Den här helgen var den första lediga sedan jag gick över på ett fast schema, första helgen som jag faktiskt kunnat njuta av ledigheten utan att ha dåligt samvete över utebliven inkomst.
För att fira detta på något sätt så tog jag under gårdagen ett par öl tillsammans med Andreas som kom hit på visit.
Från början var det tänkt att vi skulle gå hem till dom men eftersom nu hans dam var lite krasslig så tog vi det hemma hos oss istället.
Det blev en trevlig kväll med mycket skratt, många öl och vi hann till och med att trycka i oss varsin pizza, ja, ja, ja bantningen har spruckit…igen!
Min polare Tezzan skrev i sin blogg om hur alla andra skriver i sina om viktminskning, bantningstips, dieter och annat som 99% av dom inte sedan kan hålla sig till, detta fick mig att fundera.
Hon har ju givetvis rätt och bara därför ska jag fortsättningsvis inte skriva något mer om brustna drömmar och idealvikter som jag ju ändå aldrig kommer att uppnå.
Tack Tezzan för att du fick mig att vakna, ibland måste man få upplysning från någon som är visare än en själv.
Det fina i kråksången är ju också att man genom att inget säga inte heller behöver stå till svars för något som man inte kan hålla, det passar mig bra som ju har goda ambitioner men svårt för att ro dom iland.
Dock, vill jag framhärda, är jag fortfarande efter 74 dagar fortfarande snusfri, det verkar faktiskt som om jag kommer att klara det trots att suget fortfarande finns där, det kan man ju skryta med lite i alla fall.
I ärlighetens namn så måste jag erkänna att jag inte trodde att jag skulle klara det, när man snusat i så många år kan det vara ett rent helvete att sluta och det var det också.
Min dotter har ju dock ett väldigt stort inflytande på mig och det är till största del för hennes skull som jag håller mig ifrån det men även en hel del viljestyrka.
Jag önskar att jag hade samma styrka då det gäller annat i livet men var sak har ju sin tid, man kanske inte ska försöka allt på en och samma gång, det blir gärna pannkaka av alltihop då.

Kommande vecka är en av hårdaste på mitt schema, börjar innan klockan 6 varje morgon, den sammanlagda tiden blir runt 45 timmar och sträcker sig från morgon till kväll.
Min belöning kommer dock till helgen då jag har fyra dagars sammanhängande ledighet och börjar alltså inte jobba förrän på onsdag igen, det är ju inte kattskit direkt.
Nu vet jag i och för sig inte om det blir så, jag har sagt till på jobbet att jag kan gå in och jobba extra om det skulle behövas och risken är ganska stor att det blir så.
Vi har inte så många timanställda kvar och till och med pensionärerna har gjort sitt återinträde igen så det kan nog bli en del om man har tur.
Jag behöver samla på mig lite komp eftersom jag inte kan spara mer än en vecka av semestern varje år, jag kan ju behöva några dagar extra när vi ska åka till Thailand igen…när fan det nu blir.
Men den dagen den glädjen, nu gäller det att ladda batterierna så man orkar med nästa vecka, med andra ord finns det ju ingen anledning att dröja sig kvar vid datorn, allt väsentligt som borde sägas är redan sagt.
Avslutningsvis vill jag bara skänka en tanke till en av mina forna polare Pia från Örnsköldsvik som drabbats av cancer, hon ska till Umeå och påbörja behandlingen till veckan,
Krya på dig min vän, jag tänker på dig och håller tummarna för att allt ska gå bra.

Väderläget: + 1,5  mulet och lite snöblandat regn, ja jävlar.

Min fru var i förra veckan uppe på el-giganten och inhandlade en dator av märket Toshiba, det var ett misstag, eller fler än ett egentligen.
För det första inhandlades den ju på nyss nämnda gigant och det brukar som regel vara relativt dumt att göra så, ryktet är ju inte det allra bästa om man säger så.
För det andra så var det alltså en Toshiba och det är nu ett märke jag aldrig mer tänker införskaffa, oavsett viken form av elektronik det än gäller.
Redan då hon startade upp den första gången märktes det att något inte var som det skulle, den laggade och hade sig ungefär på samma sätt som Windows 95 gjorde på sin tid.
Den har hållit på så här nu och oavsett vad vi än tar oss till så blir det ingen skillnad, utom i går, då jävlar blev det skillnad!
Plötsligt när hon satt och spelade kom ett av alla dessa förbannade undantagsfel som är synonymt för windows, problemet är bara att efter att den blå rutan kom upp är det tji hopp i helvete (norrländskt uttryck) att få igång den igen.
När man köper en dator i dag så får man inte med någon skiva utan man förväntas gå ut på nätet och ladda hem sina filer istället, man undrar ju lite till mans hur man ska bära sig åt om man inte har den uppkopplad till nätet.
Det förekommer ju faktiskt även om det inte är så vanligt, men grejen är i alla fall att hon alltså inte hunnit ladda hem några filer och nu står vi alltså här med arslet i hacklådan.
Så for giganten öppnar denna dag ska vi bege oss dit för att utröna om det går att få ordning på det, min förhoppning är att jag helt enkelt kan skjuta till en tusenlapp och köpa en annan dator som är mer att lita på men jag betvivlar starkt att dom går med på det.
Grannen som bor snett under mig jobbar faktiskt där uppe men det är en klen tröst eftersom han och hans sambo just nu är i Thailand, lyckas jag inte där uppe i dag så får jag väl prata med honom när dom kommer hem igen.
Usch, det är så jävla tråkigt när sånt här händer, helt nya prylar önskar man ju att det ska fungera men det verkar som om hon har köpt ett måndagsexemplar…igen!
Både min fru och jag brukar alldeles för ofta pricka in att köpa just det exemplar som inte är riktigt hundra, det är en förmåga som vi båda nog helst hade varit utan, jag lovar.
Det ser ut att kunna bli en spännande förmiddag och jag hoppas verkligen att jag kan hålla mitt humör i schack, jag ska i alla fall försöka.

Jag har ju den senaste tiden klagat lite på SFI, den undermåliga utbildning som min hustru tvingas gå på trots att den är totalt värdelös.
Jag har fått svar på mina insändare från rektorn på hennes skola men inget av de svar jag fått har varit särskilt tillfredsställande, det verkar som om hon bara skrivit av dom direkt från läroplansboken.
Byråkratisvenskan som hon använder sig utav styrker bara min teori om att dom är mycket väl medvetna om att utbildningen är passé men inte vågar säga något av rädsla för repressalier.
Hon avslutade sin förra insändare med att konstatera att för hennes del var ärendet avsluta och det fanns inget mer att säga, åtminstone inte offentligt.
Privat var jag däremot välkommen att sitta ner med henne och diskutera det hela, det lockar, det ska jag inte sticka under stol med men för familjefridens skull är det nog bäst att jag avstår.
Det hade i och för sig varit kul att ta en debatt med rektorn och med hjälp av det material jag har samlat på mig trycka ner henne i skoskaften.
Min fru vill dock inte att jag håller på och bråkar med dom, hon tror att det slår tillbaka på henne och även fast jag försökt övertyga henne om att det inte blir så tror hon mig inte.
Det är en  viss skillnad mellan Thailand och Sverige men det är svårt att övertyga henne om att det inte fungerar på samma sätt i de båda länderna, en del ränder sitter allt för djupt förankrade.

Väderläget: -1, mulet och nordliga vindar, ja jävlar.

I veckan som gått fick vi ju en ny partiledare i Jonas Sjöstedt, inte mitt förstaval men jag tror att det kommer att bli bra i alla fall.
Tacknämligt, åtminstone i mina ögon, är att det i alla fall inte blev delat partiledarskap. något som jag varit emot redan från första dagen det kom som förslag.
Jag lyssnade på Sjöstedts första tal på tuben och jag blev faktiskt en smula imponerad, jag hade i stort sett aldrig hört honom tala innan så jag gick in i det med öppna ögon men jag blev positivt överraskad.
På sikt är jag övertygad om att vi kommer att höja oss både medlemsmässigt men också rent politiskt, det som gäller för oss alla nu är att vi hjälps åt att värva väljare från båda blocken.
Jag har ju efterlyst lite mer rock ‘n roll i partiet men jag har inte fått något gehör alls för den önskan, vi har inte ens haft något styrelsemöte på ett par månader nu vilket känns en smula underligt.
I kväll ska jag dock på ett möte i partilokalen men det är Kulturgruppen som ska samlas för att försöka börja tråckla ihop den kommande solidaritetsdagen i slutet av Mars.
Vi började ju spåna om det här för ganska länge sen och alla tyckte vi väl att det var gott om tid och ingen anledning till att stressa på det hela, nu är vi 2½ månad ifrån och inget är planerat ännu.
Jag vet av erfarenhet att det är en helvetes massa saker som ska gå i lås så jag hoppas att vi kommer ganska långt i kväll, vi måste helt enkelt börja jobba med det här nu.
Stämningen i gruppen är väldigt bra så jag hoppas och tror att det kommer att bli bra i slutändan i alla fall.
Vi är alla ganska ivriga att få till en gala som folk kommer att prata om flera månader efteråt och då i positiva ordalag.
Det kommer väl troligen att bli så att politiken får stå åt sidan lite för min del medan jag jobbar med galan, tiden räcker liksom inte riktigt till men jag ska försöka så gott jag kan att ägna mig åt båda.
Det blir en hektiskt period framöver men det kan ju kanske få mig att tänka på något annat än sötsaker, inget ont som inte för något gott med sig.

På lördag ska det hållas en demonstration i Stockholm mot vår folkmordsminister, ja ni vet han med den blåa blod och oljebesudlade kavajen.
Det verkar som om han är livrädd för att de båda fängslade journalisterna ska komma hem och berätta för omvärlden om Lundin Petroleums inblandning i Etiopien.
Hade jag kunnat hade jag själv varit på plats i Stockholm men nu kan jag bara delta rent mentalt med en stark förhoppning om att allt fler människor får upp ögonen för vad det är för typ av folk vi har invalda i riksdagen.
Att Sverige som demokratiskt land håller sig med en utrikesminister som drar ner landet i smutsen med statsministerns goda minne är för mig en gåta, hur är det ens möjligt?
I och för sig så blir man ju inte förvånad i och med att det handlar om moderaterna, Reinfeldt är ju ingen stark ledare och är troligen livrädd för folkmordsministern, vad finns det annars för anledning till att han inte reagerar?
Jag hoppas, även om det inte är särdeles troligt, att åtminstone något mediabolag finns på plats under manifestationen och rapporterar om vad som verkligen händer.
Dessvärre är det väl så att borgarbrackorna som styr tidningarna helt och hållet går i Reinfeldts ledband och skriver det som han önskar ska komma fram, titta bara på drevet mot Juholt.
Min styvfar sa några kloka ord om just detta, samma mediahets pågick mot Palme på sin tid eftersom borgarna var livrädda för honom.
Hans kunskap, politiska skicklighet och förmåga att debattera gav borgarna skrämselhicka och drevet gick, dock utan att dom lyckades få bort honom, till det krävdes en mördare, lejd eller inte, det lär vi aldrig få veta.

Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och gratulera min gode vän Sachiko som idag fyller 38 år. Ja må hon leva i minst hundra år till. Ha en underbar dag kära polarinna, du är bäst!

Väderläget: +5 och all snö har smält bort, tjo hooo…ja jävlar.

Trots övervikt och vintermånad så finns det ju ändå en del att glädjas åt, mitt fasta arbete som startar på måndag är ju givetvis i topp, en tryggad framtid är ju inte att förakta.
Nummer två på listan är min nya bil som jag är riktigt nöjd med, det är nog första gången i mitt liv som jag har haft en så pass fräsch bil och jag ska göra vad jag kan för att hålla den i det skicket.
I vanliga fall brukar jag bara se en bil som något nödvändigt ont som man inte behöver ta hand om så noga, kolla oljan och tanka, that’s it liksom.
Men den här ska jag faktiskt försöka både serva, hålla efter och tvätta när det är behövligt, i och med att jag börjar på schema så kommer jag ju inte att jobba i tvätthallen något mera men jag får väl muta den som är där.
Nåt annat som är rätt kul är att jag faktiskt fick svar på min insändare som jag skrev om SFI, svaret i sig var ju inte så kul att läsa, mera som ett standardsvar vilket bara triggade mig att skriva ytterligare en replik på den.
Jag vet inte om och när den kommer in men jag ska följa utvecklingen och se om jag den här gången kan få svar på mina frågor och inte bara mer svammel från skolans rektor.

Vill ni läsa min insändare kan ni gå in på:  http://www.vt.se/opinion/torget/?articleid=6237999

Svaret jag fick kan ni läsa om ni går in på:  http://www.vt.se/opinion/torget/?articleid=6247271

Min hustru är måttligt förtjust i att jag lägger mig i, hon är lite rädd att det ska slå tillbaka på henne, jag försöker dock lugna henne med att det inte är någon fara men skulle det visa sig att hon får skit för min artikel så lovar jag dyrt och heligt att det kommer att ta hus i helvete.
Jag kan vara ganska giftig i mitt sätt att uttrycka mig i skrift men jag kan också använda samma sorts ord men med en helt annan ton även i tal, det finns det nog några i min bekantskapskrets som kan styrka.
Vi har ju trots allt yttrandefrihet i det här landet än så länge, regeringen skulle säkert ta bort den om dom bara kunde men trots att 98% av dagspressen är blå så kommer det aldrig att fungera att tysta oss människor.
Alla vi som skriver bloggar och annat har ju olika sätt att uttrycka sig på, det är bara individen själv som bestämmer hur han eller hon vill  använda sin konstnärliga kreativitet.
Jag tänker i alla fall fortsätta mitt skrivande så länge jag vill, kan och orkar, jag fick i veckan statistik från WordPress om hur många som läser mina alster och siffrorna var, i mina ögon, rätt så imponerande, det finns ju liksom ingen anledning att sluta skriva då
Jag vill med anledning av just det tacka alla er läsare för att ni följer min blogg och min förhoppning är att ni fortsätter med det även under 2012, jag ska försöka underhålla den så gott jag kan.

Väderläget: +-0, klarblå himmel och en skinande sol, ja jävlar.

Jag har nu utfört mandomsprovet på min nya bil och jag måste erkänna att jag blir allt mer förtjust i den, det är skillnad som natt och torsdag att köra den om man jämför med det andra vraket jag hade.
Trots vinterdäck så är den både tyst och bränslesnål, tanken rymmer 50 liter och mätaren står mellan halv och kvarts nu, dock blir det svårt att se exakt hur mycket den dragit eftersom jag blev tvungen att starta och låta den stå och gå en stund.
Det här med att värna om miljön är inte direkt praktiskt genomförbart när man bor i ett köldhål där det är ett måste att värma upp bilen så att inte skinkorna fryser fast i sätet.
Det gäller ju att vara lite förutseende, jag menar tänk om man blir gammal och hamnar på en instution som handhas av Carema, det är nog fan inte roligt att ligga i pissvåta blöjor utan någon hud på skinkorna,  det har i alla fall jag svårt att tänka mig.
Jag hade egentligen tänkt ägna ett par rader åt att bespotta folkmordministern och alla andra jävla puckon i regeringen men jag ids inte, jag när istället en förhoppning om att den väckarklocka det svenska folket så väl behöver snart ska börja ringa.
Det är inte val förrän 2014 och ska vi tillåta nuvarande regering att härja och förstöra fram tills dess så lär det inte finnas så mycket kvar av Sverige, vi behöver ett uppvaknande.
Personligen så börjar ju nästa år i en positiv anda för mig i och med att jag ju fått fast jobb, jag hoppas bara att det blir så även för alla andra.
Vi behöver verkligen få njuta av ett Sverige där vi inte har några riskkapitalbolag inom vården, ökad klyftbildning eller legitima mördare på ministerposter.

Det är nu snart två månader sedan jag slutade snusa och just idag är suget värre än någonsin vilket jag har svårt att förstå, jag trodde i min enfald att abstinensen skulle vara borta nu men så är det helt uppenbart inte.
Dock har jag inga som helst planer på att börja igen nu när jag äntligen lyckast sluta, min dotter är oerhört stolt över att vara den som ligger bakom mitt slutsnusande.
Hon berättar för alla och envar, vare sig man vill lyssna eller inte, att det är på hennes initiativ som pappa slutat lukta illa i munnen.
Faktum är ju att det faktiskt är sant, det var inte förrän hon började beklaga sig över mitt nikotinbegär som jag verkligen på allvar funderade på att sluta, att jag sedan dessutom lyckades får man ju se som en bonus.
Som väl är så fick jag en fantastiskt fin julklapp av min syster och svåger, två rekorderliga bitar torkat, salt älgkött, jag lovar, det finns inget som slår den smaken.
Nu när abstinensen är på topp har man ju en fullgod anledning att plocka fram en liten bit att smaska på, redan vid första tuggan njuter man i så stora drag att allt annat får vika åt sidan.
Som tur är så är vare sig min hustru eller dotter så förtjust i köttet så jag får behålla det för mig själv, å andra sidan så kräver ju inte jag min del när dom båda äter fisk så det går väl på ett ut.
Så innan jag börjar dregla allt för mycket här så ämnar jag nu avsluta detta års sista blogg med att önska alla er, mina kära läsare i den stora vida världen, ett riktigt Gott Nytt År.
Väl mött igen 2012.

Väderläget: – 14, klart och soligt och frisk luft, ja jävlar.

Den känsla som kom över mig i går kan närmast beskrivas som euforisk, åtminstone nästan, min chef kallade fram mig till luckan och sköt över ett anställningskontrakt som jag fick skriva under.
När signaturen väl var på plats kändes det bara så ini helvete bra, efter fyra år på lösen har jag nu äntligen fått ett schema.
Det sträcker sig ända fram till slutet av April och nu är det bara att börja skicka inbjudningar till fester och annat som händer innan April är slut, jag ska noga besvara dom alla.
Jag kan lugnt och stilla plocka fram mitt schema och säga; ”jorå, jag kan komma då” eller ”nej,tyvärr just den dagen jobbar jag men helgen därpå är jag ledig”
Detta kan i mångas ögon te sig en smula banalt men för mig är det inte det, att kunna strukturera upp sina dagar och sitt liv är guld värt efter fyra år av kaos.
Naturligtvis föll ju inte det nya schemat alla mina kollegor på läppen men annat var ju inte heller att vänta.
Det finns ju några gnällnissar som är livrädda för förändringar och som menar på att det bara blir sämre och sämre för busschaufförerna.
Det har dom kanske rätt i men dom har inget för att komma med det snacket till mig, inte i det här skedet i alla fall när jag fortfarande är så pass glad över att ha fått ett fast jobb. Kom igen om ett år eller två så kanske jag är likadan.
Jo, jag vet, jag är inte världens mest positiva människa men jag är i alla fall karl nog att kunna erkänna det och är i alla fall inte sämre än att jag kan värdesätta det som faktiskt är bra för mig och andra.
Nu vet jag i alla fall att jag kommer att ha råd att betala mina lån och räkningar, ha mat för dagen på mitt bord, se till att min fru och min dotter är hela och rena och har tak över huvudet, det är det enda som räknas för min del.

Det finns en hel del politiska inlägg jag skulle kunna skriva efter den senaste veckans övertramp från regering och folkmordsminister,  det mesta är redan skrivet men det finns ett ord som jag bara måste nämna och det är ordet VAKNA!!
Detta ord är riktat till den del av den svenska befolkningen som ännu inte insett att vi har en regering som våldtar oss alla dagligen.
Att vi har en utrikesminister som med blodbesuslade händer stillatigande tittar på när två svenska medborgare oskyldigt döms i Etiopien.
Att nyss nämnda regering är beredd att ställa upp med hundratals miljoner till eurodrabbade krisländer medan man inte lyfter ett finger för att rädda kvar fabriken i Trollhättan.
Förre centerledaren, tillika förre näringsministerns våta dröm har nu gått i uppfyllelse, SAAB försvinner, det skulle inte förvåna mig det ringaste om det jävla aset kör Opel…var det någon som sa något om muta?
Det är tamejfan skamligt att dom jävlarna ska få hålla på så här, ingen har frågat vare sig mig eller någon annan om vi tycker det är rätt eller fel att skeppa iväg pengar till länder som inte har vett att hålla i dom.
Pengar som dessutom är av en sådan valuta som vi i Sverige har valt att stå utanför, vi hade en folkomröstning herrar politiker, minns ni det?
Varför i helvete ska vi, som var intelligenta nog att säga nej, köras över av ett gäng inskolade politiker utan verklighetsförankring?
Nej fy fan, låt oss alla nu ge ett och samma nyårslöfte, vi måste enade se till att den här regeringen inte får fullfölja sina mål med att skövla Sverige till undergång.
Vi är på väg utför och vi måste sätta stopp, innan det är för sent!

Med detta önskar jag nu alla mina läsare en riktigt God Jul, hoppas ni får en bra julhelg med många klappar och god mat.
Detta gäller dock inte regeringen, er önskar jag det rakt motsatta och kan rekommendera er att fira jul i någon av Caremas instutioner.

Väderläget: -2, kallt i luften och snö på backen, ja jävlar.

Om man bortser från den lilla incidenten med satans, jävla…ja ni fattar, så var resan till Norrköping en trevlig sådan.
Vi fick ett väldigt bra mottagande på Migrationsverket, vi hade pluggat lite innan och var nu beredda på att få de mest konstiga frågor men av det blev det intet.
Frugan var inne hos handläggaren i 10 minuter och sedan blev det min tur, jag fick några frågor typ, Är ni fortfarande gifta? Ska ni fortsätta vara det? Vart ska ni fira jul?  Sen var det klart.
Vi fick ett muntligt löfte om att det inte skulle bli några som helst problem med frugans permanenta uppehållstillstånd och efter att ha tagit ett foto och lämnat sina fingeravtryck var det klart.
Allt som allt tog det knappt en timme och redan i dag så kom min frus bevis på att hon nu får stanna här i form av ett litet id-kort som hon måste visa upp tillsammans med sitt pass om vi ska någonstans.
Vi fick dessutom reda på att hon redan nästa år kan ansöka om svenskt medborgarskap och även fast det inte är något vi diskuterat så finns det många fördelar med just ett sådant.
Vi, eller rättare sagt hon, får ta ställning till det när den dagen väl kommer, rent generellt gör det väl varken till eller från men av praktiska skäl kan det kanske vara en god ide, vi får se hur det blir.

I går var jag upp till Holmgrens och hämtade min nya bil, det blev en Golf av 99 års modell.
Det andra fordonet är ännu inte sålt utan står just nu uppe på jobbets parkering och skäms lite för sig själv, det kan han gott göra.
Jag har dock en intressent på den men hur seriöst det är vete fan, det visar sig väl, jag skickade ett svarsmail åt honom tidigare idag men har ännu inte hört något därifrån.
Han bor i alla fall i Norrköping så det vore ju inte mer än rätt om den hamnade där, det är ju en smula ironi i det hela.
Jag åkte i alla fall upp till Junes skola i går för att hämta henne och på väg ut från skolan fick jag för mig att jag skulle skoja med henne lite.
Jag tittade mig lite förvånat omkring och sa, men var är min bil nu då? Hon flinade bara lite och gick sen direkt fram till den nya bilen och sa med självklarhet, här är den pappa.!
Hon visste förvisso att jag skulle byta bil men jag hade inte talat om för henne vilken sort det var eller ens när jag skulle byta, lika förbannat så visste hon.
Hon är lite skum ibland min dotter, det har hon inte ärvt av mig.
Nu håller vi tummar och tår och allt annat löst för att jag blir av med min andra bil, jag liksom inte råd att ha två bilar, nån måtta får det ju ändå vara på det hela.

Väderläget: +3, regn och blåst men ingen snö…än,  ja jävlar.

Som ni ju vet så är jag ju inte så särdeles förtjust i det fordon jag har som i folkmun kallas bil men som i min mun kallas något helt annat, av förklarliga skäl tänker jag inte tänker nämna vad i det här forumet.
Vi kan väl helt enkelt nöja oss med att vi har en del olika åsikter i benämningsfrågan och sedan lämna den därhän, ok?
Jag är dock inte ensam i min lilla familj att tycka illa om den så för att om inte annat försöka skrämma den till underlydnad så tog vi en sväng i den under gårdagen för att visa att det minsann finns andra fordon som är mer gemytliga än just detta.
Undermeningen gick helt förbi även denna gång, den fortsatte med att låta femmans växel hoppa ur och ha sig och gav väl fullständigt fan i att den kan få en ny ägare om den inte sköter sig.
Vi ställde den på en avskild parkeringsruta där den kunde stå och skämmas medan vi gick runt inne på Holmgrens och tittade på lite andra alternativ.
Bilförsäljaren kom emot oss med samma leende som bilförsäljare världen över lägger upp, sträckte fram sin hand och hälsade oss välkomna dit.
Trots att jag ju vet att alla dessa säljare är skolade så kom jag ändå att känna en viss sympati för denne man som ju faktiskt var trevlig på fler sätt än bara ge-mig-pengar-och-dra-sen-åt-helvete-sättet.
Jag sa som det var, att en bil vill jag ha men den får fan inte vara dyr för det har jag inte råd med, han snappade direkt och visade mig i tur och ordning en Nissan och sedan en Golf som båda låg inom den ram jag hade tänkt mig.
Nissan var förvisso väldigt fin och välskött men lite för stor för mig, tyckte jag och skulle just nämna detta till kära hustrun men fann mig själv pratandes  för döva öron eftersom hon stod och glodde in genom rutorna på Golfen.
Den ska vi provköra, sade hon med all den pondus hon kunde uppbringa, vis av erfarenhet så fann jag det lönlöst att svara emot.
Vi fick nyckeln av säljaren och gav oss iväg, jag har väl aldrig varit någon större fan av just Golf men denna tilltalade mig på ett oroväckande sätt, jag fick känslan av: vill ha vill ha vill ha…
I dag var jag nere på banken och pratade ekonomi och det slutar nu med att jag ska hämta vår nya bil på onsdag efter avslutat arbete.
Jag har numera till salu en SEAT Cordoba ’98 med trasigt centrallås, enväxellåda som spottar ur femman när man släpper på gasen. I gengäld har den 4 splitt nya året runt däck, är skattad och besiktigad ändra fram till september och går alltså att köra med.
Jag hade tänkt mig 7500:- men priset kan ju diskuteras om det finns något intresse från någon, jag är öppen för förslag.

Hur ska man då sammanfatta dom här senaste omtumlande dagarna?
Tja… själva ordet omtumlande tar väl i stort sett upp det mesta, samma dag jag har hållt upp med snuset en hel månad köper jag en ny bil och får besked om fast jobb.
Sa jag inte en gång för inte allt för länge sedan att just detta med treenighet har nåt särskilt över sig?
Detta gäller alltså både goda och tråkiga nyheter men i just det här fallet är det ju idel positivt, förutsatt att jag får sälja fordonet bara, jag har definitivt ingen användning för två bilar.
Jag får väl skylla på lyckorus eller nåt eftersom jag i går också blev med Iphone, något jag med facit i hand nog kunde ha varit utan.
Ruset ifråga fick mig en smula omtöcknad så jag hörde mig själv tacka ja till det ”fantastiska” erbjudandet från den slipade försäljaren.
Såna här moderniteter tilltalar mig egentligen inte alls men lika förbannat står jag nu där med en som jag knappt vet hur man startar.
Frugan däremot är ju rekorderligt varm i kläderna, hon har ju haft sin i några månader, och hon visar den ena finessen efter den andra och jag glömmer dom i lika snabb takt som jag får dom förevisade.
Jag är lite av den gamla stammen och anser sålunda att en telefon ska man kunna ringa på och ta emot samtal, det är ju liksom det den är till för…
På den här nya kan jag inte ens få min blåtand att fungera vilket alltså gör min hörsnäcka oduglig. Den funkade alldeles utmärkt på den gamla telefonen är bara en av de fraser jag muttrat i ren frustration denna dag.
Min fru har idag varit en smula opasslig efter att ha inmundigat en del för mycket under gårdagen hemma hos sina kompisar för att fira/sörja att slutproven är gjorda, besked om hur det gått kommer till veckan.
Men så fort hon piggnade till det allra minsta började hon bearbeta min nya lur, med lite tur kanske jag rent av får leka med den lite själv innan den här dagen är till ända, fan tro’t.

Väderläget: +5, blåsigt som fan men inget regn eller snö, ja jävlar.

Medan vi ändå är igång och Åberg är irriterad så fortsätter vi i samma stil, denna gång vänder jag dock ilskan mot landstinget i Sörmland.
Det har väl knappast undgått någon om Evert Stefanssons öden och äventyr med nyss nämnda landsting, karl’n sitter i rullstol med två amputerade ben och fick avslag på sin ansökan om permobil med motiveringen ”Osäkert om funktionsnedsättningen är bestående.”!?!?
Men alltså, hallå…vad fan är det frågan om? Inte ens jag, som hade underkänt i biologi, tror att ben ska växa ut igen, just den dagen var jag faktiskt i skolan.
Men landstinget tror alltså att ben som amputerats växer ut igen bara sådär, det är ju fantastiskt vad vetenskapen gått framåt  så fall.
Ska man tolka deras motivering så finns det ju faktiskt en chans att han om bara några månader, kanske år, ska hoppa upp ur stolen, pigg och alert och kanske rent av springa ett maraton eller nåt.
Man kan ju inte annat göra än stillsamt undra om det sörmländska landstinget och Förnedringskassan har slagit sina påsar ihop, generellt sett så agerar dom ju på samma människofientliga sätt.
Som väl är för Stefansson finns det nu en vardagshjälte som jag vill ge en stor eloge, Tord Knutsson på företaget Eloped, han lånar helt sonika ut en elmoped till honom tills dess att det löst sig, om det nu gör det.
Tord Knutsson, jag tror inte det är någon större risk att du läser detta men om du gör det, vet med dig att du är guld värd!
Artikeln om Evert finns att läsa här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14013511.ab

På det stora hela blir man snudd på deprimerad av allt skit som händer i det land jag börjar tappa förtroende för allt mer.
Det som grämer mig mest är den förbannade flathet som genomsyrar oss alla.
Vi pratar om hur dåligt regeringen sköter sig, vanvården av våra gamla, den ständigt ökande klyftan mellan fattig och rik, men inte en enda jävel lyfter ett finger för att försöka få till stånd en ändring.
Jag börjar rent av lessna på politik överhuvudtaget, jag gick ju med i Vänsterpartiet för att vara med och slåss och påverka men det händer liksom ingenting.
Vi har våra möten där vi diskuterar ekonomin och vad som hänt i de olika nämnderna men inget mer än så, det finns liksom ingen gnista, inget engagemang.
Visst, vi jobbar på vårt håll för att få till vår solidaritetsdag men även om nu det har politisk bakgrund så är det ju ändå inget som kan få det moderata styret på fall.
Möjligen kan vi reta upp en eller annan men mycket mer än så blir det inte och jag tycker det är lite tråkigt.
Politik på högre nivå står i skarp kontrast mot den lokala och man kommer inte ens i närheten av de debatter man ser på tv.
Byhåla styrs av en moderat vid namn Harald Hjalmarsson och han uttrycker sig till och från väldigt plumpt, bland annat hyllar han idén att fattiga människor ska ta emot allmosor från frivilligorganisationer.
Jag väntade mig en anstormning från vårt håll när detta uttalande blev känt men jag väntade förgäves, inte ett skit blev sagt och det hela rann ut i sanden, precis som det brukar göra.
Ja, jag är kritisk mot oppositionen, inte minst mitt eget parti och jag efterlyser lite mer jävlar anamma, hur ska vi kunna få till en förändring av det politiska klimatet om vi bara stillatigande står och tittar på?

Väderläget: +5, grått och mulet, ja jävlar.

I lördags körde jag VIK:s J-20 lag till Norrahammar där det skulle spelas hockey mot HC Dalen, botten mot toppen.
För VIK var det mer eller mindre ett omöjligt uppdrag att ro iland den här matchen, möta serieledarna med bara 12 man varav en av dom ringts in trots att han slutade med hockey för ett år sen är ju inte lätt.
Dalen fick in en puck redan efter 40 sekunder och man trodde ju att det skulle vara kört redan från start men VIK kom igen och lyckades till slut peta in en puck.
Denna puck var nu den enda som petades in också allt medan Dalen till slut satte puck nummer 15 i kassen och förnedringen var ett faktum.
Nu hör det till saken att den så kallade domare som dom grävt upp ur något dike någonstans nog borde ha stannat kvar där. Trots flaskbottnar till glasögon var han i det närmaste att likna vid en cyklop, jag har aldrig sett maken till enögd domare förut.
Det är rent förjävligt att det får vara så fruktansvärt dålig standard på domarna vid en J20 match, till och med folk från det andra laget höll med mig när vi diskuterade igenom hans agerande.
När matchen var över var jag på väg för att erbjuda honom mina läsglasögon men en av VIK:s spelare avrådde mig från det med motiveringen att han redan fått sitt arvode.
Det var i alla fall i mitten av den första perioden som det hände, jag satt strax bakom speakerbåset och bevittnade tragiken på plan när det blev ett hopslag.
Pucken kom i en hiskelig fart mot mitt håll och mina instinkter sa mig direkt att jag skulle knipa ihop benen för att inte pucken skulle gå in mellan benskydden.
Nu var det ju bara det att jag inte hade några benskydd på mig, det hade nog sett en smula konstigt ut, men reflexen satt ju där i alla fall.
Så nu sitter jag här med två mer eller mindre identiska blåmärken på mina vader, det gjorde dessutom rent förbannat ont kan jag meddela.
Jag plockade upp pucken och linkade iväg med den till speakerbåset, jag kände ingen större längtan efter att spara den, hade det varit en HV match så hade jag kanske tänkt annorlunda men en J20 match, nja.
Dessutom, vad fan ska jag med en puck till, jag spelar ju inte hockey längre men kanske ska jag börja igen, reflexerna sitter ju där i alla fall.
Det enda som saknas är konditionen, spelsinnet och Ungdomens Källa, men sen kan jag nog börja igen.
Trots förnedringen var det en relativt god stämning i bussen på väg hem ändå, ett fenomen som jag faktiskt råkat ut för innan även då med J20.
Det är ett härligt gäng och man vet att man alltid kommer att ha en bra dag på jobbet när man skjutsat dom, oavsett hur resultatet än blir.

Avslutningsvis vill jag denna dag tillägna denna blogg min kära mor som idag fyller hela  70 år!
Ja må hon leva i åtminstone 30 till…
Jag hoppas och tror att du får en bra dag morsan, firandet får dock vänta tills strax innan nyår, men det finns ingen som helst anledning til oro…mohahahahahahaha…..

Väderläget: +2, kallt, klart och blåsigt, ja jävlar.