ihop benen för att inte pucken skulle gå in mellan benskydden.
Nu var det ju bara det att jag inte hade några benskydd på mig, det hade nog sett en smula konstigt ut, men reflexen satt ju där i alla fall.
Så nu sitter jag här med två mer eller mindre identiska blåmärken på mina vader, det gjorde dessutom rent förbannat ont kan jag meddela.
Jag plockade upp pucken och linkade iväg med den till speakerbåset, jag kände ingen större längtan efter att spara den, hade det varit en HV match så hade jag kanske tänkt annorlunda men en J20 match, nja.
Dessutom, vad fan ska jag med en puck till, jag spelar ju inte hockey längre men kanske ska jag börja igen, reflexerna sitter ju där i alla fall.
Det enda som saknas är konditionen, spelsinnet och Ungdomens Källa, men sen kan jag nog börja igen.
Trots förnedringen var det en relativt god stämning i bussen på väg hem ändå, ett fenomen som jag faktiskt råkat ut för innan även då med J20.
Det är ett härligt gäng och man vet att man alltid kommer att ha en bra dag på jobbet när man skjutsat dom, oavsett hur resultatet än blir.

 

 

Avslutningsvis vill jag denna dag tillägna denna blogg min kära mor som idag fyller hela  70 år!
Ja må hon leva i åtminstone 30 till…
Jag hoppas och tror att du får en bra dag morsan, firandet får dock vänta tills strax innan nyår, men det finns ingen som helst anledning til oro…mohahahahahahaha…..

 

 

Väderläget: +2, kallt, klart och blåsigt, ja jävlar.