Herrejävlar. Den frasen har jag hört till leda bara nu på morgonen och allt bottnar i att jag har försökt få tag på rätt myndighet så att June kan komma in i systemet och förhoppningsvis även få sin vaccinationsspruta. På vårdcentralen sa dom att jag skulle kontakta barnavårdscentralen. Jag ringde dit och fick ett inspelat meddelande i örat som sa: ”Jag sitter i sammanträde nu, återvänder 09.30″. Jag ringde igen 09.31 och möttes av samma röst men denna gång löd den; ”Jag har gått hem för dagen men lämna namn och nummer…” Nu började det att fresta på en smula på mina nerver eftersom jag ju inte hade väntat mig att personalen skulle gå hem igen i samma stund som dom kommit. Det blåstes dock faran över då jag en stund senare blev uppringd av nyss nämnda bvc men inte blev jag klokare för det. Nu fick jag istället veta att June skulle till barnmottagningen för en genomgång och det skulle hon tydligen ha gjort redan förra veckan. Jag har ju ingen större erfarenhet av hur man gör när det kommer in ett barn i familjen och några upplysningar om detta har jag ju heller inte fått. Man måste alltså sitta och ringa runt till alla tänkbara myndigheter som uppbringas kan och ta reda på sånt själv, något jag finner en smula märkligt. Nåväl, just nu sitter jag och väntar på att det ska ringas upp från barnmottagningen för även där var det ju en telefonsvarare. Vart tog alla forntidens människor med lite servicekänsla vägen? Lite extra kuriosa i sammanhanget är att jag kollade i telefonkatalogen efter befintliga nummer men ingenstans står det vart man ska ringa för att komma direkt till bvc eller barnmottagningen. Efter mycket letande hittade jag till slut numret till växeln och då var det ju givetvis; ”Det är många som ringer nu men vi tar strax emot ditt samtal” , SUCK!! Förhoppningsvis kan jag ju lösa detta nu när dom ringer upp mig så att June kommer in i rullorna men jag vågar inte ropa hej förrän bäcken har sinat, än kan det hända mycket som kan sätta käppar i hjulet för oss och jag är en obotlig pessimist då det gäller kontakter med myndigheter oavsett om det gäller kommun, stat eller landsting.
June har nu anpassat sig helt och hållet verkar det som, det kommer ett nytt svenskt ord ur hennes mun varje dag och man blir förvånad över hur snabbt hon snappar upp det nya språket. I morgon är jag ledig och har redan nu bestämt att jag kommer att stänga av min telefon när jag kommer hem i kväll för att dom planerna inte ska kunna ändras. Under morgondagen har jag tusen och en saker att göra så jag hinner inte jobba helt enkelt. Eftersom det är skadeståndsutbetalning (andra kallar det lön) i morgon så ska det bland mycket annat åkas iväg och handlas mat och köpas tågbiljetter. Innan dess ska dock räkningarna inbetalas via internet för att utröna hur mycket eller hur lite pengar det sedan blir kvar att spendera. Min förhoppning är att det ska räcka till en tvättmaskin och det är var som står överst på min önskelista. Förvisso har vi en jättefin tvättstuga med fyra stora maskiner och två tumlare men man får i bästa fall bara en tid i veckan och det är lite för lite. Lägg sen till att vi ju bor på tredje våningen utan hiss och att min rygg inte pallar så värst mycket bärande och dessutom som kronan på verket så har vi en liten primadonna som gärna byter kläder ett par gånger om dagen. Det blir med andra ord en hel del tvätt och eftersom vi nu ändå har plats för en tvättmaskin och det finns uttag för den så varför inte skaffa en? Jag såg i ett av alla dessa otaliga reklamblad att det säljs en hyfsat bra maskin på El-giganten för 3000:- och om det nu inte är ett av deras vanliga bluffmetoder, ja ni vet; ”Nej tyvärr, den är slutsåld men vi har den här istället, bara 7800:-…” så kommer jag nog att köpa den. Dessutom hade vi tänkt att ta med oss June och gå till öppna förskolan för att hon ska få en chans att träffa andra barn i hennes egen ålder. Jag hoppas och tror att det bara är att gå dit men det skulle inte förvåna mig det minsta om man måste boka in tid för det också, förmodligen i så fall på ett telefonnummer som man själv måste snoka rätt på. Hoppet kvarstår dock att det ska gå smidigt och att dom faktiskt släpper in henne i lokalen.Med anledning därav så är det inte så svårt att inse varför jag varken kan eller ens vill jobba i morgon.
När jag har fått mitt samtal från barnmottagningen så ska vi bege oss iväg till den skola som Katay ska gå för att lära sig svenska. Jag har fått höra att det ska startas en ny kurs efter nyår och jag hoppas att hon kan få börja på den. Innan dess borde deras personnummer ha kommit och dom borde vara inne i systemet vilket ju är en förutsättning för att hon ska få börja. Jag ska dessutom ställa June i kö för en dagisplats och enligt de uppgifter jag har fått ska den maximala väntetiden vara tre månader, det är ju förvisso en alldeles för lång tid men med lite flyt kanske det ordnar sig lite snabbare. Jag har också fått höra att Katay eventuellt kommer att få betalt för att gå i skolan och om så är fallet vore det underbart. Än så länge klarar jag av att försörja min familj men man vet ju aldrig hur det blir framledes, jag är ju beroende av att mina arbetskamrater är sjuka och lediga men även dom har ju sina familjer att ta hand om och är lediga alldeles för lite. Jag hörde på Karlavagnen i går kväll att det var någon som förordade 35 timmars arbetsvecka och det skulle åtminstone jag uppskatta om det blev verklighet, bara lönen är densamma så. Kunde dom sen sänka pensionsåldern till 50 vore det ännu bättre, då skulle vi bli fem eller sex stycken kvar på jobbet, skapligt hög medelålder eller vad säger ni? Men tack för att ni väntat på att bloggen skulle ta slut, jag tar strax emot era kommentarer.
Väderläget: +6, lite mulet men inget regn än så länge, ja jävlar.
