Skrivet av: kenn1 | januari 16, 2012
Tekniken förfaller.
Jag är egentligen inte någon slags gammaldags romantiker som kör med tända ljus, soft musik och hela kitet för att charma min hustru, ingen kan direkt anklaga mig för det.
Men häromdagen tänkte jag bryta mönstret en smula och köpte sålunda en rätt vacker bukett som jag tänkte överraska min fru med, det gäller ju att vara oförutsägbar.
Jag överlämnade buketten till henne, sade några väl valda ord och försökte se så cool ut som möjligt, till svar fick jag en blick som såg en smula undrande ut.
“Vad har du hittat på för dumheter nu då?” , sade kära hustrun och såg allt mer misstänksam ut.
“Inget, svarade jag sanningsenligt, jag ville bara överraska med några blommor, det är ju inte allt för ofta du får det av mig.”
“Hmm…”svarade hon men fann väl ingen större anledning att gå vidare i ämnet men hon betraktade mig en smula under lugg.
“Det ska fan göra sig till och köpa blommor, sa jag och försökte se sårad ut, dyrt var det också, nästa gång köper jag en låda öl istället så kan vi dela på den istället”
“Köp whisky istället blev svaret”
Nej, min fru är inte så romantisk hon heller så det jämnar väl ut sig i längden, dessvärre är det ju så att hon också gillar whisky men hon är rätt bra för övrigt.
Jag har funderat lite fram och tillbaka på just det här med att köpa grönsaker till sin käresta, egentligen är det ett jävla slöseri med pengar.
En vecka efter att hon fått dom är dom ju döda och måste slängas, helst när dottern inte är närvarande eftersom hon har en viss tendens till att vilja spara det vissna skräpet.
Nä, då är det bättre att köpa whisky istället, det kan vi ju glädjas åt båda två och den enda egentliga likheten med blommorna är ju att man ibland kan känna sig en smula vissen dan efter.
Dessutom slipper vi ju plocka skräp i dotterns rum vilket ju alltid är tacknämligt, åtminstone det skräp som kommer från växtriket, det andra får vi plocka lika förbannat.
Jag antar att min dotter är som alla andras döttrar i den åldern, det vill säga att hon fullkomligt älskar att skräpa ner i sitt rum men lika fullkomligt avskyr att städa.
Jag brukar till och från hota med att allt som ligger på golvet hamnar i dammsugaren om hon inte snabbar på att plocka upp det.
Det brukar då bli en hel del tandagnisslan men när man tar fram dammsugaren ur skåpet blir det en jävla fart inne i hennes rum.
Nu är det ju en fysisk omöjlighet att få in alla hennes leksaker i dammsugaren men än så länge vet hon ju inte det och det är lite så vi vill ha det.
Min fru var i förra veckan uppe på el-giganten och inhandlade en dator av märket Toshiba, det var ett misstag, eller fler än ett egentligen.
För det första inhandlades den ju på nyss nämnda gigant och det brukar som regel vara relativt dumt att göra så, ryktet är ju inte det allra bästa om man säger så.
För det andra så var det alltså en Toshiba och det är nu ett märke jag aldrig mer tänker införskaffa, oavsett viken form av elektronik det än gäller.
Redan då hon startade upp den första gången märktes det att något inte var som det skulle, den laggade och hade sig ungefär på samma sätt som Windows 95 gjorde på sin tid.
Den har hållit på så här nu och oavsett vad vi än tar oss till så blir det ingen skillnad, utom i går, då jävlar blev det skillnad!
Plötsligt när hon satt och spelade kom ett av alla dessa förbannade undantagsfel som är synonymt för windows, problemet är bara att efter att den blå rutan kom upp är det tji hopp i helvete (norrländskt uttryck) att få igång den igen.
När man köper en dator i dag så får man inte med någon skiva utan man förväntas gå ut på nätet och ladda hem sina filer istället, man undrar ju lite till mans hur man ska bära sig åt om man inte har den uppkopplad till nätet.
Det förekommer ju faktiskt även om det inte är så vanligt, men grejen är i alla fall att hon alltså inte hunnit ladda hem några filer och nu står vi alltså här med arslet i hacklådan.
Så for giganten öppnar denna dag ska vi bege oss dit för att utröna om det går att få ordning på det, min förhoppning är att jag helt enkelt kan skjuta till en tusenlapp och köpa en annan dator som är mer att lita på men jag betvivlar starkt att dom går med på det.
Grannen som bor snett under mig jobbar faktiskt där uppe men det är en klen tröst eftersom han och hans sambo just nu är i Thailand, lyckas jag inte där uppe i dag så får jag väl prata med honom när dom kommer hem igen.
Usch, det är så jävla tråkigt när sånt här händer, helt nya prylar önskar man ju att det ska fungera men det verkar som om hon har köpt ett måndagsexemplar…igen!
Både min fru och jag brukar alldeles för ofta pricka in att köpa just det exemplar som inte är riktigt hundra, det är en förmåga som vi båda nog helst hade varit utan, jag lovar.
Det ser ut att kunna bli en spännande förmiddag och jag hoppas verkligen att jag kan hålla mitt humör i schack, jag ska i alla fall försöka.
Jag har ju den senaste tiden klagat lite på SFI, den undermåliga utbildning som min hustru tvingas gå på trots att den är totalt värdelös.
Jag har fått svar på mina insändare från rektorn på hennes skola men inget av de svar jag fått har varit särskilt tillfredsställande, det verkar som om hon bara skrivit av dom direkt från läroplansboken.
Byråkratisvenskan som hon använder sig utav styrker bara min teori om att dom är mycket väl medvetna om att utbildningen är passé men inte vågar säga något av rädsla för repressalier.
Hon avslutade sin förra insändare med att konstatera att för hennes del var ärendet avsluta och det fanns inget mer att säga, åtminstone inte offentligt.
Privat var jag däremot välkommen att sitta ner med henne och diskutera det hela, det lockar, det ska jag inte sticka under stol med men för familjefridens skull är det nog bäst att jag avstår.
Det hade i och för sig varit kul att ta en debatt med rektorn och med hjälp av det material jag har samlat på mig trycka ner henne i skoskaften.
Min fru vill dock inte att jag håller på och bråkar med dom, hon tror att det slår tillbaka på henne och även fast jag försökt övertyga henne om att det inte blir så tror hon mig inte.
Det är en viss skillnad mellan Thailand och Sverige men det är svårt att övertyga henne om att det inte fungerar på samma sätt i de båda länderna, en del ränder sitter allt för djupt förankrade.
Väderläget: -1, mulet och nordliga vindar, ja jävlar.
Like this:
Bli först att gilla denna post.
Vet du vad jag tycker? Det finns ju annat än blommor om du tycker att det är bortkastat med sånt,och så hittar du på något annat – eller ännu hellre – olika saker, och så fortsätter du att uppvakta din fru med ojämna mellanrum. Det förtjänar hon (alldeles säkert). Det tycker jag.
Jag beklagar datorinköpet, men hur ska man kunna veta? Sån otur kan man ju ha ibland och visst borde du väl få ångre köpet om det inte gått för lång tid.
av: Sister Moonshine den januari 19, 2012
, kl. 5:06 e m